19 Feb

Ubuntu-fanboy.

Jag börjar smått förstå hur det måste kännas för Apple-fanboys när de har en keynote. Om en timma ska Ubuntu släppa något nytt, och bevisen pekar på en tablet från HTC. Jag är lite pirrig.

 

Jag har använt Ubuntu som mitt primära OS sedan 2005, och mitt enda OS sedan 2006-2007. Jag är väldigt förtjust i det, och jag är faktiskt en av dem som uppskattar Ubuntus förändringar.

 

När jag började använda Ubuntu istället för Windows så var det för att jag sökte något nytt – något med frihet. Ubuntu underhåller sig själv nu och ger mig nya saker utan att jag behöver äventyra min frihet.

 

Jag gillar Unity, det är simpelt och snyggt. Och jag är väldigt förtjust i HUD för det är något helt nytt! GNU/Linux-communityn har länge arbetat för att ta fram alternativ till proprietär mjukvara som existerar för OS X och Windows, men utan att göra dem på ett alternativt sätt – de har alla liknat och fungerat som sina alternativa, proprietära, program.

Kontorsprogrammen, har liknat varandra, och menyerna – och jag ser inget fel i det, i sig, för hur många andra sätt kan man göra det på? Men HUD är nytt, och något som man aldrig sett förut. Unity är enhetligt och modulärt och tillåter vem som helst att bygga ut det.

 

Sedan smartphonens entré har jag velat köra Ubuntu på den. Jag minns hur jag var i kontakt med någon telefontillverkares support för att höra mig om möjligheterna att flasha Ubuntu på den – det var väldigt länge sedan. Och inte gick det. Sedan kom Android och slog på stora trumman, och jag tycker om Android – men det är inte Ubuntu. Samma sak gäller på tablets, och även om det går att installera Ubuntu på den, så har det inte funnits ett användargränssnitt som faktiskt har gjort det behagligt att använda det.

 

Så kom Ubuntu Phone! Åh, vilken grej. Jag visste det!, tänkte jag när nyheten var lös. Och även detta gränssnitt, Ubuntu Touch, med Unity och all dess funktionalitet, såg nytt ut. Det är nytt. Jag vill ha det. Swipe-dit, swipe-dit. Ett gränssnitt för media, och enkelt att hoppa mellan applikationer. För det är något som jag stört mig på i Android – finns inget Alt+Tab på ett smidigt sätt. Nog har de att man kan lista alla applikationer som körs, men jag vill inte ha de animationerna, eller den latensen som uppstår i hoppen. Jag vill hoppa direkt från en applikation till en annan ”utan att passera Gå”. Smartphones eller tablets kommer inte kunna ersätta min dator om man inte kan multi-taska på det viset.

 

Ubuntu Touch ska släppas nu i veckan, kanske tillsammans med den påstådda tableten nu vid kl 17, och jag kommer flasha det på min telefon så fort det bara är ute för min telefon.

Samma sak gäller Ubuntu Touch för tablets, och som fungerar på min. Båda vilket jag antar kommer att ske med tanke på den enorma community som finns.

 

Så fort Ubuntu TV kommer så kommer jag vilja ha det med, och jag ser verkligen med spänning på hur den utvecklingen sker, nu när även smart-TV blir allt mer utbrett.

 

Jag älskar Ubuntu, med en förändrades mitt sätt att se på världen – öppenhet och frihet. Det har blivit en synonym. Jag vill ha Ubuntu på alla mina enheter för att jag tycker att det är fantastiskt, och framtiden. Jag är väl helt enkelt en Ubuntu-fanboy.

 

EDIT: Det var Ubuntu Touch för tablets, och det var magiskt.

16 Jul

Prey!

I feel a bit bad for not have been writing this earlier – but in Sweden we have a saying: ”Bättre sent än aldrig”, which translates to something like ”It’s better to be late then never do it.”

Anyway, I’d like to represent to you: Prey!

Prey is a must have application on every and all of your electronic devices. Do you have a tablet, computer (desktop or laptop) or a phone (one of them or all, no matter), you should absolutely have this installed and configured!

It is an application that will help you if the unspeakable would happend: you’re device gets stolen or lost. If that would happend, you can easly login on Prey’s website and set your device to missing and then it’ll start sending reports back to the Prey Dashboard, which includes, position data, (in some cases) pictures, Facebook accounts that the ”new” user uses and much, much more stuff. Data that you could give to the authorities! Data that will help you get your device back!

The installation varies from Android, to iPhone, from Linux, to Windows, to Mac OS X, but it pretty alike and very easy and straight forward.

  • Install the application on your device.
  • Follow the installation instructions.
  • Confirm your account.
  • Finalize the device settings on your Prey Dashboard.
  • Add another device (up to three for free).

Now you are good to go! Which in Prey’s case is nothing more. You won’t have to do anything more (unless you’re device get lost). Prey just sits in the background and doesn’t at all give itself up.

What are you waiting for?! Install it!

http://preyproject.com/

16 Jul

The first 10 things I do when I get a new Android phone.

I just got my Samsung Galaxy SIII today and have been playing around with it, and setting it up for a few hours now. I thought that I would share how I like to get a new phone running.

  1. Login to my Google Account so that I can get my WLAN key.
  2. Access my WLAN using the key.
  3. Set up audio and display settings along with security settings.
  4. Installing Firefox from Google Play and ownCloud client from apk.
    (Set up Firefox Sync and login to ownCloud)
  5. Remove some of the bloatware.
  6. Install the rest of the applications that I need, and want.
    Prey(!), Ultimate Guitar Tab, Google Reader, Wunderlist, bank app, Wikipedia, transit app, ConnectBot, Fing, Scrobbler, and much more.
  7. Setting up all my other accounts (e-mail, calendar, Twitter, and so on).
  8. Set up Prey!
  9. Root!
  10. Remove the rest of the bloat and apply some nice tweaks.
11 Jul

Gör din egna laddare till en Asus TF101.

Laddaren till min Asus TF101 Android-tablet gick sönder och jag hade ingen lust att kosta på pengar för en ny, när man kan göra en egen mycket billigare och snabbare.

Jag gick därmed till Clas Ohlson och köpte en spänningsomvandlare (aka. universalladdare eller batterieliminator) och en USB-kabel med en hona i ena änden (datakabeln till taben var fortfarande hel), sedan satte jag helt enkelt ihop dem.

Taben behöver minst 11V för att ladda (räcker alltså inte med en vanlig USB-port), så det man ska söka efter i butiken är en laddare med en ut-spänning på minst 11V. Det är i princip det du ska leta efter. Jag köpte denna: http://www.clasohlson.com/se/Batterieliminator-20-W/Pr364219000

Denna spänningsomvandlare kostade 149 kr och hade en ut-spänning på 13,5V/1,5A, vilket var perfekt!

Skalade sedan kablarna för både spänningsomvandlaren och USB-kabeln och kopplade ihop dem med varandra. I USB-kabeln ska du använda den vita/svarta och röda kabeln (minus, resp. plus). I spänningsomvandlaren finns bara plus och minus, så du kopplar bara ihop den metallen som är runt den vita kabeln i den skalade kabeln med minus på USB-kabeln, och den vita kabeln (som är plus) med röd i USB-kabeln.

Sedan lödar du fast dem, och skyddar metallen för att komma i kontakt med varandra.

Ställ in spänningsadaptern att ge högsta spänning.

Klart!

4 Maj

Sponsrad Video: Mer Star Wars-kul på denna dag.

Jag fick nys om att det nu finns en applikation för smartphones för att läsa Facebook-inlägg och Twitter-feeds Star Wars-style – alltså som introsekvensen. Passar väl bra idag, inte sant?

‘; ?>

Det är ett extra knep för att knipa fler köpare för Kinect Star Wars. För att vara ärlig så är jag lite ledsen att samma möjligheter inte finns för mitt PS3. Inte ”native” iallfall. Det finns ju de som skaffat sig en Kinect, kopplat in den i en Linux-powered dator och skickat dess signaler till USB-porten på ett PS3.

För visst skulle det vara gött att få leka med force push och dyl. igenom att faktiskt röra på sig, hellre än att pilla med en handkontroll.

Sponsrad av Microsoft.

9 Jan

Review: SparkleShare.

I have a lot of images, code projects, documents, game saves and such, and I want to take good care of them, especially my images – they are the most valuable possession I’ve got. That’s why I need a simple and safe backup solution. Earlier I just had an external harddrive, but thats not simple, nor have the security that I need. That’s why I used Dropbox for a while. It was rather cheap and had everything that I needed, except encrypted transfer and I didn’t know what happened with them across the Atlantic Ocean. So I started to look for alternatives – safe, secure, encrypted and I also wanted them to be Open Source so that I could have it running on my own server. GNU/Linux support and a client for Android was also needed.

I found SparkleShare that seemed to be a great solution and had pretty much all that I needed: Open Source, using SSH, rather simple to set up on my own server, webui and an Android client. I started to use it and have been using it since late september, 2011. But…

SparkleShare uses Git to store files and keep a history of changes made to my files. Git is created by the same author as of the Linux kernel, Linus Torvald, and were created for the development of the Linux kernel. Keep revision history, a linear development with the possibility to maintain paralell development branches – version control. For this, it’s perfect! I use Git for my project nowdays (I used Bazaar before). The company I work for has started to use it, too.

That Git is created to development of software does, however, not make it capable as storing files, in my opinion. Now I have 60GB+ of images from the past ten year of my life – that is not optimal for Git and it’s version control. For the everyday user that want’s a Dropbox alternative, this is really not the best solution. Perhaps for a person writing his/her Ph D, it would be great. But with a lot of files, which itself creates much data and uses a lot of storage, you dont need to have a history larger then the files/directory itself.

Installation
Installing SparkleShare (server) is pretty straight forward (I’ll post a guide soon). Just install SSH, Git and a few other packages on your server, and you’re good to go. This is a real plus. Also the client is also very easy to install. It comes with packages for most of the well used GNU/Linux distros, and also Mac OS X – not Windows yet. It’s also to build from source. You just install the client, copy the SSH key to your server and start a guide to add your share.

But I’d say this is too hard for new users. Well, if you’re already running your own server, I suppose it’s not that hard, but using its own SSH keys – without a password – is not something I like to do. But that can also be taken care of, altough it also might be a little to hard for the faint of heart.

Installing the WebUI – that is necessary for the Android client – is a little harder. It has a strict dependancy of package version, which I’ve had som issues with. Once up and running, it is incredibly easy to add your Android device, just by scanning a QR code.
The Android client is somewhat a different project – the WebUI too – then SparkleShare. It works to download your stored files, not anything more. You can’t upload any files, which I very much would like. Perhaps in an later version.

Usage
Once installed and up and running, SparkleShare takes care of your files. By using Git the files are compressed before uploaded, and the transer is safe by it’s usage of SSH. But I’m not satisfied. It’s hard to upload a lot of files. I wanted to upload all of my 60GB+ images at once, but SparkleShare didn’t seem understand that I added the files. Instead I had to remove them and upload them seperately. It worked, but the compression takes a long time, and if the connection between server and client gets broken during upload, the compression has to be restarted. Also, as I was saying, having a history copy of the files on the client, takes of a LOT of storage space.
Smaller files, like my documents is no problem – of course since the’re smaller.
With the Nautilus addon, it is easy to get back an old version of an edited file just by right clicking on it.

SparkleShare is just a indicator applet, which is simple and works great. Altough I would like to see some info about the sync, like transfer speed, which files, just like the Dropbox indicator. Also I miss sync over LAN, bandwith limit and being able to pause specific shares – ie. so that I can start SparkleShare to only sync my documents while in school, when I don’t want to use up my battery and all of my CPU to compress my images.

Besides that, SparkleShare runs fine in the bakground. If I were to already have uploaded all of my images, the compression wouldn’t take so much time, nor would it be as big of a problem, but the local Git history copy, and Git itself, makes it a little less of ”fun”.

Conclusion
SparkleShare is great for easy sync of small files, not for bigger ones. It’s also great if you’re developing some small software, which you don’t really use Git for yet, but still want’s the version controll and being able to upload it – automatically – to GitHub or perhaps your own Git server.

I would say that SparkleShare is not yet ready for daily use and to drop out of you Dropbox use, or alternative.

Git is simply not the best way to get people from the closed, you-dont-know-where-or-what-theyre-doing-with-your-files, clients like Dropbox, and start to use free and open source ones. For me, version controll is not as important as a simple and secure backup solution. I’d say SparkleShare using Rsync would be a better way of doing this.

Perhaps Rsync could be used together with a simple script that saves a deleted file for a while, before it’s completely deleted. And perhaps having preferences to set which files/dirs needs to have version control.

I’m sorry to say that I’m leaving SparkleShare to find, or develop, a new backup solution not using Git.

25 Jul

Leker med SMS.

Nu är det lek på gång igen! Ett litet nöje jag ska ha på min resa hem till Göteborg ikväll.

Jag har velat kunna skicka SMS ifrån min dator via min mobil. Alltså att inte behöva använde en tredjepart eller dyl, utan att det går på min mobilkostnad och dessutom kunna ha all tillgång till mina kontakter, tidigare SMS osv, ifrån min mobil.

Efter lite sökande så fann jag ett väldigt intressant alternativ – EasySMS. Det är en liten webbserver som man installerar och kör på sin Androidbaserade mobil och som man sedan använder en vanlig webbläsare för att komma åt. Därigenom sköter man sedan sina meddelanden.

Man kan använda sig av både Wifi, Bluetooth och USB. Dock så har jag bara testat USB, och Wifi lär inte vara några problem alls. Bluetooth kan bli värre i ett GNU/Linux-system, men ska testas senare.

Men nu ska jag se efter om jag inte kan snygga till det och även skapa en liten snyggare mindre webbläsare med hjälp av WebKit och Python. Har redan funnit ett script igenom Acire.

Mer senare.