Etikett: Kärlek

Återkommande vetskap och tankar.

Publicerat av Daniel Holm den 21 mars, 2010

Amanda fick mig att kolla en, sedan länge, arkiverad blogg, innehållande en stor del av min gymnasietids tankar. Intressant, sorgligt och hysteriskt roligt med det som fyller raderna och inläggen.

Det är även intressant, det att tankar som man kanske tror att man inte tänkt, är återkommande. Att vetskapen skildras, förändras och utvecklas.
Men även skrämmande hur saker har framskridit. Som min oro över Datalagringsdirektivet, som nu ligger framför oss.

Tänkte dela med mig av några av de bästa kommentarerna som jag då lade i text:

Magnus Uggla gjorde en låt som heter ”Gud, jag ska bli bra!” och det ska jag mig ta mig fan också! Kanske dumt att säga ta mig fan… äh! Jag ska bli riktigt bra! På massor! Inte bäst men bra. Jag ska bli något.

Har ni hört The Ark’s låt: ”Tell me this night is over”?
Varje gång jag lyssnar på den en sen kväll då det känns som att det bara är jag som är vaken så gråter jag nästan… I min ensamhet så vill jag bara att någon ska ringa och säga; ”Kvällen är slut. Det är natt och du behöver gå och lägga dig. Det finns en dag imorgon också.”

Svenskar har blivit fega kräk som inte vågar stå för något och inte vågar säga ett skit om något, förens de blivit bra jävla dragna!

Kom ihåg det killar! Om en tjej säger att du är söt så inbilla dig inte något för det betyder inte ett skit för henne. Säger hon att du är undebar och vacker så be henne att gifta dig med dig! Du kommer inte finna någon bättre. En tjej som säger ett sådan ord som vi killar också säger är att behålla!
Att jag inte tänkt på det förut.

Låt oss nu se om jag om ytterligare fyra-fem år, tänker att jag är lika jävla dum nu, som jag nu tänker att jag var då. Fy fan…

Kommentarer är stängda

Att älska någon.

Publicerat av Daniel Holm den 14 mars, 2010

Det är ofta jag fått höra olika personers syn på kärlek och att älska andra.
Vissa älskar aldrig, vissa älskar för lätt.
Vissa säger det inte alls, vissa säger det jämt.
Även de som bara ser det som något man säger när man är gift och inte har något att göra med relationer innan dess.
Jag har alltid sagt det att jag älskar i olika nivåer. Att jag gör detta, för att jag ser dem. Man älskar personer utefter vad de är i en nivå eller en grupp.
Älskar familj på ett sätt, vänner på ett, och sin käraste på ett.
Sin mor, far, systrar.
Vänner.
Pojk- eller flickvän/Man eller fru.
Ens barn.
Vissa personer älskar man ju rent blodsligt. De är av ens egna, de man alltid haft i sin närhet. Familj eller släkt. Sen har man sina vänner. Personer kommer och går i ens liv, men vissa stannar kvar – de blir som ens bröder och systrar. Sådana som man umgås i en annan mån med. Och så givetvis sin kärlek. Flickan eller pojken som oftast står högst av allt. Den som man kanske en dag, eller redan idag, delar allt med.
Jag vuxit upp med mycket kärlek och jag har inga problem att dela med mig av all den kärlek jag har.
Man kan ju också älska händelser, saker och ting. Även dessa på olika vis. Som en släktklenod mot en dator.
Jag har således än mer kärlek att dela för att jag gjort mig så pass mottaglig för det vackra på denna jord. Händelser som jag älskar av natur och son skänker mig glädje och lycka. En disig sommaräng, ett nakendopp, en varm sommarkväll. En öm kyss.
Jag älskar en hel del människor. Såväl som familjemedlemmar, mina bröder, såväl nya som gamla vänner.
Annat som jag har haft en annan syn på, jämfört med andra, är det att jag inte tycker att vara kär i någon är synonymt med att älska denna. Att vara kär, känna hur känslorna sprudlar i en, är ett steg mot att möjligtvis en dag älska den man är kär i.
Men från och med den dagen som man är kär i någon så älskar man nödvändigtvis inte denna. Det kan ju också vara så att man älskar en innan man blir kär i denne. En vänskap som blev så mycket mer.
Postad med Drupal Editor
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Våren i mitt blod.

Publicerat av Daniel Holm den 8 mars, 2010

Vårkänslor börjar göra sig allt mer till känna i min kropp. Mitt hjärta slår i en annan frekvens. Framförallt när man antingen tänker på vad som komma skall när våren väl är här på riktigt och när man tittar ut igenom fönstret på solens sken som reflekteras i snön på taken.

Jag vill nog ändå säga att våren är väldigt nära, om inte redan här. Förra veckan ställde jag mig i bara kalsonger på vår balkong och njöt av solskenet. Det har blivit märkbart varmare sedan dess.

Strax ska jag ge mig ut i solen för att gå och ha prov i Företagsekonomi B. Jag ser fram emot att komma ut i solskenet, men ville ändå skriva av mig lite.

Det är oerhört mycket som händer nu på samma gång, vilket egentligen är fantastiskt. Samtidigt vill jag ha mer. Men de mest radikala förändringarna kommer bli att huset i Loftahammar ska säljas och mina vår och sommarminnen därifrån kommer vara ifrån till och med 2009. Jag kommer givetvis att sakna det, och jag fick en sådan oerhörd känsla av det härromdagen att jag slängde ut ett mail till mina närmaste vänner, för att kolla om en eventuell midsommar-före-midsommar. Midsommar-firandet har alltid varit ibland det roligaste. Jag skulle vilja dela med mig av ett sådant firande med mina nya, älskade vänner och skaffa dem ett minne av denna plats och jag ett minne av dem på min gamla plats.

När huset väl är sålt så ska det bli intressant att se vad framtiden har att ge. Tänkte faktiskt ge mig ut och resa i början av sommaren och sedan bege mig till Almedalen i Juli. Jag börjar allt mer sträcka mig åt politiska evenemang och engagemang – igen. Min backup-plan.

Läste ut boken Piraterna igår och det var verkligen en fantastisk bok. Man kände allt mer hur man ville bli mer aktiv igen. Skriva historia och göra skillnad. Såsom Rick Falkvinge och Christan Engstöm.

Igenom att läsa juridik nu med, känner man än mer entusiasm inför att bli allt mer poltisk aktiv. Det kommer. Men jag får inte hänga på mig allt för mycket.

Utbildning, Piratpartiet, Ubuntu, Webbdesign, Kärlek, Gitarr, Träning, Foto och festande går inte alltid ihop. Jag har givetvis mina prioriteringar för det och skulle jag behöva lägga ned något av det så vet jag vilket eller vilka. Men jag har gärna mycket för mig, men inom rimlig mängd.

Nej, nu ska jag ut i den relativa värmen (två grader plus) och när provet är avklarat så ska jag till Loftahammar, leta skor, städa, plocka, skotta, basta och se på film med Henke och Charles. Imorgon åker jag tillbaka till mitt kära Göteborg.

Kommentarer är stängda

Vikten av att begå sina egna misstag.

Publicerat av Daniel Holm den 8 mars, 2010

Vissa misstag måste man helt enkelt begå själv. Det duger inte att någon annan gör det.
Misstag som man ofta gör själv och alltså inte lyssnar på andras kunskap angående ämnet är kärlek. Du kommer att vara olyckligt kär i både den som inte vill ha dig och den som redan har ett förhållande. Du kommer dessutom bli krossad av att leendet denne gav dig var längre ifrån kärleksfullt än vad du kunnat tänka dig.
Misstag gör vi alla, vissa fler eller oftare än andra, men vi begår dem. Vissa misstag lär vi oss av, andra inte. Som vissa kärleksrelaterade misstag kommer du göra om. – Flera gånger. Däremot kanske du inte kör allt för fort en gång till, hoppa över ett hustak eller spela in en video där du inte sjunger så bra som du trodde.
I kärlek så kommer du att falla för fel personer. Vissa av dem kommer du inte känna dig väl med och vissa kommer inte känna sig väl med dig. Men du kommer också givetvis att falla för rätt personer och du kommer att må bättre än någonsin. Du kommer även att uppleva hur en som du inte ser som rätt för dig, kommer att falla för dig. I antingen naiv tro att så inte är fallet, i osäkerhet och/eller i att du är ärlig så kommer du dessutom att såra denne.
Du kommer att göra fel, du kommer må skit och du kommer att ångra dig. Men för denna gång så kommer du bli starkare. Även att du delvis skulle göra om samma sak igen så skulle det ändå inte bli riktigt lika hårt.
Vissa saker måste du göra och du kommer aldrig att göra om dem, medans andra kommer igen.
Ofta är det ju så att äldre faktiskt har erfarenhet av den situation eller sits som du befinner dig i. Oftast så lyssnar man inte, eller iallfall inte i den mån att du faktiskt gör det som de hänvisar om.
Du tror att det är annorlunda, att de har fel, eller inte vet något om detta. Ofta har de det. Men jag tycker nog ändå inte att du ska lyssna.
Man blir starkare av att själv begå misstagen. De blir ärligare och sundare. Dessutom så faller alla pusselbitar, allt du fått lära dig under din tid, på plats när tiden är rätt. Allt kommer att kännas fantastiskt och kanske ser du tillbaka till alla misstagen med ett leende. Det är ju trots allt pga. dessa som du befinner dig där du just nu är.

Kommentarer är stängda

Dagar som dessa.

Publicerat av Daniel Holm den 2 mars, 2010

Har ni sett en sådan makalös dag? Jag hoppas att ni har ett lka fantastiskt väder utanför som jag har.

Dagar som dessa som får mig att tänka tillbaka på gymnasietiden. Jag mådde inte speciellt bra under vintern i tvåan. Men en dag när våren började göra sig känd så cycklade jag hem mellan två lektioner, kokade lite kaffe, öppnade fönstret och satte mig på fönsterbrädan. Där satt jag och njöt över solens värme, kaffet och ur högtalarna strömmade Hootenanny Singers – Saknar du något min kära.

Det var en tid då allt löste sig. Nu är jag i en tid då allt är löst. Jag sitter här med mitt kaffe, med solskenet utanför fönstret. Idag är dock en dag som man lyssnar på Flight of the Conchords.

Men tänk. Tänk om någon månad, eller kanske några veckor, så kanske man kan springa runt där ute på gräsmattorna som gjort sig synliga. Stå på händer, tumla runt i gräset och skratta så att man får träningsvärk i magen.

Nu ska här pluggas och sen iväg till gymmet.

Kommentarer är stängda

Sömnen förnöjer.

Publicerat av Daniel Holm den 2 mars, 2010

Under en rätt lång tid har jag varit rädd för att lägga mig. Allt med att lägga sig skrämde mig. Tystnaden, tankarna i mitt huvud. Mest just tiden med detta. Att mitt liv inte var som jag ville och paniken som infann sig.
Fakum är att jag varit rädd så länge att det blivit en vana av av somna till något. Det var så jag försökte komma undan mina tankar – igenom att försöka somna till en film eller en serie.
Tiderna har förändrats. Jag är inte längre rädd för huvudkudden. Jag älskar vart jag är i mitt liv. Hur pass långt jag ändå har kommit. När jag numera inte somnar direkt när jag lagt mig, som nu, så är det inte pga. att jag är orolig över de valen jag gjort, vad jag kunde ha gjort annorlunda. Eller vart jag är och med vem.
Jag oroar mig fortfarande lite för hur jag ska hinna med allt jag har att göra med. Men detta är naturligt och inget som oroar mig i den mån som tidigare.
Kort sagt mår jag fantastiskt.
Det enda som oroar mig med framtiden, med mitt och andras liv är Sveriges politiker. Men jag har planer. Tillsammans är vi starka och vi ska få nog få dem att förstå att de inte kan göra som de vill. Det heter ju faktiskt folkvalda.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Vilket skede.

Publicerat av Daniel Holm den 25 februari, 2010

Det är vinter. Det är kallt. Men det är skönt kallt, det är friskt.
Imorgon är det den 25 och även att jag inte, rent ekonomsikt sett fram till den, så ska det bli gött. Jag ska med min köra kusin David till gymmet och äntligen komma igång med kroppen.
Vidare denna vecka ska jag på intervju angående att bli Ordförande/Ledamot i Ung Pirat, Göteborg. Ut och ta mig en öl skulle vara fint med.
På lördag flyttar min köra far ifrån det hus som har varit vårt hem under alla tider. Det är något som man får finna sig i och jag känner absolut ingen ilska. Dock viss sorg, emellanåt. Sommaren i Loftahammar är alltid lika fantastiska. Kvällarna då man känner pulsen, hör folket. Men att det ändå lugnt. Vackert. Ängarna med lätt dimma som kommer att bli morgonens dagg. Doften. Jag känner eurofi av att tänka på det.
Det är helt enkelt mycket som händer. Mycket tankar. Men tyvärr lite text. Jag har kommit av mig lite i skrivandet här. Mycket för att jag helt enkelt pluggar en jävla massa. Jag är snart igång igen.
En text om sann kärlek – den rätta och sedan en om efarenheten och kunskapan om att kunna hålla käft.
Förutom det så finns det så jävla mycket man vill skriva om; Piratpartiet, Ubuntu, säkerhet och hur svårt det är att hålla naturliga känslor tillbaka.
En annan anledning att jag varit lite borta är att jag har ett nytt webbprojekt på gång som jag pular på när jag får tillfälle.
Men det är mycket tankar om historia, kärlek, konsekvenser som nu slår omkring. Dessutom har jag fastnat i rättskunskapens klor. Lade mig för två och en halv timme sedan, men har läst till nyligen. Det är gött som fan.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Kärleksfullt arsel.

Publicerat av Daniel Holm den 16 februari, 2010

Som jag tidigare har skrivit om, så har jag ett rätt gott samvete. Jag är nöjd med både mitt utseende och mitt ut- och uppförande. Jag tar inte åt mig direkt av människors ilskna kommentarer och kritik tar jag alltid konstruktivt.

Men jag är ooerhört självdestruktiv, trots allt detta.

Jag ser det dock som en god egenskap hos mig. Jag växer konstant av det jag får höra, tar verkligen del av det och vill bli bättre. Istället för att låsa in mig och beskydda mig, som det arsel som jag är.

Inte heller har jag svårt att erkänna när jag har fel. Men jag är ger mig inte när jag har rätt , eller det som jag anser vara korrekt, utan att vara trångsynt. – Något som vissa med samma egenskap ser som att jag aldrig erkänner mina fel. – FEL!

Jag är oerhört öppensinnad.

Idag är jag ändå ett arsel. Jag sätter mig i situationer som är långt ifrån de mest optimala. Jag sätter mig i skiten, helt enkelt. Även att det idag gick utmärkt, så ser jag mig ändå som ett jävla arsel.

Mitt hjärta valde att följa en väg som jag absolut inte trodde skulle infalla sig. Jag har fallit utan att förstå det i tid, och när det väl var där så föll jag än hårdare, trots att jag försökte hålla mig.

Fantastiska saker sker, och det är än mer fantastiskt när det sker utan dess begrundade tanke. När man inte förväntar sig, saknar det, eller ens tänker på det.

Respekt och gen-respekt. Gjorde jag rätt, trots att det i grunden var fel? Vänner imellan och kärlek bredvid.

Jag är oerhört lycklig, men jag är inte den godaste av människor.

4 kommentarer

Alla hjärtans dag.

Publicerat av Daniel Holm den 14 februari, 2010

Idag är det alltså alla hjärtans dag. En dag med oerhört mycket delade meningar om hurvida den ska finnas, hur den ska utföras och infinnas. Både erkända och oerkända anti- och kapitalister slåss om facklan.

Jag tycker att alla hjärtans dag i sin helhet är romantiskt och lite mysigt. Däremot så tycker jag, precis som med allt annat, att det har gått för långt och blivit allt för mycket om just kapitalism.
Det är för mycket skit, för mycket hjärtan – för lite sanna känslor och baktanke.

Jag ger gärna bort en eller flera rosor på alla hjärtans dag – just för att. Men jag kan lika gärna ge rosor vilken dag som helst. Det är även där det kan fela lite. Varför man inte ska kunna ge rosor en annan dag än Alla hjärtans dag, vilket absolut inte är fallet. Man kan givetvis ge när som, och jag tycker verkligen att man ska se till det.

Får du en känsla av att ge bort en ros eller laga en speciell middag till din kära så tar du och gör det, oavsett vilken dag det är!

Jag ser däremot också att Alla hjärtans dag är en dag för mindre spontana händelser. Klart att den ska få firas och man kan kanske bara ha det där lite extra romantiska, nästan klyschiga, en gång om året.

Dessutom så är det en ypperlig dag för att ge de som kanske är hemligt kära i någon, en chans att dela med sig av det, visa upp det. Ge bort en hjärt-formad lapp. Finna någon att dela dagen med.

Kort sagt så gillar jag just dagen Alla hjärtans dag. Se det som en extra mysig dag bara. Det behöver inte vara rött och hjärtan överallt. Gå till snäppet finare resturag än ni brukar. Kolla på film ni kanske inte hade sett annars. Ta en promenad där ni inte gått tidigare.

Det är känslorna som spelar in, inte chokladen.

Kommentarer är stängda

Kärleksväntan.

Publicerat av Daniel Holm den 28 januari, 2010

En tanke som slagit mig gång på gång, men som jag aldrig satt i verket är: ”Vad gör hon som jag en dag kommer ge mitt hjärta till, ikväll?”
Men också vem hon är, hennes namn.
Dock är det ingen iver. Det är nyfikenhet. Jag vill inte ha det nu, för jag är inte redo. Inte heller längtar jag, trots att den dag lär vara fantastisk.
Jag är en person som behöver värme, närhet och kärlek. Tillika har jag själv mycket av det och vill dela med mig.
Kanske är den kommande tiden, en tid att bara dela med mig av min kärlek och syn tills den dag hon står framför mig och hovar in mig.
Jag tänker inte leta, för jag kommer inget att finna. Dock ska jag fråga henne vad hon gjorde ikväll.
Själv lade jag mig vi kl 20, vaknade kl 00, försökte somna om i en och en halv timme innan jag gick och gjorde tre nattmackor och febrilt sökte en film att somna till. Det blev ’The Postman’. Skrev en del, gjorde jag med.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda