När jag och några av mina vänner LANade för ett par veckor sedan så var saker och ting inte riktigt sig likt. Vi fann oss till bords i köket med en riktigt god målid i form av stekt fisk, kokad potatis och hemmagjord sås. Tillsammans med maten och sällskapet så satt vi där också med en öl. Och jag kom då att tänka på; ”fan, man kanske blir vuxen ändå”.
De tidigare LANen man varit med om har innehållit all för lång tid framför en skärm med mat i form av chips, godis och Coca-Cola. Man gjorde inget annat än att sitta vid datorerna och nörda, och gjorde man faktiskt visst något så var det hyss.
LANet innan detta som vi var fler på och i Loftahammar så gick vi faktiskt ut och spelade brännboll, men inget slog nog det senaste.
I takt med maten så var det inte bara den totala förändringen på våra sysslor som var skillnad utan också det vi pratade om. Ifall man tänkte tillbaka på när man gick i högstadiet så var det tuttar och ”kolla hennes stjärt”. Allt var så sexinfluerat. Man pratade om ens senaste sexuella bravad osv. Nu satt vi och pratade om goda maträtter.
Nog att det ändå var ett tag sedan man gick i högstadiet så har ändå inte allt gått över. Man snackar inte alls lika mycket om sex – och skulle man ändå göra det så är det när man är så packad så man inte kan hålla sig. Vilket leder mig till en sak som faktiskt fortfarande är densamma – fyllan.
En sak som också förändras med ens partyhumör är hur man festar. Vi har inte alltid fest fest längre utan vi har festmåltider. När Henke fyllde 20 så hade vi midsommarbord- och kräftskiva-grabbmiddag.
Förvisso är inte fyllan alls samma sak den heller, jag menar, för drack man vad för skit som bara för att bli full. Nu dricker jag hellre ett par riktigt goda öl och blir lite lagom, än att dricka massor med skitöl och bli stupfull. Man är inte heller lika mycket ute efter att bli snorfull (även att det händer), utan man vill mer ta ett par bira, bli lite lös och snacka skit.
Men det som skiljer än, förutom hur man dricker, är hur man beter sig och sedan framför allt talar om det.
Man blir ju äldre och får ofta ta hand om de som är yngre. Vilket ibland kan vara så jävla kul och ibland lite påsträngande. Som att se min kusin full är det roligaste som finns. Det är som att hoppat in en tidmaskin och hoppat tillbaka ett-två år i tiden.
För att komma till sak så är det snacket efteråt som inte skiljer sig lika mycket som annat. Det är fortfarande; ”Fy fan vad full jag var i helgen, du skulle sett mig”. Detta hänger kvar på ett annat sätt. Men även det tonas ner och blir tabu.
Under större delen av mitt liv så har jag nog aldrigt medvetet tänkt att bli vuxen. I allafall inte under de åren som man faktiskt var i sitt sinnesfulla tillstånd. Man ville bli 18 så man kunde gå på krogen och ta körtkort, och 20 för att kunna gå på systemet, men inget mer därtill. Man tänkte inte på ansvaret med att ha en bil eller reglerna att tillgodo se. Eller att dricka ansvarsfullt, som jag berättade ovan.
Jag vill nog på sätt och vis fortfarande aldrig bli helt vuxen. Bli vuxen, få rutiner. För mig är rutiner = livet är slut. Jag är en sådan spontan människa så jag fruktar rutiner och rutnät.
Jag vill kunna leka och vara barnslig när som helst, inte bara på fyllan (inte att det blir mer accepterat av andra då men iallfall.). Jag vill kunna tönta mig under hela mitt liv. Och på gott och ont så kommer jag nog också göra det också.
Jag har vänner som säger vakna upp sluta vara så barnslig. Visst kanske jag borde det. Men samtidigt som jag håller med dem så gör jag ändå inte. Jag menar, jag är ju inte barnslig bara för att jag fortfarande vill klättra i träd eller härma saker jag sett på TV. Jag anser att vuxen är man via de handlingar man gör i vissa situationer. Som när jag och Marcus fick sticka till akuten mitt i natten för att kolla hur Henke och Rikard mådde. Eller hur Rikard ändå tog hand om Henke. Eller hur vi grabb-bröder ändå tar hand om varandra när det händer saker. När vi spyr eller får snetändning. När man ändå tar hand om sina nära och kära och tröstar dem i dess sorgfulla stunder, då man man ändå få leka och leva jävel.
Jag har också haft många tanker efter vad andra sagt angående att man skaffar barn för att få leka med sina leksaker igen. Visst fan är ligger det något i det. Hur pass bra den leken sen skulle gå vet man ju inte men ändå. När jag för kanske… 6-8 år sedan skulle ta fram mitt LEGO igen för att se hur det var så var som all min fantasi som bortblåst. Lärare och föräldrar uppmuntrar inte fantasins värde på ett tillräckligt sätt. Jag vet massor med saker som man kan göra och jobba med som vuxen, men som kräver fantasi. Någon som alltså inte uppmuntras.
Som jag skrev i ett inlägg på min gamla blogg så blir jag vuxen vare sig jag vill det eller inte. Jag vill hålla fint ikring mig, hålla bättre kontakt med mina vänner, ansvara för mina handlingar, skämma bort min Älskade Anneli och få jobb så man kan betala räkningarna.
Det är så mycket som sker, men samtidigt så succesivt att man inte hinner med att tänka på dem förens man sitter som jag, nu, och tänker på hur det är. Eller som vid middagsbordet med vännerna under ett LAN.
