Marcus Birro har idag skrivit en debattartikel på Dagen.se och jag har inte läst hela, men det räcker med detta för att jag ska slå hela hans resonemang ifrån mig:
Politik borde handla om Gud, skuld, synd, bot, frälsning, bättring.
Det är ta mig fan ibland det värsta jag har hört! Gud, oavsett om det är den kristnas eller någon annan religions, har inget att göra med politik!
Jag ogillar Kristdemokraterna starkt och mår illa av tanken av att Sverige skulle ledas av detta kristna parti. Religiösa värderingar borde inte få röra en demokratiskt statsmakt. (Dock skulle en reglering för det i princip leda till av staten inte var en demokrati längre.)
Partier med religiösa värderingar kan inte vara helt objektiva. De är stämplade av en målning som är medeltida, alltså gamla och passar inte alls in idag.
Religioner innehåller olika typer av underställelse, vare sig det handlar om mannens makt över kvinnan, kastsystem, eller att kungen skulle vara tillsatt av gud. Inget som hör hemma inom politik, som ska ha en strävan mot en kollektiv nytta, ett jämlikt, och jämställt, samhälle.
Jag är öppen för nya partier, men jag tror att förbättring av de som finns, skulle vara i sin ordning. Vi måste uppdatera våra värderingar till en modern tolkning av människan, inte som en skapelse, utan som en resulterande varelse av evolution och har allt makt i sig själva till att göra vårt samhälle bättre, inte någon fiktiv entitet.
Jag är också medveten att Sverige, som det redan är, är uppbyggt på kristendomen, men att uppdatera vårt samhälle skulle ändå gå ihop med vår historia, eftersom den ändå är mer av en kultur och tradition, än något bevis på kristendom (dop, konfirmation, bröllop).
Kommentarer är stängda