Utbildningen som varit och är.

Jag har väl under större delen av mitt liv varit en typ av medelmåtta i skolan. Knappt det under vissa tillfällen. Hellre velat ha roligt just nu än imorn. Något som förvisso på sätt och vis fortfarande sitter i, även att jag ser mycket långt framåt – kanske för långt?

Det var inte förens sista terminen i nian som jag fick upp ögonen och började fatta vad allt handlade om, och jag kämpade på. En vecka innan gymnasiet skulle börja så sökte jag till Teknikprogrammet och tänkte mig mitt vuxna liv som en Civilingenjör. Sagt och gjort, jag kom in och stordrivdes. Älskade det verkligen. Vid detta skede kunde man väl mer säga att jag var medelmåtta +, för jagh gick iallafall VG i princip varenda ämne. Underbart.

När sedan andra året på gymnasiet började så kommer jag ihåg att jag satt, redan första dagen och drömde mig bort mot en annat sommarlov. Ett sommarlov med mer sol, bad och mindre jobb. Man såg ganska tydligt hur skit det gick i betygen. De gick ner till G och jag var återigen medel – knappt det. Jag var borta 50% av hela gymnasiets andra år. Under vintern gick jag ner i en djup depression och låg hemma, stirrade in i väggen, lyssnade på deppig musik och saknade någon att hålla om.

Festerna eller tillfälliga flörter var inget som satt sig kvar och de skakades av som vatten på en gås. Jag kunde inte somna om nätterna, och jag somnade tillslut av utmattning på mornarna och sov hela dagarna – onda circlar.

Trean så tog jag nya tag! Min sommar hade varit underbar och framförallt så hade jag träffat min älskade Anneli. Men trean var inte riktigt lika snäll och beredd att ta mig tillbaka. När man förlorat 50% av tvåan och dess kurser som senare är grunden för de kurser som kommer i trean så var det jävligt svårt att hänga med. Iallfall i Matte, Fysik och Kemi – självklart de mest grundliga ämena.

Dock så gick allt annat rätt bra. VG i Sammhällskunskap, Religion, Svenska, Engelska och div. Men IG i de som jag så hårt försökte mig att förstå mig på. Inte nog med det, utan det hände även sp mycket annat lustigt under det året. Blindtarmen togs bort, jag var dum i huvudet, kunde inte sova och Anneli och jag gjorde slut.

När jag tog studenten så var jag så ofattbart glad, jag fick mitt slutbetyg och jag sjöng tills jag knappt kunde prata. När sommaren var slut så började jag på Folkhögskolan i Vimmerby, men gick bara 1,5 dagar. Lärarna hade inte den expertis som jag krävde (svårt efter de underbara lärare jag hade på gymnasiet). Började istället på Komvux i Västervik, men kunde inte fortsätta för att ekonomin inte tillät mig att pendla 10 mil om dagen.

Men nu går jag ju ändå återigen på en utbildning och jag ska ta mig fan klara mig ur detta. Fixar det sig inte denna gång så blir det att gå ett teniskt basår på Chalmers för att sedan gå och utbilda mig till Civilingenjör i Kemiteknik eller Elektroteknik. Jag vill forska fram alternativa energier/bränslen och finna nya sätt att ta upp energi på. Och så vill jag skapa en lampa som lyser mörker. Det skulle vara coolt. ”Kan du tända skuggan, älskling?”.

Jag har under en lång tid funderat på detta med hurvida smart man är pga. vad som står på pappret eller ej. Se betygen som ett praktexempel. De står att jag har G i webbdesign, men se hur mycket jag kan – jag gjorde inte läxorna, och persondatorer – gjorde inte läxorna, osv.

Så man kan ju faktiskt säga så att jag är väldigt smart då jag faktiskt kan det som står på pappret att jag inte kan. Men samtidigt så är jag ju otroligt dum att jag inte visar vad jag kan så att det även står så på pappret. Skulle jag gjort det, så hade jag inte varit i den sits jag är i nu.

Troligtvis var detta ändå något som jag verkligen behövde för jag har ju trots allt infunnit mig i detta och insett saningen. Det och jag har mognat en hel del som person.

En annan sak som faktiskt utmärker sig mellan smarta och icke smarta personer är det att smarta personer kan göra mirakel på papper, men osmarta personer är de som faktiskt gör det i verkligheten. Hur de som gått fem år på högskola/universitet för att bli arkitekt, sedan låter de som gått tre år på gymnasiet bygga huset han/hon ritat. Lite ironiskt.

Men så lider mina tankar. Kanske är jag dum i huvudet. Men va fan, hellre det än som alla andra.

2 svar på ”Utbildningen som varit och är.”

  1. Du kommer klara detta, du är stark! :)
    Jag står bakom dig och stöttar, eller bredvid? Jag tar emot dig iaf!

Kommentarer inaktiverade.