Hoppa till innehåll

Månad: oktober 2009

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Det är så man känner till och från.

  • Har man någon vill man vara fri, när man är fri så vill man tillbaka till kärlekens famn.
    Som Magnus Uggla sjunger i ”Varit kär”:

När man inte har nån att älska kan man tänka,
att man vill ha nån att hålla i hand,
men när man är tillsammans då kan det hända,
att det vore bättre utan några band.

  • Är man inne vill man ut, när man är ute vill man in.
  • När det är vinter vill man ha sommar, när det är vintern vill man ha sommar.*
  • Man längtar efter värme, men när den kommer är det för varmt.*
  • Ta sina egna beslut, men vill ibland ha hjälp med dem.

Nu håller jag inte med om alla, men vissa och det bevisar ändå teorin och jag tycker att det är sant.

När jag bodde i Linköping tillsammans med Anneli så saknade jag mina grabbar och ville gärna prova på att bo med dem. Nu bor jag med grabbar, och även att det kanske inte är det bästa boendet då jag och Marcus delar ett litet rum så vill man lite tillbaka till lägenheten med hade min Anneli i Linköping. Dock så saknar jag verkligen inte Linköping som stad.
Situationen är dock fortfarande jävligt bra, inte tal om det, och det kommer att bli skit bra sen när vi får en större lägenhet med varsitt rum.

Och när man dåå bodde i Linköping så hade man alltså inga av de gamla vännerna i närheten och man ville gärna träffa dem. Vissa tillfällen så kanske man bara vill träffa dem och göra lite grabbkväll av det. Nu är det för vanligt och man vill ha tillbaka det som var.

Dela hela suger. Och jag tror framförallt att vi män lider mest av detta skit. Vi måste leva med att aldrig vara helt nöjda. Vidare så blir det aldrig ett bra resultat för de stackars kvinnorna/andra män i våra liv som måste stå ut med det. Det är verkligen synd om dem. Men det är inte vår mening, det ligger i vår natur. Och de flesta som är medvetna om det, tror jag försöker att åtgärda det och helt enkelt vara nöjda.

Jag jobbar hårt för att inte gnälla efter det jag längtat efter. Som dethär med sommaren och värmen. Så många som vill ha värme, men som anser att det är för varmt när den väl kommer – så är inte jag! Kommer värmen så är jag tacksam för det!

Och sen så måste man dessutom lära sig av sina misstag, men det är ett ämne som kommer en annan dag.

Dock så tänker jag inte ljuga och säga att jag inte saknar ett förhållande. Eller ett förhållande, och förhållande – förhållandet med Anneli. Att vara singel är skit, helt enkelt. Ingen fast punkt, ingen fast, konstant kärlek. Någon att vända sig till. Iallfall jag kan inte vara lika ärlig mot andra som jag var mot Anneli.

Kommentarer är stängda

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Det är så man känner till och från.

  • Har man någon vill man vara fri, när man är fri så vill man tillbaka till kärlekens famn.
    Som Magnus Uggla sjunger i ”Varit kär”:

När man inte har nån att älska kan man tänka,
att man vill ha nån att hålla i hand,
men när man är tillsammans då kan det hända,
att det vore bättre utan några band.

  • Är man inne vill man ut, när man är ute vill man in.
  • När det är vinter vill man ha sommar, när det är vintern vill man ha sommar.*
  • Man längtar efter värme, men när den kommer är det för varmt.*
  • Ta sina egna beslut, men vill ibland ha hjälp med dem.

Nu håller jag inte med om alla, men vissa och det bevisar ändå teorin och jag tycker att det är sant.

När jag bodde i Linköping tillsammans med Anneli så saknade jag mina grabbar och ville gärna prova på att bo med dem. Nu bor jag med grabbar, och även att det kanske inte är det bästa boendet då jag och Marcus delar ett litet rum så vill man lite tillbaka till lägenheten med hade min Anneli i Linköping. Dock så saknar jag verkligen inte Linköping som stad.
Situationen är dock fortfarande jävligt bra, inte tal om det, och det kommer att bli skit bra sen när vi får en större lägenhet med varsitt rum.

Och när man dåå bodde i Linköping så hade man alltså inga av de gamla vännerna i närheten och man ville gärna träffa dem. Vissa tillfällen så kanske man bara vill träffa dem och göra lite grabbkväll av det. Nu är det för vanligt och man vill ha tillbaka det som var.

Dela hela suger. Och jag tror framförallt att vi män lider mest av detta skit. Vi måste leva med att aldrig vara helt nöjda. Vidare så blir det aldrig ett bra resultat för de stackars kvinnorna/andra män i våra liv som måste stå ut med det. Det är verkligen synd om dem. Men det är inte vår mening, det ligger i vår natur. Och de flesta som är medvetna om det, tror jag försöker att åtgärda det och helt enkelt vara nöjda.

Jag jobbar hårt för att inte gnälla efter det jag längtat efter. Som dethär med sommaren och värmen. Så många som vill ha värme, men som anser att det är för varmt när den väl kommer – så är inte jag! Kommer värmen så är jag tacksam för det!

Och sen så måste man dessutom lära sig av sina misstag, men det är ett ämne som kommer en annan dag.

Dock så tänker jag inte ljuga och säga att jag inte saknar ett förhållande. Eller ett förhållande, och förhållande – förhållandet med Anneli. Att vara singel är skit, helt enkelt. Ingen fast punkt, ingen fast, konstant kärlek. Någon att vända sig till. Iallfall jag kan inte vara lika ärlig mot andra som jag var mot Anneli.

Kommentarer är stängda

Trött, helt enkelt

Skickade precis in det tredje delprovet i Fysik B. Kändes väl rätt gött. Dock är jag så jävla, fruktansvärt trött så jag orkade inte gå in för de allra sista frågorna. Lite synd..

Sen var det så jävla dumt för man hade hela fyra timmar på sig att färdigställa provet och jag har trott att jag bara har haft två timmar på de förra, så jag har stressat som fan på dem och tack vare det så gick inte det förra så bra. Men nu vet jag 😛

Men jag får stå mitt kast. Suttit och skrivit en Historia-uppgift i fyra timmar och sen mekat med annat innan jag skulle försöka komma igång med provet. Problemet var då istället att mitt internet ville jävlas och eftersom det MÅSTE vara stabilt för att jag ska kunna skicka in provet när jag är klar så tog det en bra stund innan jag kom igång. Nu har jag suttit här sedan kl 00.49. – Alla sover sött. Tror dock att Camilla kommer att vakna om ca åtta minuter.

Och äntligen är sidan tillbaka. Jag har ärlig talat inte en jävla aning om vad som hände och då jag befinner mig 30 mil ifrån den så är det inte helt lätt att fixa folk som kan fixa det åt mig. När jag väl fick hjälp (Tack Filip!:) så fick servern inget IP. Bad Filip att sätta igång den tidgare ikväll för att kolla om hans ISP hade fixat sin DHCP, vilket de hade och nu är vi här.

Jag är som sagt helt slut, men jag ville få ur mig något. Något annat än vad jag numera är van vid.

Jag har även fått min nya laptop och den är fantastiskt! Ska skriva ett litet test och sedan lägga upp lite bilder i samband.
Kort sagt så är den helt fantastisk! Snabb, görläcker osv.

Vidare har jag flashat om mobilen till en mer stabil CyanogenMod version (4.1.999), hårdtestar Ubuntu Karmic 64-bit, roar mig och pluggar. Har dessutom börjat med att tagga mina ca 50 000 bilder till mitt framtida webbgalleri för nära och kära.

Ska köpa mig en 50GB Dropbox nu i dagarna med.

Den ända tråkiga är att jag fallit tillbaka i skiten. Trodde att allt var bra, men det är det inte. Verkligen inte.

Eftersom hemsidan varit nere i en vecka så har jag en MASSA roliga texter att posta. Ska bara se till att göra det, plus att jag hellre postar en per dag.

Dags för sängen efter lite Cola och How I met you Mother.

Kommentarer är stängda

Manligt med tårar.

Jag skrev tidigare om att det ibland kan vara hårt att vara man i vårt samhälle. Fick en hel del rolig respons och tack vare Malin så förstod jag även att jag hade gjort mig lite missförstådd, eller kanske snarare inte utvecklat mig specifikt nog.

Malin sa det att hon snarare ser det som manligt när en man gråter, att han faktiskt vågar och jag håller helt med. Det är faktiskt att det är precis så jag menar. Det är bara då en man får gråta, när tårarna kommer ifrån känslor. Hans hjärta är krossat, misst en nära vän, när en förälder eller annan släkting eller familjemedlem dör.

Dock så är det fortfarande så att man måste välka sina situationer och platser att gråta över känslor. Det är tex jävligt hårt att se sina egna föräldrar gråta. Givetvis har de all rätt till det, men man känner sig hjälplös. Den stora björnen som alltid varit där för att torka ens egna tårar, gråter nu. Egentligen är det väl också inte mer än rätt att de också får göra det, så att man kan ge tillbaka för all support, men det är ändå hårt.

Däremot ska ska han kanske inte gråta när han slår sig på smalbenet eller slår huvudet i marken. Det är knappt att han får gråta när han får en smäll på pungen (tro mig, det värsta har hänt även mig och det är fortfarande inte okej att gråta då). Det hör även till att vi män inte har lika nära till tårarna vid sådana tillfällen. Vi gråter helt enkelt inte över smärta.

Jag har däremot svårt att gråta. Det är inte så att jag inte vill eller känner att jag inte borde, jag bara kan inte. Sedan jag och Anneli gjorde slut så har jag gråtit två gånger. Första gången var när jag insett vad jag hade gjort och andra gången var nästan en vecka senare när allt bara gjorde för ont och jag kunde inte sluta tänka på henne, på allt. Gråta är någonting som jag har haft svårt för i många år. Jag kan känna hur jag verkligen behöver gråta, släppa på trycket – men det går inte.

Jag vaknade tex. en morgon, två dagar efter att Anneli och jag gjort slut och jag kände mig så tom. Vi brukar alltid höras av på morgonen, antingen är det hon som väcker mig, eller så ringer jag så fort jag vaknat. Denna morgon insåg jag att jag inte längre kunde göra det (jag vet att du säger att jag kan, Anneli, men inte denna morgon :). Jag gick ner till köket, började bre några mackor, kände att jag var jätte ledsen och att jag behövde gråta. Jag började sjunga, som jag gör varje morgon(/dag/kväll/natt) när jag går runt och styr med något i kök eller dyl. Givetvis föll man på låtar som kanske inte gör saken bättre och ledsnare blir man – kanske var det delvis medvetet. Jag ansträngde mig verkligen för att få släppa en tår eller två, men icke! Det går inte hur som helst.

Men jag personligen är inte rädd att gråta. Jag är varken sämre eller bättre än det. Och inte är jag rädd att erkänna det.
Dock så återkommer det till att man måste välja situation.

Kommentarer är stängda

Någonting sagt.

Inget egentligt viktigt att skriva idag, vill mest ha någonting sagt.

Dagen har varit rätt go. Vaknade, åt frukost, tog en lur, pluggade, mekade med Jockes hemsida (back to PHP and CSS!), åt, pluggade, pratat lite med Anneli, spelat gitarr, tog ett bad, pluggade och nu har jag pratat med vänner och familj och ska plugga lite till innan jag lägger mig inför morgondagen.

Det var helt enkelt varit en rätt go dag, om än rätt lugn, men det är fint även det imellanåt. Har inte satt foten utanför dörren idag, dock.

Dessutom är jag otroligt spelsugen! Som bara fan. ETQW, HL2:DM, Hitman, Oblivion eller vad som, ett bilspel kanske. Det skulle vara gött. Men jag tänker inte låta mig själv spela förens jag har pluggat tills det att jag är nöjd! Och för att jag gärna väntar in min nya laptop.

Jag känner mig även lite ynklig. Jag vill så gärna ha vissa saker sagda, men vågar inte säga dem. Och jag känner mig tjatig mot de flesta i min närhet. Men det är så mycket som kretsar runt livet man hade innan. Allt man har att berätta är ju ändå ifrån det förflutna och Anneli är ju mina sista tre år – det är mycket som hänt under de tre åren.

Man blir lite lätt paranoid… Men allt kommer att fixa sig – på ett eller annat vis.

2 kommentarer