I mina ögon så ser jag romantik som något helt annat än vad jag tycker mig se att andra människor ser på det. Att det bara är de stora sakerna. Massor med ljus, rosbeklädda sängar, gigantiska buketter och djupa middagar. Gärna aftonklänningar och resp. för männen.
Jag menar att det inte alls behöver vara så stort utan romantiken finns i detaljerna. Att det finns även i det minsta. Att det finns i ord, engagemang, tanken.
Jag tycker att det är oerhört romantiskt med en smekning, en hand i min. Att vakna med någon man tycker om. Att hålla om varandra framför en film. När någon ger en liten ansträngning utöver det vanliga.
Romantiken finns i detaljer och jag utesluter således absolut inte ljus och andra saker som annars ses som romantiskt. Men en rosbeklädd säng utan någon annan typ av ansträngning är ändå bara en rosbeklädd säng.
Och vad gör en aftonklänning om man inte tar med personen i den ut på något roligt. En middag, en promenad, ett glas vin.
Att det inte bara är en sak som gör saker romaniskt, utan helheten, detaljerna. Att de ut som vanligt, men att knacka på med en blomma i handen.
Frukost på sängen utan massa kläder.
Tända ljus till vad det än är man äter.
En picknick med en fruktkorg och en flaska vin.
Jag ser mig själv som en hopplös romantiker och jag ser att alla har all möjlighet till att bli egna romantiker. Dock så låser många in sig i vad som är bekant som romantiskt – alla dessa stora gester.
Se bortanför det, eller kanske innan det. Klart att du kan göra de stora gesterna också, men man måste verkligen inte.
Finn romantiken i dig, tänd ett ljus, köp en blomma, laga lite mat.