Hoppa till innehåll

Författare: Daniel Holm

Livet som Singel.

Publicerat av Daniel Holm den 25 oktober, 2009

Det är inte helt lätt att komma tillbaka till det ”enkla” livet som singel efter ett långt förhållande.

En sak som förändras markant är självsäkerheten. När jag och Anneli var tillsammans så var jag på toppen av berget. Jag skulle kunna göra allt, begå allt, bestiga allt. Nu känns det inte helt så längre. Lite svårt att förklara, men lite som att jag känner eller vet att jag visst kan det, men jag når inte dit.

Ta exemplet som att jag är på en fest. Spelar ingen roll vem eller vilket kön denne har, jag är avslappnad och mig själv. Jag har redan nått kärlekens mål och behöver varken säga bu eller bä eller bevisa något för varken mig själv eller personen man talar med. Nu däremot så agerar jag helt olika ifrån tillfälle till tillfälle, person till person och kön till kön – det är skit!
Allt man säger, säger man lite tråkigare och då blir det ännu tråkigare.

Vilket också bevisar min teori om självsäkerhet mellan var man och varför det verkar som att kvinnor kommer i stim.

Det tillhör kanske också vanan och det är något som jag håller på att lära mig att tygla.

En annan sak som förändrats ännu mer är mitt språk. Jag har blivit jävligt vulgär! Jag hatar det som pesten. Det är som att vara tillbaka i grundskolan och man har precis lärt sig ett nytt ord. Eller när man tyckte att det var tufft att säga det eller det.

Jag skyller lite på Marcus. Lite pga. det bara är med honom som jag pratar så – som tur är. Inget som är alls svårt att tygla och händer inte när man är ute. Men inne, framför tvn är det kört.

Dessutom är det en jävla massa småskit som måste ändras. Bilder i div. gallerier, avatarer, signeringar, information på tex. Facebook eller andra platser på internet.

Man är singel nu och det har givetvis sina för och nackdelar. Jag känner fortfarande att det var det ända rätta att göra och har stått fast vid det, hur ont det än har gjort – och det har gjort frukansvärt ont. Man blir som tagen tillbaka i det som var bra och glömmer det dåliga. Dock så känns det mycket bättre nu och det ska mina vänner, nya som gamla ha tack för.

God natt, mina damer och herrar.

Kommentarer är stängda

När Ubuntu Karmic släpps.

Publicerat av Daniel Holm den 21 oktober, 2009

Nu när Ubuntu 9.10 Karmic Koala släpps så hade det förhoppningsvis varit det första release-partyt jag någonsin varit på för Ubuntu (eller något, för den delen). Tyvärr så slog det mig precis att jag inte kunde just det datumet då min syster fyller år den 31 och att jag åker dit redan den 25. Crap.
Jag hade hemskt gärna gått.

Men jag hoppas att fler, ni andra, alltså tar chansen att gå på något av release-festerna:

 

Det är alltid kul att träffa folk med gemensamt intresse. Du behöver inte ha ett brinnande intresse för datorer eller dyl. Det kan gälla bara Ubuntu, eller kanske den bakomliggande filosofin. Ubuntu är världskänt för sin gemenskap och det är något som vi då givetvis bygger själva.

Så kom igen, dra med en vän som antingen inte än testat Ubuntu och du inte verkar få att vilja testa, eller dra med en som testat och fastnat och vilj veta mer. Drick en Ubuntu-cola. Ni måste ju inte ta med datorn. Lämna kanske laptopen hemma för att agera Ubuntu i det verkliga livet.

Här finns lite fler inlägg och info om träffarna och releasen:

Kommentarer är stängda

Energi.

Publicerat av Daniel Holm den 21 oktober, 2009

Fick chansen att svara på ett par frågor som en vän hade fått. Givetvis tog jag och svarade och skrev lite eget innan det var dags att gå och ta hand om tvätten.

 

Vad har energi med utveckling att göra?

Eftersom energi, som i el, har en fundamental del av dagens samhälle och det liv som vi lever så har det allt att göra med dagens utveckling. Datorer mot internet, lampor, verktyg, maskiner, bilar – ja, allt har att göra men energins utveckling.


Hur har energianvändningen förändrats upp genom historien?

Givetvis så har den successivt ökat, proportionerligt mot antalet människor i i-länder. När elen upptäcktes så tog det förvisso en tid innan lampan uppfanns, eller andra enheter som kan använda elen, men efter det så tog det fart. Lampor i var mans hus då de svenska bönderna ofta behövde ljus tidigare än någon annan när de skulle mjölka korna på morgonen. Vidare byggdes det ut och gav telefonerna sina pulser. Elen var lite som USB-porten är nu – man kan hitta all möjlig skit till en USB-port. Lampor, fläktar, kaffekoppsvärmare och juckande hundar, mm, mm.

 

Lite så var elen med, man hittade nya användningsområden. Allt man värmde på vedeldad spis kunde man värma via el, spisen byttes ut mot en på el, man började kyla saker i kylskåp istället för källare. När industrin sedan tog sin vidare fart i takt med elens tillkomst så började man använda elektriska maskiner istället för arbetare – i vissa fall, åtminstone.

 

Vidare när allt började dra sig mot det det med digitaliserade samhället så fick det ytterligare en spark iväg. Datorer med databaser ersatte bibliotek eller arkiv med mappar och papper. Alla ville ha datorer i sina hem, vara uppkopplade mot internet – vilket krävde mer energi då fler datorer i form av servrar krävdes. Alla har numera mobil och/eller någon form av digital skivsamling i fickan.

 

Lampor, radio, TV, datorer, mobiler, portabla musikspelare, internet, osv. Har alla bidragit till den utveckling som vi idag ser som vardaglig.

 

Hur hållbar var den?

Ingen aning.

 

Vilka möjligheter/begränsningar finns för att göra dagens energianvändning hållbar?

Det finns väl egentligen alla typer av möjligheter. Begränsningen är att få det att bli mer effektivt och energisnålt då det verkligen är dags att tänka på miljön. Avfall ifrån våra kärnkraftverk är ett stort problem. En lösning är ju helt klart att börja använda oss av allt mer miljövänlig energi av vatten eller vind. Olja är HELT uteslutet.

 

Källor:
Ingen.

 

2 kommentarer

Svar på alla Facebooks tester.

Publicerat av Daniel Holm den 19 oktober, 2009

Jag är inget stort fan av Facebook. Anledningen är mestadels för att det är oerhört överskattat och att det är fyllt med så mycket skit. Vissa saker är väl rätt roliga och jag förstår varför vissa tar div. tester och har lekar eller spelar, men för mig är det ingenting att ha då jag redan känner mig själv oerhört väl.

Därför tänkte jag ta och svara – med mina egna ord – på de mest använda frågorna:

  • Läggning: Hetrosexell men har många gayvänner.
  • Kärlekstyp: Hopplös romantiker, monogam, allt för min kvinna.
  • Sex: Well, långt, hett förspel och hålla på länge och passionerat.
  • Vem är du i How I Met Your Mother: Förutom att Ted tänker på tok för mycket på sitt yttre och ibland är en fjolla så är det helt klart jag.
  • Musik: Allt förutom R’n’B och Rap faller mig i smaken.
  • Dricker: Öl, whiskey och grogg.
  • Vem är du: En otrolig jävla, riktig, nörd.
  • Förhållande: Som sagt monogam – ingen jävla otrohet, ge och ta, tofflar ibland.
  • Tur: Inget som man kan mäta, ibland har jag det, ibland inte, men mestadels beror det på min skicklighet.
  • När jag gifter mig: När jag funnit kvinnan i mitt liv.
  • När jag får barn: När jag och kvinnan i mitt liv har gift oss och haft god tid att bosätta oss och har en stadig ekonomi.
  • Studier: Länge som fan.
  • Drömmer om: Att bli lycklig som den man jag vill bli.
  • Politik: För skilt för att sätta fingret på – startar mitt eget.
  • Köregenskaper: Kör säkert och lugnt.
  • Skyltar: Kan alla.
  • Jedi/Sith: Jedi Knight, givetvis.
  • Stil: Ingen aning. Bryr mig inte riktigt.
  • How awesome my week will be: Awesome as always!
  • Todays Mood: Gör det bästa av situationen och känner mig väldigt glad för det.
  • Vem är hemligt kär i dig: Ingen och alla. De som inte är, vet bara inte att de är det.
  • Vilken diagnos har du: Grym.
  • Vilken stad motsvarar din personlighet: Göteborg!!
  • Hur full blir du på nästa full: Lika mycket som alltid – lagom.
  • Are you depressed: Not one bit.
  • Sannolikhet för svininfulensa: Please. Jag är en frisk, ung man, klarar mig.

Ska jag fortsätta? Fråga mig något.

Jag – alltså jag, behöver inget Facebook för att tala om vem jag är, behöver du verkligen det? Förnekar ju dock inte att det kan vara kul imellanåt.

Dock så återkommer jag till det att Facebook är ett förbannat gott initativ.

Kommentarer är stängda

Dygnet är skevt.

Publicerat av Daniel Holm den 19 oktober, 2009

Och så har man fallit tillbaka i det årliga ”vända-på-dygnet”. Det brukar ske häromkring, då det blir mörkt tidigt, då det är mörkt när man annars brukar vakna. Men det är ändå mest ett direktresultat av att man inte har några dagliga tider att passa.
För tillfället så läser jag ju några distanskurser och de studierna får jag sköta helt på egen hand, vilket gör att man kan ”sova ut” varje dag vilket skjuter fram tiden för var dag.
Som tur är så är det ändå relativt enkelt att ändra tillbaka på dygnet. Antingen så skiter man i att sova och är vaken tills då man borde lägga sig nästa dag, eller så sover man bara ett par timmar, går upp som man borde och sen lägger sig som man borde – klart!
Skrivet och postat via Android Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Nytt tema! Paperslips

Publicerat av Daniel Holm den 13 oktober, 2009

Ibland kan det av olika anledningar skönt med lite nytt.
Jag har sedan en tid tillbaka varit lite sugen på ett nytt tema och idag så tyckte jag att jag hade lite tid över och bytte helt enkelt.
Dock så följer inte fantasin med när det ska hända med detsamma, så jag valde detta tema att bygga med: http://www.freecsstemplates.org/preview/paperslips
Jag ska kanske bygga om det lite, och byta lite färger, men det föll mig i smaken och det blev suveränt. Byta min visningsbild, ska jag göra med.
Dessutom är reklam nu tillagd. Jag tycker att jag har rätt till att sätta upp lite Google-reklam för att täcka kostnader för drift, resor, lagring och underhåll.
Har ett roligt webbprojekt på gång nu med, som jag berättat lite kort om. Mer information (och kod) kommer – när jag kommit på ett namn för det.
Berätta gärna vad ni tycker! 😀

2 kommentarer

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Publicerat av Daniel Holm den 13 oktober, 2009

Det är så man känner till och från.

  • Har man någon vill man vara fri, när man är fri så vill man tillbaka till kärlekens famn.
    Som Magnus Uggla sjunger i ”Varit kär”:

När man inte har nån att älska kan man tänka,
att man vill ha nån att hålla i hand,
men när man är tillsammans då kan det hända,
att det vore bättre utan några band.

  • Är man inne vill man ut, när man är ute vill man in.
  • När det är vinter vill man ha sommar, när det är vintern vill man ha sommar.*
  • Man längtar efter värme, men när den kommer är det för varmt.*
  • Ta sina egna beslut, men vill ibland ha hjälp med dem.

Nu håller jag inte med om alla, men vissa och det bevisar ändå teorin och jag tycker att det är sant.

När jag bodde i Linköping tillsammans med Anneli så saknade jag mina grabbar och ville gärna prova på att bo med dem. Nu bor jag med grabbar, och även att det kanske inte är det bästa boendet då jag och Marcus delar ett litet rum så vill man lite tillbaka till lägenheten med hade min Anneli i Linköping. Dock så saknar jag verkligen inte Linköping som stad.
Situationen är dock fortfarande jävligt bra, inte tal om det, och det kommer att bli skit bra sen när vi får en större lägenhet med varsitt rum.

Och när man dåå bodde i Linköping så hade man alltså inga av de gamla vännerna i närheten och man ville gärna träffa dem. Vissa tillfällen så kanske man bara vill träffa dem och göra lite grabbkväll av det. Nu är det för vanligt och man vill ha tillbaka det som var.

Dela hela suger. Och jag tror framförallt att vi män lider mest av detta skit. Vi måste leva med att aldrig vara helt nöjda. Vidare så blir det aldrig ett bra resultat för de stackars kvinnorna/andra män i våra liv som måste stå ut med det. Det är verkligen synd om dem. Men det är inte vår mening, det ligger i vår natur. Och de flesta som är medvetna om det, tror jag försöker att åtgärda det och helt enkelt vara nöjda.

Jag jobbar hårt för att inte gnälla efter det jag längtat efter. Som dethär med sommaren och värmen. Så många som vill ha värme, men som anser att det är för varmt när den väl kommer – så är inte jag! Kommer värmen så är jag tacksam för det!

Och sen så måste man dessutom lära sig av sina misstag, men det är ett ämne som kommer en annan dag.

Dock så tänker jag inte ljuga och säga att jag inte saknar ett förhållande. Eller ett förhållande, och förhållande – förhållandet med Anneli. Att vara singel är skit, helt enkelt. Ingen fast punkt, ingen fast, konstant kärlek. Någon att vända sig till. Iallfall jag kan inte vara lika ärlig mot andra som jag var mot Anneli.

Kommentarer är stängda

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Publicerat av Daniel Holm den 13 oktober, 2009

Det är så man känner till och från.

  • Har man någon vill man vara fri, när man är fri så vill man tillbaka till kärlekens famn.
    Som Magnus Uggla sjunger i ”Varit kär”:

När man inte har nån att älska kan man tänka,
att man vill ha nån att hålla i hand,
men när man är tillsammans då kan det hända,
att det vore bättre utan några band.

  • Är man inne vill man ut, när man är ute vill man in.
  • När det är vinter vill man ha sommar, när det är vintern vill man ha sommar.*
  • Man längtar efter värme, men när den kommer är det för varmt.*
  • Ta sina egna beslut, men vill ibland ha hjälp med dem.

Nu håller jag inte med om alla, men vissa och det bevisar ändå teorin och jag tycker att det är sant.

När jag bodde i Linköping tillsammans med Anneli så saknade jag mina grabbar och ville gärna prova på att bo med dem. Nu bor jag med grabbar, och även att det kanske inte är det bästa boendet då jag och Marcus delar ett litet rum så vill man lite tillbaka till lägenheten med hade min Anneli i Linköping. Dock så saknar jag verkligen inte Linköping som stad.
Situationen är dock fortfarande jävligt bra, inte tal om det, och det kommer att bli skit bra sen när vi får en större lägenhet med varsitt rum.

Och när man dåå bodde i Linköping så hade man alltså inga av de gamla vännerna i närheten och man ville gärna träffa dem. Vissa tillfällen så kanske man bara vill träffa dem och göra lite grabbkväll av det. Nu är det för vanligt och man vill ha tillbaka det som var.

Dela hela suger. Och jag tror framförallt att vi män lider mest av detta skit. Vi måste leva med att aldrig vara helt nöjda. Vidare så blir det aldrig ett bra resultat för de stackars kvinnorna/andra män i våra liv som måste stå ut med det. Det är verkligen synd om dem. Men det är inte vår mening, det ligger i vår natur. Och de flesta som är medvetna om det, tror jag försöker att åtgärda det och helt enkelt vara nöjda.

Jag jobbar hårt för att inte gnälla efter det jag längtat efter. Som dethär med sommaren och värmen. Så många som vill ha värme, men som anser att det är för varmt när den väl kommer – så är inte jag! Kommer värmen så är jag tacksam för det!

Och sen så måste man dessutom lära sig av sina misstag, men det är ett ämne som kommer en annan dag.

Dock så tänker jag inte ljuga och säga att jag inte saknar ett förhållande. Eller ett förhållande, och förhållande – förhållandet med Anneli. Att vara singel är skit, helt enkelt. Ingen fast punkt, ingen fast, konstant kärlek. Någon att vända sig till. Iallfall jag kan inte vara lika ärlig mot andra som jag var mot Anneli.

Kommentarer är stängda

Trött, helt enkelt

Publicerat av Daniel Holm den 13 oktober, 2009

Skickade precis in det tredje delprovet i Fysik B. Kändes väl rätt gött. Dock är jag så jävla, fruktansvärt trött så jag orkade inte gå in för de allra sista frågorna. Lite synd..

Sen var det så jävla dumt för man hade hela fyra timmar på sig att färdigställa provet och jag har trott att jag bara har haft två timmar på de förra, så jag har stressat som fan på dem och tack vare det så gick inte det förra så bra. Men nu vet jag 😛

Men jag får stå mitt kast. Suttit och skrivit en Historia-uppgift i fyra timmar och sen mekat med annat innan jag skulle försöka komma igång med provet. Problemet var då istället att mitt internet ville jävlas och eftersom det MÅSTE vara stabilt för att jag ska kunna skicka in provet när jag är klar så tog det en bra stund innan jag kom igång. Nu har jag suttit här sedan kl 00.49. – Alla sover sött. Tror dock att Camilla kommer att vakna om ca åtta minuter.

Och äntligen är sidan tillbaka. Jag har ärlig talat inte en jävla aning om vad som hände och då jag befinner mig 30 mil ifrån den så är det inte helt lätt att fixa folk som kan fixa det åt mig. När jag väl fick hjälp (Tack Filip!:) så fick servern inget IP. Bad Filip att sätta igång den tidgare ikväll för att kolla om hans ISP hade fixat sin DHCP, vilket de hade och nu är vi här.

Jag är som sagt helt slut, men jag ville få ur mig något. Något annat än vad jag numera är van vid.

Jag har även fått min nya laptop och den är fantastiskt! Ska skriva ett litet test och sedan lägga upp lite bilder i samband.
Kort sagt så är den helt fantastisk! Snabb, görläcker osv.

Vidare har jag flashat om mobilen till en mer stabil CyanogenMod version (4.1.999), hårdtestar Ubuntu Karmic 64-bit, roar mig och pluggar. Har dessutom börjat med att tagga mina ca 50 000 bilder till mitt framtida webbgalleri för nära och kära.

Ska köpa mig en 50GB Dropbox nu i dagarna med.

Den ända tråkiga är att jag fallit tillbaka i skiten. Trodde att allt var bra, men det är det inte. Verkligen inte.

Eftersom hemsidan varit nere i en vecka så har jag en MASSA roliga texter att posta. Ska bara se till att göra det, plus att jag hellre postar en per dag.

Dags för sängen efter lite Cola och How I met you Mother.

Kommentarer är stängda

Manligt med tårar.

Publicerat av Daniel Holm den 2 oktober, 2009

Jag skrev tidigare om att det ibland kan vara hårt att vara man i vårt samhälle. Fick en hel del rolig respons och tack vare Malin så förstod jag även att jag hade gjort mig lite missförstådd, eller kanske snarare inte utvecklat mig specifikt nog.

Malin sa det att hon snarare ser det som manligt när en man gråter, att han faktiskt vågar och jag håller helt med. Det är faktiskt att det är precis så jag menar. Det är bara då en man får gråta, när tårarna kommer ifrån känslor. Hans hjärta är krossat, misst en nära vän, när en förälder eller annan släkting eller familjemedlem dör.

Dock så är det fortfarande så att man måste välka sina situationer och platser att gråta över känslor. Det är tex jävligt hårt att se sina egna föräldrar gråta. Givetvis har de all rätt till det, men man känner sig hjälplös. Den stora björnen som alltid varit där för att torka ens egna tårar, gråter nu. Egentligen är det väl också inte mer än rätt att de också får göra det, så att man kan ge tillbaka för all support, men det är ändå hårt.

Däremot ska ska han kanske inte gråta när han slår sig på smalbenet eller slår huvudet i marken. Det är knappt att han får gråta när han får en smäll på pungen (tro mig, det värsta har hänt även mig och det är fortfarande inte okej att gråta då). Det hör även till att vi män inte har lika nära till tårarna vid sådana tillfällen. Vi gråter helt enkelt inte över smärta.

Jag har däremot svårt att gråta. Det är inte så att jag inte vill eller känner att jag inte borde, jag bara kan inte. Sedan jag och Anneli gjorde slut så har jag gråtit två gånger. Första gången var när jag insett vad jag hade gjort och andra gången var nästan en vecka senare när allt bara gjorde för ont och jag kunde inte sluta tänka på henne, på allt. Gråta är någonting som jag har haft svårt för i många år. Jag kan känna hur jag verkligen behöver gråta, släppa på trycket – men det går inte.

Jag vaknade tex. en morgon, två dagar efter att Anneli och jag gjort slut och jag kände mig så tom. Vi brukar alltid höras av på morgonen, antingen är det hon som väcker mig, eller så ringer jag så fort jag vaknat. Denna morgon insåg jag att jag inte längre kunde göra det (jag vet att du säger att jag kan, Anneli, men inte denna morgon :). Jag gick ner till köket, började bre några mackor, kände att jag var jätte ledsen och att jag behövde gråta. Jag började sjunga, som jag gör varje morgon(/dag/kväll/natt) när jag går runt och styr med något i kök eller dyl. Givetvis föll man på låtar som kanske inte gör saken bättre och ledsnare blir man – kanske var det delvis medvetet. Jag ansträngde mig verkligen för att få släppa en tår eller två, men icke! Det går inte hur som helst.

Men jag personligen är inte rädd att gråta. Jag är varken sämre eller bättre än det. Och inte är jag rädd att erkänna det.
Dock så återkommer det till att man måste välja situation.

Kommentarer är stängda