Jag vet vem jag är.

(Nästan en månad gammal text som jag hittade på mobilen.)
Men jag vet inte alltid hur jag ska visa upp mig. På senare tid har jag lagt extra märke till att jag kan framställa mig på ett dåligt sett ibland. Drar dåliga, ibland för grova, skämt. Jag säger helt meningslösa saker och dessutom blir jag heligt förbannad på mig själv när mina jag vill berätta något roligt ifrån mitt liv och det kommer ut som skryt.
Om lyssnaren nu tar det så eller ej, låter jag vara osagt, men om de/ni tycker det så ber jag om ursäkt.
Jag hatar skryt som pesten. Jag vill bara delge lite om mig och mina vänner. Det är ju dessa händelser som format mig.
Det känns dessutom som att jag har kommit till ro igen. När man tidigare blivit singel så har man av desperation letat sig vidare i träsket. Dränka tankar och känslor. Denna gång har jag kommit igenom det utan desperation. Jag hoppade inte på första, bästa tåg. Jag väntade ut vågen och jag är oerhört lycklig för det.
Dock är jag fundersam över vad som komma skall. Jag söker inte längre kärlek. Jag tänker inte mota den, och dm får komma som den lär.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.