I form av att både hemsidan är uppe igen och att jag, personligen, funnit mig själv igen.
Jag har varit mycket osäker om en hel del den senaste tiden. En del att vänja sig vid och man behövde återhämta sig. Men nu är jag nog fan tillbaka.
Som jag tidigare skrivit om, denna säkerhet man känner när man är i ett förhållande. Man är på toppen av världen, har det alla andra söker. Man kan göra, få och fixa allt.
Detta känns som att det är rätt tillbaka nu. Eller inte att jag har allt det som alla andra söker, för det har jag inte. Dock är jag tillbaka till den självsäkra jag som jag en gång var. Nu med den skillnaden att jag är äldre, mer livserfaren, ärlig och mognare.
Det tog sin tid, det gjorde det. Men nu är jag sedan ett nån vecka, tillbaka. I samtal, utföranden, skrivande.
Den värsta tiden är under den här desperationen man kan känna. Under tidigare avbrott av förhållande så har man sökt en grov lycka bland andra kvinnor. Eller de senaste gångerna så har jag snarare sökt mig tillbaka till ett gammalt ex. Skillnaden denna gång är att jag inte har känt denna desperation. Visst har jag saknat kvinnlig närhet, det har jag ju berättat om. Men denna gång har det inte varit i form av ersättning eller sk. rebound, utan ärlig. Mindre generell, mer specifik.
Däremot har jag varit oerhört osmidig ifrån vissa tillfällen. Kastat ut de mest dumma kommentarer (i osäkerhet), och även tändare. Varit lite tillbakadragen, men ändå framåt. Detta gick ju inte alltid riktigt ihop…
Tänkte mycket, väldigt mycket och kom in i de banorna att jag kanske tänkte för mycket. Nu tycker jag inte det är fallet. Dock så har jag funnit mig i viss osäkerhet och kanske tänkt för mycket på det istället för att bara vara den som jag är – vilket jag tycker att jag äntligen är tillbaka i.
Den gamla glade, Daniel som är vild, social och sjunger – helt nykter.
EDIT: Har dessutom kommit igång med mitt gitarrspelande, vilket också givit upphov till att jag börjat skriva lite eget. Och lite mer poesi med.