Mörker, ta mig.

Ibland, vissa nätter, vissa stunder får jag bara en typ av romantisk känsla till sorg och brusten kärlek, hjärta. Nästan melankoliskt.
Hur ett mörker ger mot inspiration. Hur en del nätter, jag finner mig med endast ett levande ljus och min vackra anteckningsbok, skrivande på texter jag aldrig tidigare sett mig skriva.
Hur hjärtat ibland kan skrika av sorg och jag inget hellre enklare skulle kunna gråta, eller bege mig ut på en äventyrlig promenad o natten.
Hur detta kan vara vackert. Ack så vackert. När jag känner romantik för det, även att det smärtar.
Inatt, trots att jag egentligen är glad, är en sådan natt.
Bara för en stund. Det går över igen för mig.
Mörker, ta mig. Inatt är jag din.