Hoppa till innehåll

Författare: Daniel Holm

A Good Year.

Publicerat av Daniel Holm den 8 januari, 2010

Är vad man kalla de gångna året och är även en av mina favorit-filmer. Russel Crowe i huvudrollen, en vacker kvinna (Marion Cotillard) och franska rivieran. Synd att jag inte är så förtjust i rödvin bara.
Vilket fall är det en fantastisk film med fantastisk musik. Den ger mig dessutom fina drömmar och fantasier. Dock påminner den lite om bittra tider.
Det gångna året var, som sagt, mycket bra och jag är nästan klar med min krönika. Den kommer att bli lång för det finns mycket som jag vill få in.
Jag har bara jobbat så hårt med mitt nya tema att jag glömt av den lite. Tillsammans med övrigt bloggande.
Däremot så lade jag upp en video på YouTube, som ni vet, och jag har fått väldigt, eller snarare jävligt good respons av massor med folk. Första dygnet – 55 visningar på YouTube och över 100 visningar av inlägget. Underbart och mer ska det bli.
Detta år tänker jag minsann ta mig till Frankrike över en helg eller kanske en hel vecka. Jag vill se Paris och sen vidare ner mot rivieran. Det är en bra jävla bit till, men hyr jag en bil har jag chansen att se en hel del.
Nu ska jag somna till A Good Year med dess franska inslag av språk och kultur, och musiken av Harry Nilsson.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

You Can't Say No To Me.

Publicerat av Daniel Holm den 6 januari, 2010

För första gången har jag tagit mod till mig för att faktiskt publicera min sång och mitt spelande för alla att se. Jag börjar bli allt bättre på mitt gitarrspelande och detta får ses som ett resultat och ett steg framåt i utvecklingen. Enjoy!

”En fantastisk låt av Tiger Lou som skänker hopp. Jag gav mig fan på att börja spela gitarr mer och bättre. En gitarr fick jag tillsammans med en chans. Nu är det på framfart och här är ett resultat, värt nog att visa upp.

Alltid har jag velat sjunga ut.”

6 kommentarer

Jag vet vem jag är.

Publicerat av Daniel Holm den 4 januari, 2010

(Nästan en månad gammal text som jag hittade på mobilen.)
Men jag vet inte alltid hur jag ska visa upp mig. På senare tid har jag lagt extra märke till att jag kan framställa mig på ett dåligt sett ibland. Drar dåliga, ibland för grova, skämt. Jag säger helt meningslösa saker och dessutom blir jag heligt förbannad på mig själv när mina jag vill berätta något roligt ifrån mitt liv och det kommer ut som skryt.
Om lyssnaren nu tar det så eller ej, låter jag vara osagt, men om de/ni tycker det så ber jag om ursäkt.
Jag hatar skryt som pesten. Jag vill bara delge lite om mig och mina vänner. Det är ju dessa händelser som format mig.
Det känns dessutom som att jag har kommit till ro igen. När man tidigare blivit singel så har man av desperation letat sig vidare i träsket. Dränka tankar och känslor. Denna gång har jag kommit igenom det utan desperation. Jag hoppade inte på första, bästa tåg. Jag väntade ut vågen och jag är oerhört lycklig för det.
Dock är jag fundersam över vad som komma skall. Jag söker inte längre kärlek. Jag tänker inte mota den, och dm får komma som den lär.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Ni gömmer för för verkligheten.

Publicerat av Daniel Holm den 2 januari, 2010

Saker blir inte alltid som de tänkt sig. När kärleksrelationer får sin ände så brukar ofta en av de vanligaste fraserna vara att man fortfarande kan vara ”vänner”. Något som är alltför utnyttjat och felanvänt. Att gå tillbaka ifrån en passionerad, kärleksfull och sympatisk relation till något som du redan har massor av – vänner som kanske gör ett bättre jobb – något som plötsligt känns så onaturligt. Det är inte det enklaste och oftast så slutar det i misär. Det går inte att bara vara vän med en som du gjort allt för och som du älskat mer än allt.

Gränsen mellan kärlek och hat är hårfin och passar du dig inte så kommer du skära dig på den. Möjligheterna för att skapa en bestående vänskap mellan en fd. älskare, både finns och är så långt borta de kan komma. Skillnaderna blir för stora och för små. Delar av kärleken består i omtanke och dygd, men den kommer att skära annat itu. Det närmaste man kan komma den ”vänskap” som man då så fint talar om är den ytliga. Man frågar hur det är för att vara snäll.

I dessa situationer som denna fras tillkommer så finns det olika grunder. Det kan vara kvinnan som säger det till mannen för att denna är helt förkrossad för att det känns som allt hopp är intet och borta. Men det är en falsk förhoppning som bara ter sig till hatet och sorg. Man ska inte säga det såvida men inte absolut menar det, vilket leder till den sitsen då båda parter kan säga det och i sin naiva, lilla tanke, tro att det är sanning – det är det inte. Åtminstonde inte till en början.

Man behöver hålla avstånd och komma över den andra. Och denna känsla skapar en skyddnade bubbla runt dig, vilken har en tendens att överskrida ens vanliga ilska och skickar istället ut spontana motreaktioner som kan ses som fullkomligt ologiska. För djupa tankar av scenarier som spelas upp i ditt huvud. Din syn på verkligheten, på anledningar. Den förra kärleken har plötsligt byts ut mot ilska, hat och en tävling mot klockan.

Jag har ett enda ex som jag kan anse mig själv vara hennes vän, och hon min. Men det har varit en bergochdalbana. Vi har skrikit åt varandra, kyssts, bett den andra dra åt helvete. Det finns absolut de relationer som kan bestå i en endast vänskaplig bemärkelse, men de är få och svåra att komma dit. Och det är inte bara mitt fel att de andra inte är mina vänner eller att den relationen har bestått – precis som det inte bara är deras – precis som det inte är endast en endas fel att den kärleksfulla relationen tog slut. Nej, man är alltid två i en relation. Man har ansvar, man ger och man tar.

Det kan vara en tråkig del av livet att sin älskade försvinner ur ens liv, men det är en naturlig del som alla behöver vara med om för att förhindra det nästa gång. Du kanske kan hålla en relation uppe nästa gång. Dock så kanske inte din partner är mogen för det, utan måste uppleva det till nästa gång. Och så kan det fortgå i evigheten.

Inget är omöjligt i denna värld, men vissa sker är betydligt svårare än andra saker. I dessa fall så kommer svartsjuka, ilska, ofullkomlighet, hetta och icke svalnade känslor att spela in en sådan stor roll att det kan ses som omöjligt och för mycket aspekter. Man måste dock försöka. Försöka, bli nedslagen, resa sig upp och försöka igen.

Kommentarer är stängda

Gott Nytt År!

Publicerat av Daniel Holm den 1 januari, 2010

Precis hemkommen ifrån något som jag ser som ibland de absolut bästa nyår i mitt liv. God mat, gott sällskap och en nära döden-upplevelse. Men det är något jag saknar. En värme. Ljuger jag för mig själv när jag säger att jag inget saknar? Jag vill inte ha något att söka efter.

Men just precis nu skulle jag vilja släppa en tår fri. I längtan, i glädje, i hopp och i sorg. Det finns dock ingen axel att luta sig emot. Inte här, inte nu. Det gör inte så mycket så, men det skulle vara befirande. Någon som kunde bevittna min tår – det var så länge sedan. Och dessutom årets första. Det är 2010 nu och allting torde vara nytt. Men just nu är det inte det. Hat och kärlek.

Jag gav mig fan på att inte åtala mig någon typ av kommunikation ifrån mitt håll denna afton. Jag fick fyra fantastiska samtal. Ifrån en ny kär vän, ifrån mina älskade föräldrar och ifrån en vän jag aldrig trott att jag skulle få ett samtal ifrån. Men dock inte ifrån mina närmaste vänner. Ingenting.

Jag vet inte om det är på grund av Kristian Anttilas ’Innan Bomberna’, som strömmade ur mina högtalare när jag anlände, men just nu känner jag mig sårbar. Vart är ni?
Jag är fullt medveten om hetsen, om allting som sker runt omkring, men något hade jag ändå väntat mig. Min fullständiga fullkomlighet lönade sig tydligen inte detta år…

Men jag har mina älskade föräldrar, min vän som symboliserar det nya, och min vän som symboliserar det gamla.

”Allt har ett slut. Mitt börjar här och nu”, sjunger min herre. Jag skulle kunna antastas och dras ner i dess tankarn men jag vägrar. Min fortsättning börjar här och nu. Men melodin är fullkomlig och helt, helt underbar.

Gott Nytt År!

(Hade gärna skrivit ’Fuck you, the rest’, men det tänker jag inte (förutom att jag just skrev det. Oh, well)).

EDIT: En stund senare – efter ett samtal med en gammal väninna, en ny väninna och ett SMS av min yngsta syster så mår jag helt underbart igen och älskar återigen där jag är.
Kyss

6 kommentarer

Krönika: Det gångna Året och Decenniet.

Publicerat av Daniel Holm den 31 december, 2009

Jag är nu tillbaka i Göteborg och min miljö. Jag har ett tänt ljus med doften av vanilj i min närhet och ur högtalarna strömmar musik som jag älskar. Livet känns gött och jag är på den plats som jag vill vara. Jag är lugn.
Om 23 timmar – exakt – så är det 2010. Därför tänkte jag ta och skriva ner mina tankar och händelser som format mig och samhället under både det senaste året och under det senaste deceniumet.

Det är en stor text och jag kommer troligtvis inte att hinna klart med den innan det faktiskt är 2010. Men då jag ändå inte ser det som att någon har tillfälle att sitta här och läsa den på nyårsafton så godkänner jag det ändå.

Jag tänker dock inte ta upp allt som rör denna tid, eller allt som rör det gångna året, för den saken skull, utan det ska bli kort och koncist.
Denna krönika rör dessutom i huvudsak mig själv. Dels för att få ut det och en dag kunna läsa det själv – ge instikt. Men även för er så ni kan se vad jag anser vara viktigt och kanske ge en viss förståelse för den jag är.

 

Året:

Personligen:
Jag satt mig äntligen ner i skolbänken igen, efter en tids paus. Komvux, först på Elsa Brändströms skola, Linköping och sedan distans i Göteborg ifrån Tjustskolan, Västervik.

Återigen tog jag viss ledning i Piratpartiet. Både i Linköping och Västervik var jag aktiv och glädjen var fullkomlig när Christian Engström fick ta plats i EU-departementet.

Flyttade ifrån Linköping, vilket var oerhört skönt. Linköping är verkligen inte min typ av stad och hade det inte varit för min dåvarande så hade jag aldrig satt min fot där. Dock så hade vi det väldigt bra under den tiden i vår fantastiska lägenhet. Men sommaren i Loftahammar gjorde också sitt. Även detta år blev jag kär lilla Loftahammar. Dess grönska finns det inte mycket som slår. Något som jag skulle vilja visa er alla.

Dock så är det heller inte mycket som slår att jag tillslut flyttade till min drömstad, Göteborg. Här har jag det verkligen underbart och det har varit jätte roligt med en ny, stor, men mysig stad. Alla nya vänner som kommit därtill – och att bo ihop med två (nu en) vänner har även det varit en upplevelse som har varit jävligt trevlig och som jag inte vill lägga ner.

Att mitt och Annelis förhållande tog slut efter flytten var mer eller mindre självklart. Något som var för oss bådas bästa. Det fanns saker jag aldrig kunnat ge henne och saker hon aldrig kunnat ge mig. Bara musiken i våra hjärtan har en otrolig roll och se spelade inte ihop. Nu är jag fri ifrån något som ibland känns som att hållit mig tillbaka, tråkigt nog. Tiden var god, men den är nu över. Ur detta förhållande fick jag dock mycket nya tankar, insikter och förstålse. Mycket lärdom, helt enkelt.

Nu är även alla kurser fixade såhär långt, vilket är fantastiskt bara det. Lyckan är fullbordad när kurser som jag fick IG i för nästan tre år sedan nu är klara.

Jag har vuxit en hel del och insett massor. Kärlek, känslor, livet, relationer, politik, genus. Det är mycket som jag tack vare goda vänner, diskussioner och mycket, mycket annat har fått mig att tänka i andra banor.

Att jag börjat ta mycket fotografier och att jag äntligen har kommit igång och skriva någelunda igen.

Jag har lärt mig att uppskatta saker så mycket mer än tidigare. Ett leende, solsken, naturen. Ifrån det minsta till det största. Det finns i princip något i allt som jag ser med lyriska ögon.

Ökat intresse för vetenskap och ren allmänbildning.


Samhället:

Känns som att det skulle bli för mycket så tar det lite punktligt.

  • Piratpartiet till EU-departementet.
  • IPRED, FRA, ACTA, Telekompaketet, Datalagringsdirektivet.
  • COP15-floppen.
  • Lågkonjukturen.
  • Barack Obama.
  • Facebook.
  • Bloggar har nog även de fått en rejal knuff extra, även detta år.
  • Svininfluensan.

 

Decenniet:

Det gångna decenniumet är i princip hela mitt medvetna liv. Det som jag minns mest av min tid på denna jord. Skolan, puberteten, känslor, liv, död, vänner, ifrågasättande, tonåren, mm. Allt detta ryms inom den tid som gått ifrån år 2000 då vi brände av en gigantisk raket vid tolvslaget, tills det att klockan slår tolv och det är 2010. Det är många känslor och händelser och jag får rysningar när jag tänker på dem.

De största skillnaderna var skolbytena. Loftahammar till Överum för högstadiet, Överum till Västervik för gymnasietiden. Att flytta hemifrån till min egna lilla etta och få känna ansvar för städning, ekonomi, självbehärskning i form av att lägga sig i tid, upp i tid, i skolan i tid. Att göra allt som behövde göras. En otroligt utvecklande tid och det finns hur många minnen som helst – och att inte tala om de hundratals inlägg ifrån gymansietiden och min smärre depression.

Puberteten och att börja känna sig allt mer manlig är också en viktig del. Och tillsammans med det så går kärlek hand i hand. Den första riktiga kyssen, kärleken, hur våren gjorde sig allt mer till känna. Första riktiga, seriösa flickvännen. De första, staplande idotiska stegen.

Och hur min politiska syn också tog sina steg framåt. Ifrån något högerextrema tankar till dagens Pirat-politik och att jag gärna ser att jag står framåt än åt höger eller vänster. Ifrågasättandet av livet och allt som finns därtill. Min första kostym.

Gymnasietiden då man insåg att man inte var en vilksen själv i ett hav av stolpskott. Det fanns folk som inte konstant idiotförklarade än och man mötte massvis med nya vänner som man hellre stötta sig mot, umgicks och festade med. Men även de allt starkare banden med de barndomsvännerna man hade och som jag har kvar än idag. Hur vi alltid stått där, trots våra relativt stora olikheter.

Också hur min självbehärskning, finnandet av mig själv och dess relation till självkänsla och självförtroende.

Jag hann förlova mig och vara ihop med en fantastisk kvinna i hela tre år. Oavsett hur det ser ut idag mellan oss, eller hur vi ser på det, så kommer vi alltid att ha den tiden. Att man även bodde med henne unde nästan hela denna tid. Att bo ihop med en kvinna på det viset var nytt, spännande och väldigt roligt.

Jag hann bo i tre lägenheter i Västervik, flytta hem till Loftahammar igen, jobbat i Västervik, tömt en gammal ICA-butik, jobbat som telefonmäklare, bott i Loftahammar, Västervik, Linköping och Göteborg. Även jobbat på ICA i Loftahammar de flesta sommrar, med en liten paus då jag jobbade som soppgubbe – det bästa jobb jag haft.

Jag har sårat människor något otroligt. Jag har räddat andra. Jag har gläds vissa medans andra har gläds åt mig. Nu står mycket efter ”Hur kan jag stå till tjänst?”. Jag vill dela med mig av allt jag kan och hjälpa folk med det jag kan.

Jag har kommit underfull med vart jag vill vara och kommit dit. Jag har startat eget och lärt mig massor.

Insett att allmänbildning är något som står mig nära. Kunskap om allt. Hellre lite om allt än allt om lite. Kunskap är fantastiskt roligt och jag vill kunna svara på i princip alla frågor som mina barn kommer att ha.

Jag har insett så mycket och jag har verkligen tagit vara på situationer och händelser. Lärt mig att uppskatta det minsta i allt. I var sekund. Jag har lärt mig att ta fram skönhet och se den för vad den är.

Ubuntu har också haft en gigantisk påverkan på mig. Det är något som jag tagit till mig som min livsfilosofi. Ubuntu är ett Linux-distribution, men det är också en urålderlig, afrik
ans livsfilosofi . Medmänsklighet mot andra och att man är vad man är pga. vad andra är eller vad de gör.
Mycket i det och i hela den öppna källkods-världen är något som står mig nära. Att vara öppen, fritänkande och inte inlåst i ett mönster. Att inte se allt till ekonomiska principer eller som ens motiv och mål. Allt handlar om frihet i dubbel bemärklese och något som jag lever var dag efter. Jag vill bidra till något större än att i min lilla bubbla övervinna allting igenom att slå ner allt motstånd.

Glömmer aldrig den gången då jag en tidig morgon satt framför det stora fönstret i vardagsrummet i min och syrrans lägenhet, Midgård och såg hur en blodröd sol gick uppp bakom taken. Det var en syn som värmer mitt hjärta än idag.

 

Kuriosa:

Årets mest överanvända ord: Miljövänlig och Molnet.
Årtiondets mest överanvända ord: Miljövänlig.
 

Årets misslyckande: Låta våra marionetter till politiker att göra Sverige till en polisstat.
Decenniets misslyckande: Att män och kvinnor ännu inte är fullständigt jämställda.

Trender som växte under året:

  • Facebook
  • Twitter (och liknande)
  • Piratpartiet
  • YouTube

Trender som minskade under året:

  • Alla andra sociala sajter.

Favorit-låtar under det gångna året:

  • Håkan Hellström – Kom igen, Lena!
  • Evert TaubeHåkan Hellström & Sven-Bertul Taube – Så länge skutan kan gå (Evert Taube)
  • Håkan Hellström & Sven-Bertul Taube –  Serenad i Prästgården
  • Florence Valentin – Vårt Hem, Vår Borg
  • Florence Valentin – 8 & 5
  • Markus Krunegård – Jag är en vampyr
  • Markus Krunegård – Ibland gör man rätt, ibland gör man fel
  • Oasis – Wonderwall
  • Eldkvarn – Hunger Hotell
  • Goo Goo Dolls – Before It’s Too Late
  • Jakob Hellman – Lenas Visa
  • Montt Mardié – Come on Eileen
  • Montt Mardié – Gloria
  • Montt Mardié – Saltarö Berg
  • Tiger Lou – You can’t say o to me

Favorit-låtar under det gångna deceniet:

  • Magnus Uggla – Okänd Värld
  • Magnus Uggla – Panik
  • Håkan Hellström – Kom igen, Lena!
  • Håkan Hellström – Gårdakvarnar och skit
  • Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg
  • Håkan Hellström – Minnen av aprilhimlen
  • Håkan Hellström – Mississippi kan vänta
  • Håkan Hellström – Det är så jag säger det
  • Ted Gärdestad – Sol, Vind och Vatten
  • Ted Gärdestad – Öppna din himmel
  • Ted Gärdestad – Can’t stop the train
  • The Ark – Tell me this night is over
  • Evergrey – I’m Sorry
  • Evergrey –
  • 3 Doors Down – Be like that
  • Queen – Somebody to love
  • Queen – Bohemian Rhapsody
  • Krisian Anttila – Din Kärlek
  • Krisian Anttila – Smutser
  • Krisian Anttila – Paris
  • Krisian Anttila – Benjamin och Jag
  • David Gray – This Years Love
  • Machinae Supremacy – Rogue World Asylum
  • Machinae Supremacy – Radio Future
  • Machinae Supremacy – Trough the looking glass
  • Machinae Supremacy – Skin
  • Machinae Supremacy – I know the Reaper
  • Tiger Lou – You can’t say o to me

 

Favorit-filmer under det gånga året:

  • Transformers 2
  • Avatar
  • The Boat that Rocked
  • Yes Man
  • The Hangover
  • The Curious Case of Benjamin Button

Favorit-filmer under det gånga deceniumet:

  • Sagan om Ringen – Triologin.
  • Star Wars III: Revenge of the Sith.
  • Brokeback Mountain.
  • Hitchhikers Guide to the Galaxy.
  • 300
  • A Good Year
  • Den Enskilde Medborgaren
  • Step Brothers
  • The Curious Case of Benjamin Button
  • V for Vendetta
  • Yes Man
  • The Hangover
  • American Pie och American Pie 2

Och många, många fler låtar och filmer. Kanske lägger jag till något mer senare, nu vill jag bara få detta postat.

Kommentarer är stängda

Julen och dess tillbehör.

Publicerat av Daniel Holm den 29 december, 2009

Jag älskar julen oerhört mycket – av flera anledningar. Atmosfären, känslan, kylan, värmen, människorna, maten, drycken och klapparna.
Jag har nu på senare dagar dessutom insett att jag är oerhört bortskämd. Och då menar jag inte i med att jag tycktes drunkna i klappar och frågade om jag verkligen hade varit så snäll under det gångna året, utan med hela firandet. Tidigare har jag inte tyckt att min släkt eller vårt firande varit så stort, men det är det. Vi är en massa folk och vi träffas nästan alla under julen. Det är jätte kul och det är lite tråkigt att höra om hur andra inte har det lika väl ställt inom sin familj eller släkt när vi istället diskuterar klapparna.
Kort sagt är jag och min familj bortskämda över lag när det gäller julfirandet. Vi har det jätte bra med allt firande och är så glada och trevliga – man träffas inte så ofta inom hela släkten. Det tillhör också att Mormor fyller år tre dagar efter julafton.
Och detta med julklappar är ett känsligt ämne bara det. Hela julfirandet är egentligen barnens högtid och klappar tillhör. Men julklappar har dessvärre fått en allt växande och för stor roll i julen. För mycket energi läggs på det. Det hela med julklappar ska vara för att man VILL ge en när eller kär vän en julklapp. Det ska inte handla om att man vill HA. Och sen så ska det ju faktiskt handla om att ge sådant som personen behöver. Sen kan vad man faktiskt behöva väldigt skilda saker. En varm tröja kan vara bättre än en leksak, men en basketboll kan gå igång kroppen och kan. ara bättre än en halsduk. Folk ser olika, var bara ett exempel.
Jag tänker inte ljuga och säga att det inte är otroligt roligt att få saker och att få öppna julklappar, men det är ännu roligare att ge bort något som den man gav det till blir oerhört glad för.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Dags att bege sig.

Publicerat av Daniel Holm den 29 december, 2009

Jag börjar längta hem lite. Hem till Göteborg. Till mitt rum – det är dags att göra det lite mer som hemma nu när man själv bor i det. Sätta ihop mitt skrivbord, trycka upp några foton av mina favoriter och sätta in dem i de ramar som jag fick i julklapp, möblera om lite, få fram lite av mina minnnen i små fysiska ägodelar.

Jag åker tillbaka den 30 men jag vet inget som egentligen väntar mig. Dagen därpå är det nyår och jag har inga som helst planer. Kanske ska jag bara sitta inne för mig själv? Jag anser ändå att Nyår är otroligt överskattat och egentligen bara skit. Det finns bättre anledingar till att bli full på än till raketer och fullsmockade torg där folk ändå bara börjar att bråka.

Skolan börjar snart – ifrån Västervik. Ibland kommer tankarna vad jag har gett mig in på. Varför bor jag redan i Göteborg. Det som får mig att le och hålla den tanken i skymundan är dock alla nya vänner jag fått. Och att det alltid varit min dröm. Onödigt att ta steget tillbaka. Det är lite därför som jag vägrar att hålla mig i Västervik på nyår. Inte ont om Västervik som så, det är jävligt roligt att stöta på gamla vänner och flammor, som i helgen. Men nyår har gjort sitt i denna stad – iallfall för en lång tid framöver.

Det är bara att sätta igång igen, göra bättre, göra mer.

Samtidigt är det väldigt skönt att vara hemma på andra sidan Sverige. Vara med familj och gamla vänner. Men det är ju även så att man måste komma iväg för att uppskatta det än mer när man är här. Det har varit otroligt avslappnande och roligt att vara här, men det är dags att bege sig tillbaka. Jag lär inte vara borta allt för länge, men jag saknar Göteborg. Min typ av stad.

Jag saknar än mer att få gå till en riktig skola för att lära och träffa klasskamrater.

Kommentarer är stängda

Den unga man som jag är.

Publicerat av Daniel Holm den 28 december, 2009

Det är jag som ger flickor och unga kvinnor hopp i denna värld. Det är jag som ger dåliga killar och -unga män gott rykte.
Jag trånar inte efter vad andra killar trånar efter. Jag söker det inte. Jag gläds av en kyss, en värmande famn och en hand i min.
Jag vill inte ha ett fyllehångel, ett fylleragg, ett fylleligg.
Tomma löften, ett ögonblicks passiv kärlek. Det är inget för mig.
Jag är den som snarare behöver kärlek. Aktiv kärlek. Monogam.
Jag mår dåligt när jag gjort någon illa. När jag sagt något fel. När jag gjorde något dumt.
Jag inbillar mig inte kvinnor nakna. Ibland händer det att jag nästan gör det, ja. Men jag tvingar ALLTID undan de tankarna.
Jag vill hellre se kvinnor för deras skönhet – såväl yttre som inre.
I mina ögon är kvinnor vackra, sensuella, snygga för så mycket mer än bara deras utseende. Deras intelligens, hur de handskas med situationer. Deras mognad, humorn och deras skratt. Deras förnuft.
Jag tycker att kvinnor som de i Pussycat Dolls är fruktansvära. Att visa sig på det viset. Att slänga ut deras kroppar sådär. Det borde mer visas ibland porr eller bakom stängda dörrar. Inte på en public TV-kanal. Dels för att det inte ser bra ut – det är osmakligt, osexigt. Men det är helt åt helvete för de stackars flickor som faktiskt inte kan se att de redan är vackra.
Jag ser inte kvinnor som varken mer eller mindre än vad jag ser på män. Jag läser dock inte mellan rader som de som gärna kastar skit på mig för att jag just sa det.
Det sköna är att se min utveckling ibland alla dessa tankar. Ifrån att gå ifrån en i mängden till det jag är idag – inte en i mängden. Jag är oerhört självsäker och stark – jag är fri.
Inte mycket slår mig. Jag har dock inte svårt att ändra tankeställning – jag är öppensinnad och därför utvecklas jag konstant.
Jag är en romantiker. Jag är passionerad. Jag är god. Jag är smart. Jag är ärlig. Jag är ett kap.

Kommentarer är stängda

Blottad kärlek.

Publicerat av Daniel Holm den 28 december, 2009

Jag känner ofta en viss dubbelmoral. Samtidigt som jag inte vill annat än att hon ska vara lycklig så vill jag inget annat än att såra henne känslomässigt. Så som jag blivit sårad.

Saken är den att jag kände mig så speciell när hon valde mig. Denna underbara och vackra varelse valde mig. Men när man kan bli ersatt på så kort tid så känner man sig lurad. Både att man lurat sig själv och att denna varelse har.

Och att man har varit så blind och naiv. Att man inte fattade redan ifrån början hur det skulle sluta. Att man skulle bli lämnad och ersatt. För det blev jag. Man frågar sig hurvida man faktiskt var älskad och hurvida den dyrbara tid jag lade ner var helt i onödan.

Det var den förvisso inte då jag lärde mig ett och annat, men jag är ändå rädd att jag bara var ett tidsfördriv.

Man trodde ju ifrån början att man var den lyckligaste i världen, men nu visar det sig att det lika gärna hade kunnat vara vem som helst. Att ryktena om denna unga tjej var sanna. Osannolik och omöjlig att vara ensam.

För det är klart som fan att jag känner så. Och återigen att man var så naiv. När man blev dumpad och ännu mer ledsen när hon inte visade något som helst, rent känslomässigt. Då visade sig anledningen vara att hon träffat en ny. Eller snarare att hon hade honom när hon gjorde slut med mig.

När då jag gjorde slut så blev jag ledsen att det inte verkade ta alls hårt på henne, långt ifrån hur hårt det tog på mig – och det var ändå jag som gjorde slut, hon borde varit förstörd. Men nu förstår man ju att samma sak hände igen.

Att hålla sig sina känslor tillbaka är inte alltid det enklaste – det vet jag allt för väl. Och för vissa verkar det vara betydligt enklare, respektive svårare än för andra. Men man behöver ju ändå inte kasta sig in i ett nytt förhållande. Låta sig förblindas.

Det är en lustig känsla, den som jag har. Man märker den hårfina gränsen mellan kärlek och hat. Man känner sig besviken och sviken.

Kommentarer är stängda