Hoppa till innehåll

Etikett: Språk

Hen

Låt oss nu göra en sak klar: Hen är här för att stanna.
Jag blir trött på människor som gör så stor grej av ett nytt ord som detta. Och det finns dessutom så många olika analyser av det så jag blir spyfärdig. Det är dessa människor som på samma gång som de problematiserar det till oändligheten, också uppvisar vikten av ett sådant pronomen.
Ordet har för avsikt att vara könsneutralt.
Låt mig ge tre exempel:
1. När något beskrivs i generella drag. Till exempel något beskrivande där det annars kanske står ”han eller hon” eller ”han/hon”. Ersätt med ”hen” och det är klart. Inga problem. Detta är för att könet inte skall spela någon roll. Till exempel ”hen hade kunnat handla annorlunda”.
2. När du själv inte vet könet. Till exempel på en hund du möter: ”Vad heter hen?”
Likaså när du pratar om någon du inte vet något om, som när någon varit hos läkaren och du frågat hur det gick, bra säger personen och du utvecklar frågan med:” ja, men vad sa hen då? ”
Eller någon säger att hen har en sambo:” vad heter hen då? ”, frågar du
3. I synnerhet för de människor som inte känner att de kan identifiera sig med de två genus som finns. De som inte känner sig som varken en man eller en kvinna. En han eller hon. Därför använda hen.
Hen är inte här för att ersätta de existerande genus eller pronomen, så sluta gnäll över att män ska vara män, och kvinnor kvinnor (även om det med är rätt ignorant), för att hen går parallellt med han och hon.

Kommentarer är stängda

Vokabulär. Ord och kapital.

Jag älskar ord. Jag älskar att forma meningar. I text. I sång. En förutsättning för detta är att faktiskt ha ord som man kan använda. Och det är just ytterligare något som jag värderar högt: ett brett vokabulär.
Det är fantastiskt att ha flera ord för samma saker. Ord som kanske bättre passar i en situation, än i en annan.
– ”Fan vad gött.”
– ”Fantastiskt.”
”Ambivalent”. ”Diametralt”.
För min egen del så är det nyttigt att ha ett brett vokabulär. Jag vill behöva tänka extra, jag vill ha valmöjlighet och framförallt vill jag vara dynamisk.
Lite som att skapa något klasslöst. Lite som jag tidigare skrev om i kombinationer; klä sig som ett drägg, men artikulera och tala formellt. Sofistikerad.
Jag älskar dialekter. Det är fantastiskt roligt att hoppa mellan dem, använda dem till olika nöjen eller tillfällen. Men rent faktiskt, vill jag inte ha någon dialekt. Att bara tala.
Allt detta; vokabulär; dialekter; osv, ger mig, personligen, kulturellt kapital. Och det, gott folk, det är något som ligger mig väldigt nära om hjärtat och något som jag lever för. Låta det utvecklas vidare.
Och då ska ni också veta att jag ska göra högskoleprovet på lördag. Ord-delen är en utmaning, och ack så rolig!
Postad med Drupal Editor ifrån Android

Kommentarer är stängda