Författare: Daniel Holm

 

Min lycka har vänt – denna vecka har varit min turvecka, min lyckovecka, den mest tursamma och lyckade veckan i mitt liv.

Inte nog med att den började med att jag vann biljetter till Stockholm Filmfestival, men jag har även fått jobb! Den första arbetsintervjun jag gick på fick jag jobbet på! Det känns helt fantastiskt. Och det goa är att det är ett jobb som jag kan ha under mina studier – Japp, jag ska börja plugga igen!

Jag fick jobbet på torsdagen och på fredagen (igår) så var jag för det första, för tidigt hos min studievägledare, men fick komma in tidigare. Och när vi satt där och jag förklarade vilka kurser som jag ville gå så blev hon skeptisk och sa att jag nog inte skulle klara av allihoppa. Och även om jag skulle så skulle nog inte schemat gå ihop. Men jag var bestämt och hon kollade hur schemat skulle se ut och gissa vad; Allt gick ihop. INGEN lektion krockade med en annan.

Nu är det ju inte helt klart att jag kommer in, men på studievägledaren så lät det ändå mycket bra. Kurserna jag ska läsa är:

• Kemi A
• Fysik A
• Fysik B
• Matte C
• Matte D
• Matte E

Tillsammans blir det 650 poäng – 400 är heltid. Jag har egentligen läst samtliga av dessa kurser men hade lite privata problem vilket gjorde att jag missade skolan en hel del. Det var i tvåan, i trean så gick det åt helvete för att tvåan hade skitit sig. Men jag kämpade på och fick iallfall IG i dessa ämnen. Resten är i princip VG. Men dessa kurser ovan ska jag gå in hårt för att få MVG i.

Arbetet jag fått är som Pensions rådgivare. Vilket är helt underbart då jag har stort intresse för pensionsspar. Jobbet börjar redan på måndag.

Så om två månader så ser en vanlig dag förhoppningsvis ut så att man går upp ordenligt med ett leende över att man har ett liv igen, äter frukost med min älskade Anneli, går till skolan, pluggar så det ryker, går till jobbet, går hem, myser min Anneli, nördar lite och lägger mig.

Men det är även så att det inte bara är dessa saker som fått min vecka att bli den bästa någonsin. Det är även så mycket små saker. Som att mina personuppgiftspaper jag behövde för att söka, damp ner i lådan precis när jag skulle iväg. Eller att det blir grönt när jag kommer till ett rödljus. Allt flyter så jävla bra på helt enkelt. Träffar en massa härliga mäniskor, bjuder på mig själv och får så mycket tillbaka. Tidigare idag klarade jag även ut Soduku för första gången i mitt liv. Det var dessutom bara den andra gången jag testat det. Men jag körde förvisso på enklaste, men jag är nöjd!

Sist men inte minst så har jag klippt mig också och det är så jävla skönt att inte ha håret fladdrandes i ögonen. Nu är det kort – And I like it!

Innan allt så var Anneli det bästa i mitt liv. Nu kan det inte bli annat än ännu bättre.
Jag älskar dig gumman!

Tänk vad underbart det kommer bli. Just det att vakna på morgonen och ha något att gå upp för. Jag tror också det att allt rent generellt blir bättre av att jag både har jobb och studier. Pengar att skämma bort Anneli med och mina vänner, och att dessutom se att man faktiskt är påväg någonstans. TIll Göteborg för att vara exakt.

Helgen har för övrigt varit toppen. Igår var jag ute med Filip och Sebbe och det var så jävla gött. Jag och Filip gick till Palladium och dansade i ett par timmar. Fan vad gött det är att dansa. Tänka sig att jag skulle börja med sådant med. Men visst, det ser kanske inte så bra ut 😉

2 kommentarer

En av de absolut största fördelarna med 100Mbit är det går fort. Och i och med att det faktiskt går fort så kan man göra så mycket kul med det. Kombinera då 100Mbit och en filserver med Ubuntu körandes som har alla mina filmer, klipp, bilder, musik, skolarbeten, you name it – så är det helt underbart.

Det är så underbart att när jag är i Loftahammar så kan jag streama mitt innehåll ifrån min filserver istället för att kopiera över det jag vill se till min laptop innnan jag åker. Framför allt så är det extra skönt då jag kan vara på så mycket olika humör. Men det blir oftast min samling av alla That 70’s Show som får gå på.

Och sen att man kan streama med SSH(SFTP) är ännu goare så man slipper åka dit för FRA för att sprida piratkopierat innehåll när jag inte gör det.

Kommentarer är stängda

Under en tid nu har jag haft ett projekt rullande att skapa en GUI för PlayStation 3 kontrollerna i Ubuntu. Men sedan uppgraderingen till Intrepid, som jag har kört sedan tredje alfan så har jag inte fått igång dosan igen.

Men häromdagen så gav jag mig fan på att få igång den igen och hittade till slut ett ämne på Ubuntu Forums där en kille(/tjej?) hade gjort ett paket med allt nödvändigt inkapslat för att få ihop kontrollen och datorn att snacka via Bluetooth. Precis det jag behövde för både mig själv som privatperson och för mitt projekt.

Men det var så att paketet han hade gjort var bara för 64-bitars arkitekturen och gick således inte att köra på min dator.

Så jag ställde helt enkelt frågan hur jag som x86/i386 användare skulle göra. Svaret jag fick är det som varje gång får mig att le och forstätta upprätthålla min kärlek till OpenSource, Ubuntu och deras filosofier;

”If you want 32-bit, I can do it as well. Do you want it?”

Kommentarer är stängda

Här kommer ett klipp ifrån igår när min gode vän Filip dansar – igen.

2 kommentarer

Något som är väl känt är ju att även föräldrar gärna slänger in ett slangord här och där. Men varför är egentligen detta så konstigt, och slänger det verkligen in dem?

Jag menar, vi som idag är ”unga” använder ju dagligen slangord (trots att jag försöker att undkomma dem så mycket som det bara går och helt sluta upp med dem).

Saken är ju den att vår föräldrar har ju inte alltid varit föräldrar. En gång var de som du och jag och även de hade sina nerkortade ord, betoningar och kommentarer. Så har det ju alltid varit. Så det är ju mer så att de högst troligt har använt flertalet av de slangord som vi idag använder, när de var som oss.

Men kanske har de, liksom jag, förökt lägga dem på fyllan i form av lite mer stil och formalitet. Eller så har de helt enkelt kommit av sig. Samtidigt så är många av de ord som både du och dina föräldrar säger idag, kanske egentligen slangord som helt enkelt har accepterats till något som kom in i ordboken. Det är förvisso inte bara slang som detta gäller utan vanliga ord som bara kortats ner. Såsom tidning som blev ”tining” sett ur uttalets persektiv. Kanske ett dåligt exempel, men det är det jag kom på för tillfället.

Självklart så finns det ju fortfarande de föräldrarna som medvetet slänger in slangord för att de kanske vill hänga med i den nya generationen eller vill känna sig extra coola. Men de har också all rätt till. Det är ju ändå dem som har utvecklat språket till det att vi tog vid.

Det jag tycker är så tråkigt är de barn och ungdomar som skämms över detta. Det är inget att skämmas för och det är ingen fara. Låt du dina föräldrar tala hur fan de vill, de låer ju tydligen dig göra detsamma.

”Hänga” är nog annars ett ord som tagits vid i det allmänna talförådet ifrån att varit en sorts slang. Det heter ju annars ”följa med”, eller hur?

Kommentarer är stängda