Sådär, nu är alla juldagarna över: Julafton; Juldagen; Annan dag Jul. Jag älskar julen och det är alltid med lite vemod man närmar sig nyårsafton – som jag avskyr.
Det är just det med att man redan har ätit sig på tok för mätt ett par dagar i streck. Julaftonen med sällskapet, maten, alla TV-programmen är över. Och klapparna.
Det är ljuvligt att få dela ut sina paket som man med omsorg har införskaffat. Det är spännande att se när personerna öppnar sina paket och igenom deras ansiktsuttryck, hoppas att de är passande. Och så sina egna klappar därtill! Denna spänning när man sitter där med dem – jag känner mig alltid lika bortskämt – som dränkt, och öppnar dem. Vad är det i?! Man känner på densiteten, vikten, storleken. Det är helt fantastiskt.
Det är en ära att få klappar vid jul och jag blir alltid lika glad. Men som sagt, sen tar allt slut och allt man byggt upp under så lång tid har sitt slut. Det är inte på något sätt så att jag egentligen hade velat stanna kvar på denna dag, men det känns ändå lite tråkigt när dagen väl är över. Dock känner jag en otrolig glädje över julen som helhet. Denna har varit fantastisk, även att man kanske har saknat vissa personer, eller hade velat ge lite mer till lite fler.
Något som jag däremot blir rent av ledsen över, är den förbannade kapitalismen som växer sig större. Jag är medveten om att jag kan ses som en bidragande effekt, även att jag anser att jag inte är något kapitalist. Jag såg precis en musikvideo (nedan) där Jon Hendern skrivit en låt baserad på alla missnöjda personer som kvittrade (tweted) sin ilska över att inte fått en iPhone, iPad, iPod eller bil (bland annat). Och just deta tycker jag är rent av förjävligt! Det är precis vad jag skrev om innan jul när Expert hade sin reklam om att ge bort en mobil i julklapp. Mobiler är dyra – även om de rent tekniskt innefattar massor för priset – som fan och det blir toppskiktet som ger bort dessa dyrgripar till sina barn i julklapp. Med tanke på att majoriteten av nämnt kvitter kom ifrån USA, så byggs min irritation och förakt mot dem på. Jag hoppas att vi i Europa inte kommer att fortsätta ta efter landet på andra sidan havet när det kommer till konsumtionsvaror. Det är inte hållbart över huvud taget!
Klappar ska införskaffas igenom omsorg och kärlek, och vad personen behöver – inom rimligt pris. En mobil är en enkel sak att önska sig och, enligt mig, något extremt. Stor barnfamiljer, ska de behöva ge en iPhone till alla sina barn? Men maten, värmen och kläderna då?
Jag tror att vi har en bit kvar innan vi är där, även om elektronikkedjorna gärna ser att vi inte är. Och jag tänker fan inte ge bort sådana saker. Framförallt inte när det ställs sådana krav på det.
God fortsättning och gott slut!
1 kommentar