Ni gömmer för för verkligheten.

Saker blir inte alltid som de tänkt sig. När kärleksrelationer får sin ände så brukar ofta en av de vanligaste fraserna vara att man fortfarande kan vara ”vänner”. Något som är alltför utnyttjat och felanvänt. Att gå tillbaka ifrån en passionerad, kärleksfull och sympatisk relation till något som du redan har massor av – vänner som kanske gör ett bättre jobb – något som plötsligt känns så onaturligt. Det är inte det enklaste och oftast så slutar det i misär. Det går inte att bara vara vän med en som du gjort allt för och som du älskat mer än allt.

Gränsen mellan kärlek och hat är hårfin och passar du dig inte så kommer du skära dig på den. Möjligheterna för att skapa en bestående vänskap mellan en fd. älskare, både finns och är så långt borta de kan komma. Skillnaderna blir för stora och för små. Delar av kärleken består i omtanke och dygd, men den kommer att skära annat itu. Det närmaste man kan komma den ”vänskap” som man då så fint talar om är den ytliga. Man frågar hur det är för att vara snäll.

I dessa situationer som denna fras tillkommer så finns det olika grunder. Det kan vara kvinnan som säger det till mannen för att denna är helt förkrossad för att det känns som allt hopp är intet och borta. Men det är en falsk förhoppning som bara ter sig till hatet och sorg. Man ska inte säga det såvida men inte absolut menar det, vilket leder till den sitsen då båda parter kan säga det och i sin naiva, lilla tanke, tro att det är sanning – det är det inte. Åtminstonde inte till en början.

Man behöver hålla avstånd och komma över den andra. Och denna känsla skapar en skyddnade bubbla runt dig, vilken har en tendens att överskrida ens vanliga ilska och skickar istället ut spontana motreaktioner som kan ses som fullkomligt ologiska. För djupa tankar av scenarier som spelas upp i ditt huvud. Din syn på verkligheten, på anledningar. Den förra kärleken har plötsligt byts ut mot ilska, hat och en tävling mot klockan.

Jag har ett enda ex som jag kan anse mig själv vara hennes vän, och hon min. Men det har varit en bergochdalbana. Vi har skrikit åt varandra, kyssts, bett den andra dra åt helvete. Det finns absolut de relationer som kan bestå i en endast vänskaplig bemärkelse, men de är få och svåra att komma dit. Och det är inte bara mitt fel att de andra inte är mina vänner eller att den relationen har bestått – precis som det inte bara är deras – precis som det inte är endast en endas fel att den kärleksfulla relationen tog slut. Nej, man är alltid två i en relation. Man har ansvar, man ger och man tar.

Det kan vara en tråkig del av livet att sin älskade försvinner ur ens liv, men det är en naturlig del som alla behöver vara med om för att förhindra det nästa gång. Du kanske kan hålla en relation uppe nästa gång. Dock så kanske inte din partner är mogen för det, utan måste uppleva det till nästa gång. Och så kan det fortgå i evigheten.

Inget är omöjligt i denna värld, men vissa sker är betydligt svårare än andra saker. I dessa fall så kommer svartsjuka, ilska, ofullkomlighet, hetta och icke svalnade känslor att spela in en sådan stor roll att det kan ses som omöjligt och för mycket aspekter. Man måste dock försöka. Försöka, bli nedslagen, resa sig upp och försöka igen.