Idag fick jag också mina deklarationspapper ifrån Skatterverket. Och jag blev väldigt positivt överraskad, det må jag säga.
Men jag ska nog faktiskt spara i princip allt på det. Kanske äntligen börja fondspara.
Kommentarer är stängdaTa mig fan att när jag för första gången tittar ut igenom fönstret idag så verkar det vara fullt snökaos utanför. Miljoner flingor flyger förbi mitt fönster hela tiden och jag känner fan viss ilska.
Ikväll ska vi fira Anneli hos hennes föräldrar som bor ute i skogen. Hoppas vägen är plogad. Sen ska vi he igen för imorn är det högskoleprov och sedan på kvällen så är det ännu mer födelsedagskalas då mina kusiner David och Sofia fyller år (Sofia fyllde igår, David imorn). Saker man helt enkelt inte får eller vill missa blir äventyrade bara för det ska snöa.
Jävla labila mars. Ge mig sol som igår när jag och Anneli fikade i parken, tack.
Nu blir det nog lite frukost, sen Kemi A lektion och sist lite present shoppande. Men idag går jag nog varken dit eller hem.
Kommentarer är stängdaDet känns nästan lite bittert när jag för första gången på ett par timmar tittar ut igenom fönstret och det snöar. Det som hela den gångna veckan har varit ett sådant fantastiskt väder. Solsken varje dag när jag gått till skolan, och solsken hela redan till och från Göteborg i torsdags. Och även igår. Igår sken solen dock inte lika mycket, men ändå när jag gick upp. Och väl ute så var fortfarande luften frisk och vårig.
Men idag så snöar det alltså igen. Sist det snöade och alla gnällde om hur jobbigt och trist det var, tyckte jag att det fortfarande var mysigt – men inte denna gång.
Klockan är snart halv fem. Klockan halv fem på vintern är det redan mörkt ute. När det är vinter så ska det snöa, inte nu.
Kommentarer är stängdaIdag har jag för första gången i mitt liv varit och sett Chalmers med mina egna ögon. Kortfattad är jag helt förbluffad av dess storlek och utsida, och helt hänförd av dess insida.
Jag hade inte riktigt förväntat mig dess storlek. Nog visste jag att skolan måste vara stor då den är så känd, många går där osv. Men området var helt basalt! Som en hel stadsdel.
Under tiden vi var där så gick jag på två seminarier. Den första var det Tekniska Basåret;
Basåret går ut på att man läser in Matte C, D och E, Fysik A och B, och till sist Kemi A. Alltså gymnasiekurser. Men de läses istället på ett sätt som man faktiskt gör på en högskola. Som att man tex läser två kurser i sju veckor och sedan har man en sluttenta av varje av de två ämnena vecka åtta.
Kursen är i sig värd 60hp, men man får egentligen inga fler poäng eller högre betyg i de nämnda ämnena, utan de ligger lite vid sidan av. Man kan i princip endast använda dem om man ska läsa vidare på Chalmers. Och om man vill göra det när året är slut och man har klarat sig igenom, då får man en garanterad plats på något av deras civilingenjörsprogram. Basårs elever har alltid första tjing.
Vad man också tydligt fick veta var att det ändå är högskoletakt, trots att det är gymnasiekurser. Så det gäller att ligga i.
Något som jag tyckte var speciellt bra var att de första två veckorna går åt till repitition av Matte A och B. ”Det kan ju liksom vara tio år sedan du läste matte”.
Det andra seminariet som jag gick på var om hur det var att plugga där. Två kvinliga studenter stod och berättade om skola, studierna, boende och fritiden. Det var mycket lovande och det gjorde mig ännu mer sugen att gå där. Chalmers studentkår vekar ju vara helt fanastik med oanade möjligheter. Det finns även en massa föreningar att gå med i, som kan vara i princip vad som helst. Att flyga luftballong eller hålla på med extremsporter, vad som helst. Verkligen helt fantastiskt.
En annan viktig del som jag fick veta är att trots att man (som i mitt fall), inriktar sig at bli civilingenjör i tex elektrotenik, så blir man ändå så mycket mer. Det är inte att man bara kan få jobb i att bara vara det, eller det, utan du kan ju bli i princip vad som helst ändå.
Dessutom så var Chalmers miljö helt makalös. Modernt i mörkt trä och stilrent. Precis så som man tycker att en teknisk skola borde se ut. Det tillsammans med att namngivningen på olika platser på området relaterar till vetenskapens under som ”Resturang Einstein” eller ”Origovägen”, och att står en tågvagn som man kan hyra till lite diverse, gör saken klar.
Chalmers, där vill och ska jag gå.
Jag vill också passa på och tacka min älskade far som följde med mig ner. Det betydde helt otroligt mycket!
EDIT: Ansökan är inskickad.
Jo, det är det nog minsann. Solen skiner, det är varmt, fåglarna kvittrar och känslorna sprudlar.
Nu är det strax dags att gå iväg till skolan och ha Kemi A och sedan Fysik B. På torsdag så ger det iväg till Göteborg och Chalmers, tillsammans med farsan, Anneli och Filip.
De har öppet hus och jag ska kolla in deras tekniska basår och linje för civilingenjör med inriktning elelektroteknik.
På ett eller annat sett så kommer det bli Göteborg för min del efter sommaren. Oavsett som både Anneli och Filip hänger med eller ej. Någonting ska det minsann bli av mitt liv.
Vårkänslorna fortsätter att sprudla. Blir nog att ta med kameran till skolan idag med.
1 kommentarIdag gick jag faktiskt upp strax efter klockan sju. Anledningen var för att två snickare kom och ville byta ut vår dörr, vilket de nu också gjort och det blev skit bra.
Men detta jag kommer säga nu tåls att sägas igen; Det är underbart att gå upp tidigt. Jag har även sovit lite mer än sex timmar och även det är fantastiskt.
Men tyvärr blir det ingen skola idag heller. Jag har grymt ont i bröst och huvud och vill helst inte gå ut och gå till skolan. Tar en timma att gå dit, en timma hem.
Och jag har inte pengar till parkeringen just nu heller. Behöver mina sista pengar åt att komma tillbaka till Linköping på söndag.
Det är lite otäckt det där med smärtan. Förvisso brukar jag väl nästan alltid ha ont någonstans, dock något jag helst inte pratar om. Man ska inte gnälla över att man har ont. Eller det beror ju på hur ont. Har man som min kära far, kört slut på nacken så är det helt okej att beklaga sig över det.
Men annars så håller jag gärna tyst om smärtan, men igår fick jag så ont att jag var tvungen att lägga mig ner för jag blev lite yr.
Den värsta smärtan någonsin var nog ändå när jag gick hemma i en vecka med blindtarmsinflammation.
Idag är jag hemma. Mår fan inte alls bra. Vet inte riktigt vad det är. Huvudet värker och det trycker i bröstet. Jag som aldrig brukar ha huvudvärk, tar det som ett tecken när jag väl har det. De få gånger jag har haft det så har jag oftast varit på gränsen från att ligga till sängs. Så nu ska jag lägga mig och vila, hoppas på att bli bättre, och sen sätta mig och plugga. Läsa lite Kemi och Fysik är jag lite sugen på. Så jävla tråkigt att missa skolan. Även att det kanske ä jobbigt att gå upp vid 6.00 så är det ändå så jävla skönt när man kommer upp. Sex timmars sömn är bland det goaste som finns. Men jag älskar verkligen att vara tillbaka i skolan. Lära sig nya saker varje dag, är det som jag lever för. Men Det blir nog trots allt ett tekniskt basår till hösten iallfall. Höst, åh våren, sommaren. Det ska bli underbart. Igår var föresten Jehovas och hälsade på igen, och denna gång bjöd jag in dem. Det var ett ganska intressant ämne och inte alls som jag trodde. Även att de väldigt religiösa. De pratade om något som de kallade för ”Guds kungarike” och skulle modernt kunna beskrivas som en regering som styr världen under gud. Och ingen kommer någonsin att behöva dö igen. Sen talade vi lite om hudfärger och hur människan befolkade världen. Och även att det var intressant att lyssna på dem så ser jag det som en omöjlighet i mitt huvud. Biologiskt så skulle det betyda inavel och invaliditet. Att ingen kan dö skulle överbefolka världen. Det bästa som de ändå sa var att de såg bibeln som en helhet, hellre än att ta in varje ord som de står. Mycket bra. Och sen ett motargument mot att Gud skulle finnas som jag alltid använt var att han inte skulle tillåta världen att se ut såhär om han gjorde. Men det är tydligen ett slags prov, eller prövotid, enligt Jehovas. Inte har de gjort mig ett dugg mer troende. Men det var ändå intressant. När jag dör är mitt liv slut och inget mer händer. Jag är borta för evigt. Det tror jag. Men samtidigt tror jag på andra saker, som spöken. Kanske lite dubbelmoral, men det tar vi i ett annat inlägg.
Kommentarer är stängdaIdag firar jag och Anneli vår 1,5 års dag. Inget stort spektakel, men ändå en milstolpe i mitt liv och vårt förhållande.
Dagen firades med god mat och lite mys. Det behövs ändå inte så mycket. Till en början tyckte jag väl inte att det var något speciellt alls, men det ändrade sig.
När vi först blev tillsammans så såg jag till att vi firade varenda månads dag. Men när vi kom upp till ett år så försvann det Blir för mycket. Då kan man nog gått fira halvår. Iallfall fram till det att vi firar 10 år 😉
Det senaste 1,5 året har iallafall varit fantastiskt. Mycket har skett. Både med oss och de omkring oss. Vi har flyttat ihop och till Linköping. Jag vill väl också påstå att vårt förhållande har mognat en hel del. Liksom växer vår kärlek för varandra för var dag.
Självklart har vi haft våra motgångar och små-bråk har uppstått, men det är inga som helst problem att bli sams igen, för man känner verklien hur man vill fortsätta att gå framåt i livet med henne.
Det är ofta som jag vill skriva ut min kärlek för Anneli. Ofta har jag velat skriva dikter om hur jag ser henne och hennes påverkan på mig. Hon får mig verkligen att bli en bättre människa och den man som är mitt mål här i livet. Mitt problem är dock att jag inte kan få ur mig själv saker hur som helst. Jag är för spontan och mina texter fylls efter det att de kommer.
Kort sagt vill jag bara gratulera min älskade på vår ett och ett halvt års dag och dessutom låta världen ta del av det.
Grattis min sköna.
Klockan är nu halv sex och himmelen är fortfarande blå. Solen har ännu inte gått ned och de är fortfarande ljust.
Inne lagar jag mat för min älskade och vårkänslorna sprudlar i mig.
Våren ska bli helt underbar. Redan nu hör jag fåglarnas kvitter och känner solens strålar värma mig.
Jag tar fart.
Idag är det sex månader sedan jag och Anneli flyttade till Linköping. Hur varm jag blev av att bära upp alla de där nyinköpta möblerna sitter fortfarande kvar. Och hur länge vi höll på med att sätta ihop vår nya, gigantiska TV-bänk, glömmer jag aldrig. Den fick inte plats mellan väggen och soffan!
Kort sagt så har det varit roligt att bo här. Mestadels. Men det är ändå lite tomt utan mina kära vänner. Har inte haft någon annan att umgås med här uppe förutom Anneli (och hennes systrar). Blir istället mycket nördande och slöande. Man vill inte gå ut och man hamnar i ett mönster. Men samtidigt är jag imponerad över hur bra kontakt man haft med de allra flesta. Lite tråkigt har det också varit att inte haft så många av mina vänner har varit och hälsat på. Henke kom när vi flyttat in och det tog nästan ett halvår innan han kom tillbaka. Och Filip tog det ett bra tag rent generellt, men när han väl kom så kom han snabbt tillbaka.
Det Positiva: Den första tiden var helt underbar batt gå runt på stan och se lite mer liv än vad man tidigare varit med om. Ny stad, nya möjligheter. Men framförallt så fick man äntligen bo ihop med Anneli igen, i vårt egna hem. Och lägenheten är helt underbar. Stor och luftig.
Det negativa: Det var ju tänkt att Anneli skulle börja jobba och jag skulle meka med mina webbprojet och börja jobba den vägen. Men ack så fel vi hade. Istället har jag kommi vidare och Anneli sitter nu kvar i samma sits som för sex månader sedan. Dessutom gillar folk inte bönder här uppe. Eller folk med hatt. Sedan är utelivet inte det bästa.
Me det har ändå varit mycket roligt att bo här. Men jag ser ändå fram emot att flytta vidare i livet. Jag vill gärna bo på en massa platser i mitt liv. Iallafall tills det att annat hindrar än ifrån att kunna flytta hur som helst.
Men jag har redan under sex månader skaffat mig en otrolig massa minnen och erfarenheter. Lägenheten är fantastisk och jag stormtrivs verkligen. Skulle nästan vilja ha med mig den vidare till nästa stad.
Bilder kommer snart.
Kommentarer är stängda