I fredags så klantade jag mig lite och fick ännu mera dåligt samvete då personen i fråga skrev en liten berättelse om saken. Mitt svar var på väg att även den bli en histora. Men då jag vill börja skriva lite poesi så passade jag p att testa.
Dikten är seriös, men lite humor finns och givetvis med glimten i ögat.
Det var en gång en pojke.
Det var inte mycket han förstod.
Dock en liten flicka som motstod honoms mod.
Hans mening var det ej,
Att skälpa nått för dig.
Ty hans tankar svävar
Mot Ett förlåt mig.