Vi svenskar är bra roliga. Jag läste på Ubuntu Sverige forumet för något år sedan, en tråd som ställde frågan om nedstående situation kunde hände på någon annan plats än i Sverige;
”Några personer sitter i en väntsal hos doktorn och säger inte ett ord till varandra”.
Visst tror jag att de händer på flera platser och länder runt om i världen – men det är förbannat tråkigt likaså.
Vi svenskar är ju ändå rätt trevliga. Ta tex. nu då jag sitter på tåget. Jag har en jätte trevlig kvinna framför mig, men vi har inte sagt fler ord sedan vi frågade om vi kunde sitta med henne och vi pratade om hennes väska. Visst är det tråkigt?!
Men det är nog lite som Annelis syster, Jessicas kille, Daniel sa; Att det är så tätt. Att lära känna en ny person på så kort tid känns så onödigt, då det snart kommer en ny. Tråkigt men sant. Förvisso är han en 08 (inte ont menat) och att han syftade på när man stod och väntade på tunnelbanan, men det går att tillämpa när som tror jag.
Saken är ju även den att när vi väl får tummen ur röven och bara hux flux faktiskt börjar prata med en vilt främmande person så är det jätte kul – oftast. EN gång när jag och en av mina bästa vänner, Sebastian ’Sebbe’ K, åkte till Linköping så satt vi igång och pratade med ett gammalt par och de var fantastiskt trevliga! Tyvärr så hade vi druckit öl den dagen och det var Sebbe som tog första kontakten.
För så är de ju tyvärr med oss svenskar. Vi hållet käft tills vi fått i oss en och annan jävel. Men såhär behöver det inte vara! Jag skulle gärna börja prata med vem som – och det händer att jag gör. Men detta är inte alltid lika uppskattat som andra gånger. Och även att de är få gånger som det går illa som blir man ändå avskräckt.
Men en dag så har jag nog fått tummen ur mitt arsel och helt nykter börjar prata med vem som helst, för det tycker jag är jätte kul och människor omkring än är alltid lika fascinerade och roliga.