Kort sagt så har jag aldrig varit riktigt intresserad av sport. Som barn så spelade jag förvisso fotboll, och det var väl kul som så, men det var nog allra mest för att min far tyckte om fotboll och att alla andra killar spelade det i den lilla byn som jag växte upp i. Dock älskade jag innebandy och sköt även luftgevär under en tid.
När jag blev större så fick jag dock upp ögonen för hockey. Jag samlade hockey-kort (har fortfarande något tusental i några pärmar), kollade på NHL-matcher på lördagsnätterna med min far. Jag åkte massor med skridskor om dagarna på vintern och hade drömmar om att bli hockey-spelare. Det svalnade.
Bristen på intresse för sport över lag har mycket att göra med det att jag tyckte att det var så pojkigt. Att jag, trots att jag ville bli accepterad av de andra, inte ville vara som alla andra. Jag spelade hellre TV-spel på min fritid. Eller lekte med vänner eller mina leksaker.
Under min hockey-period så spelade jag en väldans mycket hockey-spel, men det var bara då.
När det har gått sport på TV så har jag aldrig riktigt brytt mig, annars. OS var väl lite roligare, men ändå inget som jag gärna själv satt mig för att kolla på. Så har det fortgått. Inte mycket av mitt intresse har gått till sport. Jag har inga direkta favoritlag längre – i någon sport. Det finns bättre saker att göra än att kolla på fotboll eller dyl. Som att läsa, vilket jag heller inte är oerhört förtjust i. Eller att spela spel/gitarr, umgås med vänner, skriva.
Men tiderna förändras. Inte nog med att jag börjar tycka att det är allt roligare att läsa, om än lågprioriterat, så tycker jag att det är jävligt roligt med årets vinter-OS. Jag har sett en hel del, faktiskt och följer det med viss spänning. Tex på Twitter, och har också kollat på det Live i min mobil.
Det är inte så att jag kommer att börja kolla på fotboll en lördagskväll istället för att göra så mycket annat, men imorgon kl sex så ska Sverige möta Finland – och då tänker jag vara vaken och kolla på den matchen.
2 kommentarer