För ett par år sedan var jag med i Idol. Tror det var 2006 och jag åkte till Stockholm med en arbetskamrat. Kön var ibland det jävligaste jag varit med om och när jag väl fick pissa så var det ibland de skönaste jag varit med om.
Idag är det Idol-uttagning här i Göteborg och jag funderade på att gå dit. Hade haft tankarna om att gå sedan jag flyttade hit, men sen i torsdags när jag fick se på TVn att det var på lördag så blev jag skeptisk. Har verkligen inte tid till något sådant.
Saken är den att jag egentligen tycker att Idol är kommersiell smörja och inget som jag i grund och botten vill vara med i. Men jag är inget helgon och jag skulle gärna gå dit för att se hur långt man kommer. Det och att jag gärna får fler visningar på mina YouTube-klipp.
Jag följer inte Idol, jag tycker inte att vinnarlåtarna är bra, för mig skulle vinsten i form av ett skivkontrakt med låtar som man får slängda i ansiktet och blir tvungen att sjunga, en mardröm! Det är typisk utpumpad jävla sketen pop-musik. Det är samma sak som går om och om igen, men med smärre förändringar.
Ett dunk, något sketet högtonigt instrument, en digital melodi, för lite ren sång, för mycket whailande (stavas det så?), och så detta typiska att artisten sjunger samtidigt som ett annat spår med hans sång är går. Usch.
Nej, jag tänkte gå förbi en sväng och kolla hur lång kön var, men jag skiter i det – finns helt enkelt inte tid. Jag har inte tid att stå i kön, åka till Stockholm när jag fått min guldbiljett (;) eller resten. Nej, idag ska jag på släktkalas för en kusin till Amanda – det känns viktigare än att stå i en sådan väntan.
För mig är musik en fantastisk hobby som jag delvis utövar för att det är fruktansvärt kul, men också för att det är lugnande. Dels för att jag får upplopp för tankar i form av text och musik, och dels för att det är lugnande att sitta och spela och sjunga.
1 kommentar