På en fest för en tid sedan så kom ett sällskapsspel upp med div. frågor för att starta lite diskussion. Kortet som fick igång mig mest var det om ”Sann kärlek” existerade.
Jag är övertygad om att den gör det. Och det är faktiskt inte för min egen skull, som jag tror att så många andra vill tro på sann kärlek för. Nej, det är just för att jag vill att mina vänner, mina nära och kära, ska finna sin sanna kärlek. Jag vet att den finns där ute, problemet är att finna den.
Jag har alltid sagt: ”Sluta leta och du skall finna”, Och detta är en sanning med modifikation. Man kan kanske inte sitta hemma konstant och invänta att den sanna ska råka ringa på fel dörr, eller dyl. Man måste fortfarande ut, leva, vara öppen för det. Öppen, men inte hoppfull.
Går man ut, söker, hoppas så slutar det ofta med att man sårar sig själv och som resultat så tror jag att man tillslut ger upp och slutar tro på den sanna kärleken.
Jag var tillsammans med min före detta i drygt tre år. Under en period av denna tid så trodde jag ju faktiskt att hon var den rätta. Visst kan man skylla på att jag var ung, osv, men det trodde jag, oavsett. Jag var bestämt att flytta till Göteborg med eller utan henne, för tillslut så svalnade allting allt mer. Och att då få den tanken om den rätta, den sanna, krossad (succesivt) borde väl om något, fått mig att tänka om angående den sanna kärleken. Men så är absolut inte fallet.
Jag gjorde slut med min dåvarande för att jag ville låta henne få andra chanser. Att kanske själv finna den sanna kärleken. För jag var ju övertygad om att hon inte längre var min och det skulle vara allt annat än rättvist att låta henne gå vidare med mig som ett typ av tidsfördriv.
Jag finner det lite deprimerande och ledsamt att vissa människor inte kan tro på sann kärlek. Varken åt sig själv eller åt en annan. Kanske är den sanna kärleken inte redo för dig just nu, eller du för den, och därför kommer man inte finna den. Man måste inse själv att man inte kan vara för krävande. Att man kanske inte alls ska kräva, för den sanna är ändå på. Precis som för dig, är inte den sanna krävande. Inte på ett irriterande eller betungande vis. Att se skillnad mellan krav och handlingar.
Det finns inte bara en sann kärlek där ute. Det finns flera som skulle kunna passa dig. Istället för en som målar så kanske du finner en som jobbar som fiskare och båda dessa göra en påverkan på dig så att du kommer att finna dig själv som den lyckligaste. Det kommer inte vara samma sak, det är inte samma utångspunkt och tillika inte samma slutresultat. Men du kommer ändå arr vara lycklig.
Allas sanna kärlek finns därute. Dock kanske inte alla ser den – av olika dess anledningar. Som att de inte vill, de är blinda, de förstår inte osv. Men sedan gäller det att inte heller tumma på den ”perfekta”. Den perfekta är ett felvrängt uttryck som jag tänkte skriva om nästa gång. Men det handlar mycket om att den perfekta kanske inte är perfekt. Att det är relativt.