Idag kommer Anneli till mig i Loftahammar och allt känns oerhört pirrigt. Vi har i princip inte setts på två veckor, då hon flyttade tillbaka till Linköping och jag stannade i Loftahammar för att på måndag flytta till Göteborg.
Och pga. hon nu kommer hem och att vi inte har setts på sådan lång tid så är det som sagt lite pirrigt. Härligt.
Allt blir lite extra speciellt. Städar extra noga (hela huset alltså, inte bara rummet), nyrakad, har på sig de nyaste kläderna, de snyggaste kalsongerna, bortstar tänderna extra länge och noga, två sprut parfym istället för ett, nya sängkläder, osv, ni vet 😉
Det känns mysigt. Nu ska jag bara se till och få det lite mysigt också…
Men visst är det underbart att få ställa till det lite ibland? Distansförhållande är verkligen inte det jag gillar bäst, men det tar ändå bort lite av det där som får en att förkasta sig och att ibland ta vissa saker för givet. Ibland kan distans ha sina tillfällen – men inget jag rekommenderar.