För en tid sedan så had jag och en vän en diskusion angående självförtroende. Han frågade mig för en tid sedan när jag fick mitt bra självförtroende – något som jag aldrig har tänkt på innan.
Han berättade vidare att han hade börjat (för flera år sedan) att säga: – ”Fan vad snygg du är.”, i spegeln varje dag när han gick upp. Utefter det så växte hans själförtroende och är idag nog den vän med allra bäst självförtroende.
Självförtroende är oerhört viktigt i dagens läge – många har det fast de inte anser sig ha och andra som tror sig har det istället inte alls.
Jag har mycket gott självförtroende. Jag anser mig själv som ett riktigt kap. Jag är sofistikerad, intelligent, rolig, omtänksam, allmänbildad, förnuftig, fantasifull, lekfull, sjunger bra, skriver bra, pratar bra, är djup i mina tankar, balanserad, glad som fan och jävligt snygg. Listan kan göras betyligt längre – men som personen på Wikipedia sa när jag bara klistrade in texten ifrån min ”om mig”-sida för att jag senare skulle fylla den med faktiskt info om mig – ”Detta är inte en kontaktannons”.
Jag har kort sagt jävligt bra själförtroende, och detta är något som alla borde ha. Det är de allra flersta värda – ett gott självförtroende. Frågan som min gode vän frågade om när jag fick mitt goda självförtroende fick mig att tänka efter. Under mitt andra år på gymnasiet så var jag otroligt deprimerad i ett par månader. Det var kall, mörkt och jag var ensam, saknade kärlek och min familj. Jag låg hemma och stirrade in i väggen, tänkte igenom livets alla stora frågor och grät mig till sömns. Det var en hemsk tid, men jag tog mig igenom den och slog tillbaka starkare än vad jag någonsin hade varit tidigare. Jag visste precis vem jag var, vad jag ville ha och vart jag ville. Det är här som mitt självförtroende tog fart. Jag klarade mig ur denna mörka tid helt själv (med viss hjälp ifrån vänner, solljus och kärlek). När sommaren sedan kom och jag kände mig så jävla oövervinnerlig så mötte jag även mitt livs kärlek – Anneli.
Anneli hade jag varit hemligt förälskad i, i flera år (fyra tror jag) och hade drömt om. Vi träffades och vi båda föll. Tack vare henne så har mitt självförtroende sedan fortsatt att växa. I hennes ögon känner jag mig lika rolig, snygg, allmänbildad och allt det andra som jag också ser mig. Men mitt självförtroende beror också på mina vänner och familj. Hos dem så känner man sig älskad och man känner sig bekräftat (i brist på annat ordval).
Jag har under flera ”epoker” av mitt liv haft diskussioner angående självförtroende – med kvinnor i synnerlighet. Något som jag tycker är fasansfullt och tråkigt. Jag vill inte helt skylla på alla reklamer med halv-nakna, (för) smala och nedsminskade kvinnor. Många tjejer/kvinnor ser sig ju (tyvärr) givetvis tjocka och fula när de ser div. reklamer, banners och annat på TV/stan. De får komplex på sin egen kroppsform. Men jag tror ändå att fler tjejer/kvinnor får sitt dåliga självförtroende och missnöje för sin egen kropp pga. av de kvinnor som faktiskt rör sig omkring än. Man har börjat förstå att de som finns på TV och dyl. bara är överdrivet och inte riktigt på riktigt.
Tyvärr så verkar det inte alltid spela så stor roll vad min pojkar/män säger om det då de gärna bryr sig mer om den tredje personen. Och visst kan man förstå detta. Jag ser gärna kvinnor som ser på mig och anser mig var läcker. Det är en liten boost. Även att det inte är värt ett skit i längden. Nu halkar vi också in på ett annat ämne som relaterar till allt detta och det är det med attraktionen i förhållanden. För det hör till just det att (jag tror) de allra flesta inte bara klär sig snyggt för att vara snygg för sin make/maka/flickvän/pojkvän eller för sina vänner (självklart är det det också), utan man vill gärna visa upp sig för de som man inte känner. Man vill visa upp sig helt enkelt. Detta behöver inte ha någon betydelse för vänskap eller rellationer, utan det är bara självförtroende-boost.
Men det är också tyvärr så att ju längre in i ett förhållande som man kommer, desto mer bekväm blir man. ”Jag har honom/henne reda, jag behöver inte göra mig snygg eller spela romantisk längre”, är nog tyvärr något som många har snurrandes runt i sitt huvud utan att egentligen mena något illa eller att man för ens den delen, tänker på vad man tänker. Det är nog här som förhållanden spriker, enligt min åsikt. Att fortsätta ha en attraktion för sin respektive är otroligt viktigt. Detta går också hand i hand med självförtroended.
För att återgå till det jag tidigare skrev om så tror jag också att kvinnor har enklare för att få lågt självförtroende. Män tänker inte riktigt i de banorna och bryr sig inte riktigt lika mycket om kroppens volym, eller utseende rent generellt (och de ska de inte heller – skriver en bok om ämnet). Jag hoppas och tror dock att detta kommer att förändras och att kvinnor kommer att få ett bättre synsätt på sig själva och varandra. Givetvis kommer det fortfarande att finnas kvar de där jävlarna som kommer att kalla dig tjock för att du väger ytterslite över medel, eller de där jävla pojkjävlarna som bryr sig mer om det yttere än det inre. Skit i dem, de är inte ens värda skiten under skorna.
Men självförtroende handlar om mer än bara det yttre. Det handlar om att känna sig självsäker i div. situationer som tex. att tala inför publik/grupp, stå upp för sig, stå fast vid tankar och idéer, mm. Men se skillnaden på rädsla, nervositet och att inte vara självsäker.
Det tillhör också att vara självsäker när det gäller andra saker. Jag har en vän som i sommras var lite osäker över en tjej han gärna ville tala med. Saken är den att man måste vara självsäker även här. Jag ser mig själv som en person som kan få och vinna vem som helst. Det ända jag behöver är tid med personen. Och nu menar jag inte tid som i flera år utan tid som i att jag faktiskt får tid med personen. För att det är faktiskt så att det är likadant med alla. Vem som helst kan vinna vem som helst hjärta. En ”opopulär” person kan få vilken ”populär” (tänk dig en typisk Amerikans teenage-film) person som helst. Det som ofta är problemet är att den ”populära” inte vill veta av den ”opopulära” just för att han/hon är ”opopulär”.
Det jag vill ha sagt med detta är att ni alla – gör som min vän och ställ er framför spegeln och se det vackra i er. Se det positiva hellre än det
negativ, stå på er och skit i de andra.
Min älskade Anneli har ett gott talesätt; ”You laugh because I’m different and I laugh because you are all the same”.