Spotify har återigen förändrat sin prenumerationsmodell för deras gratistjänst. Ifrån början så kunde man lyssna på hur mycket musik som helst, emot att man fick ta del av reklam som hoppade upp i ansiktet eller fyllde ens öron, mellan låtarna. Sedan begränsades lyssnandet till 40 timmar per månad, för nu gå ner till endast 20 timmar/månad och den mest uppseende begränsningen; att man bara får lyssna på en låt fem gånger. Fem gånger är vad jag kan lyssna på en go låt – på en dag!
Men Spotify förvånar mig inte över detta. De behöver få in pengar och det var bara en tidsfråga innan detta skulle ske. Egentligen skulle gratistjänsten helt försvinna, men det är en bra kanal och det lär ge en del i intäkter – men inte tillräckliga – se bara vad Magnus Uggla skrev för en tid tillbaka, och han lär inte vara ensam om det. Men det är inte hos artisterna problemet ligger. Eller det är inte pga. av dem. Spotify ägs, till en sjättedel, av världens, fyra, största musikbolag (aka. Maffian), Universal Music Group, EMI Music, Warner Music Group* och Sony BMG. Även av mindre skivbolag som Merlin, The Orchard och Bonnier Amigo.
Det är dessa fyra bolag som vill ha mer utdelning och vill inte att musik ska vara fri. Till en början har Spotify fått fria händer, men nu tvingas de att underkasta sig mediaindustrin, som så många andra. Spotify måste visa att de kan få in mer pengar och blir därmed tvungna att begräna deras ”öppna” tjänst för att fler ska börja betala och att då deras säkra inkomst ska bli högre och ge mer resultat inför Maffian.
Det finns dessutom mer begränsningar hos Spotify. Se till det tekniska faktum att deras musik streamas i det fria ljudformatet Ogg Vorbis, men att man sedan inte ska kunna spela upp musik som, man har lokalt lagrat på sin dator, är lagrade i just det formatet. Nej, då måste man ha musiken i det properitära MP3-format.
Anledning? Makt.