Hoppa till innehåll

Etikett: Loftahammar

En blåsig vårmorgon, blåser minnen.

Publicerat av Daniel Holm den 19 mars, 2012

Det är en strålande morgon. Men sval. Det blåser.

Jag tänker på min tonår i Loftahammar, där jag vuxit upp. Jag tänker på sommardagar. Dagar som jag vandrade i solskenet till jobbet. Dagar som jag talade med turister på min gång. Jag tänker på dagarna. På kvällarna. Vinden.

Denna morgon får mig att tänka på vackra sommarmornar. De där som känns lite som en omstart. Det är svalt, det blåser – men det är inte kallt. Det är skönt och det är friskt. En ny vind som viner. Dags att vrida segel efter vinden. Det är nu som värmen på nytt ska få stiga uppåt sommargrader.

Det känns så lugnt och skönt.

En bris. Jag tänker på havet. Jag tänker på solens miljontals reflektioner i det. Vågorna. Jag tänker på ungdom, jag tänker på kärlek. Vänskap och familj.

Det ska bli underbart med sommar snart igen. Och även att jag ibland oroar mig för hur mina tankar vandrar tillbaka på tiden då man cycklade överallt och var konstant med sina vänner, hela sommrarna, så ser jag fram emot den framtid som jag är till mötes.

Kommentarer är stängda

Hus.

Publicerat av Daniel Holm den 8 februari, 2011

Jag är uppvuxen i ett hus. En villa. I skogen. I ett litet samhälle. Jag älskar verkligen vårt hus, och jag älskar hus rent generellt. Jag kan inte se en framtid där jag kommer att fortsätta bo i lägenhet livet ut. Nej, en dag blir det mitt egna hus. Saken är ju dock att jag har fått svåra skador av min far när det gäller hus. Jag vill ha dem på mitt sätt.

Jag satt och kollade på ett How I Met Your Mother-avsnitt, där Ted gick och köpte ett gammalt risigt hus, som han sedan rustade upp. När han berättade att han besökte sin favoritmäklarsida en kväll när han inte kunde sova, så fick jag ett sug att kolla på hus. Jag har sedan en tid tillbaka saknad Loftahammar och mitt barndomshem. Jag började kolla på lite hus på några sidor och det fanns en del.

Dock så spelade det ingen roll hur mycket det kostade, för jag fann mig själv göra om huset under tiden jag såg bilderna. Saker jag skulle vilja förändra, ta bort eller lägga till. Ifall det första jag skulle göra är att göra om i huset så kan jag lika gärna rusta upp ett risigt hus, eller kanske rentav bygga ett eget hus, en vacker dag.

Och går det något som jag vill så kommer jag nog en vacker dag att faktiskt bygga mitt egna hus. Inte ett måste, men i mitt huvvud har jag mitt drömhus. Det är inte överdrivet stort, eller alls överdrivet i modernitet eller design. Det ska se ut som ett gammalt klassiskt hus, med en del specifika egenskaper.

Hus. Det är kärlek.
En vacker dag.

Kommentarer är stängda

Tar ut sin lott.

Publicerat av Daniel Holm den 23 juli, 2010

Livet svänger. Ibland känner jag bara för att ge upp, känner mig döende. Men rätt som det är så är jag på topp igen. Som oftast handlar det bittra numera om att jag är trött. Håller igång dagarna i ända och jobbar och sliter. Sover få timmar och jobbar resten.

När man väl blir ledig så har jag suget att göra så mycket, fast så lite. Jag vill vara för mig själv, men inte ensam. Jag vill ut och fota, se mig omkring, men stanna hemma och sitta ner. Jag vill sitta framför datorn och nörda, men inte behöva läsa eller skriva.

Ingen början inget slut.

Generellt sett så tycker jag alltid att en motgång är en utmaning. Något som finns för att ta sig över, utvecklas och växa. Men som när jag blir trött på vis som idag så finner jag helt enkelt inte orken att motstå eller att bekämpa. Nej, då gör jag givetvis det ända rätta -i dubbel bermärkning – jag sover. Jag hade flera timmar innan dagens pass och kände mig bara nere. Trött och ingen ork.

Då huset i princip är tomt så tog jag min tupplur på ett liggunderlag som varit med länge. Tillsammans med en kudde så somnade jag där på golvet så sött och vaknade med energin att ta mig ann världen.

Snart får jag återgå till Göteborg och min älskade. Trots att jag trivs bra här under solskenet och att ingen konkret boende väntar i Göteborg, så är det utan tvekan dit som mitt hjärta ljuder.

Min duva väntar.

Kommentarer är stängda

Brinn ut, du gamla!

Publicerat av Daniel Holm den 1 april, 2010

Jag befinner mig nu i Loftahammar, i det gamla huset. Det blir allt mer tomt och dystert, även att det är skönt att vara här. Solen skiner och det är riktigt fint väder här.

Jag tog och bytte däck på morsans bild tidigare idag och efter det blev jag nedbjuden till grannen för en whiskey med sällskapet som firade ut vintern. Så lite rund om fötterna har jag nu bestämt mig för att bränna ner huset.

Får inte jag ha det kvar så ska ingen få ha det. Jag vill inte att någon annan ska njuta av vårens värmande solsken, få sjunga på altanen under en sommarkväll, gnälla på badjävlar eller gå och dricka whiskey med mina grannar!

Nej, nu ska huset brinna, och ifall ni inget säger så ska jag få det att se ut som en olycka så att vi kan få ut det på försäkringen istället för att se det i händerna på någon annan.

Att jag inte tänkt på detta tidigare..

Glad första April!

”Anything goes.”

1 kommentar

Vilket skede.

Publicerat av Daniel Holm den 25 februari, 2010

Det är vinter. Det är kallt. Men det är skönt kallt, det är friskt.
Imorgon är det den 25 och även att jag inte, rent ekonomsikt sett fram till den, så ska det bli gött. Jag ska med min köra kusin David till gymmet och äntligen komma igång med kroppen.
Vidare denna vecka ska jag på intervju angående att bli Ordförande/Ledamot i Ung Pirat, Göteborg. Ut och ta mig en öl skulle vara fint med.
På lördag flyttar min köra far ifrån det hus som har varit vårt hem under alla tider. Det är något som man får finna sig i och jag känner absolut ingen ilska. Dock viss sorg, emellanåt. Sommaren i Loftahammar är alltid lika fantastiska. Kvällarna då man känner pulsen, hör folket. Men att det ändå lugnt. Vackert. Ängarna med lätt dimma som kommer att bli morgonens dagg. Doften. Jag känner eurofi av att tänka på det.
Det är helt enkelt mycket som händer. Mycket tankar. Men tyvärr lite text. Jag har kommit av mig lite i skrivandet här. Mycket för att jag helt enkelt pluggar en jävla massa. Jag är snart igång igen.
En text om sann kärlek – den rätta och sedan en om efarenheten och kunskapan om att kunna hålla käft.
Förutom det så finns det så jävla mycket man vill skriva om; Piratpartiet, Ubuntu, säkerhet och hur svårt det är att hålla naturliga känslor tillbaka.
En annan anledning att jag varit lite borta är att jag har ett nytt webbprojekt på gång som jag pular på när jag får tillfälle.
Men det är mycket tankar om historia, kärlek, konsekvenser som nu slår omkring. Dessutom har jag fastnat i rättskunskapens klor. Lade mig för två och en halv timme sedan, men har läst till nyligen. Det är gött som fan.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda