Nu bor jag själv igen. För första gången på drygt tre år, och fan vad skönt det känns.
Don’t get me wrong, det har fungerat över förväntan att bo med Joakim, men det är ändå skönt att få fram sina grejer, möblera helt själv, använda sitt egna köksgeråd. Helt enkelt att få sitt hem mer personligt.
Men det är lite som ett slut av en era. Det har verkligen varit en underbar tid – ”Värdig av flera böcker”, som Joakim så vackert uttryckte det. Man har fått mer perspektiv och livserfarenhet – helt enkelt utvecklats än mer sedan man flyttade hit. Dels så har jag och Joakim haft en fantastisk tid att lära känna varandra med massor av skratt och legendariska kvällar – en för inte speciellt länge sedan. Men jag, eller vi, har också bott med Marcus. Marcus och jag delade på mitt ytterst lilla rum tillsammans under ca tre månader.
Det mest komiska med detta är också det att jag nu firar åtta månader i Göteborg – precis just idag. Den fjärde september flyttade körde jag och min far en översmockad bil till Göteborg med det som behövdes mest. Ett skrivbord och en full byrå med alla kläder som jag kunde få plats med. Den kvällen var den bästa i mitt liv – den kvällen förändrade mitt liv. En fest som introduktion av vad man kan finna i denna helt fantastiska stad. På den festen träffade jag i princip alla av dem som jag nu ser som mina väldigt goda vänner. En av flickorna som jag skakade hand och presenterade mig för hette Amanda.
– ”Det heter min ena syster”, sa jag. Denna Amanda är idag min flickvän.
Det känns ibland overkligt att jag faktiskt bor här – och hur jag lever. Det har varit min dröm så länge att bo här. I fem år drömde jag om det. Men inte ens i mina drömmar hade jag kunnat förutse eller tänka mig att det skulle vara såhär. Att jag skulle falla för en så vacker flicka som är så förnuftig, förstående, rolig, igenomgod, kärvänlig och så mycket, mycket mer än vad jag kan sätta ord på. Och att jag kommit så mycket längre i mitt liv och med mina studier, även att jag idag ännu inte går på Chalmers.
Det är så mycket som jag redan har fått uppleva och fått se i denna ljuva stad. Men än finns det så mycket mer underbart att se och uppleva. Och jag har, som sagt, sett fram emot att uppleva våren och sommaren här – och nu är våren kommen och sommaren vid dörren. Jag vill ut och se klippor och hav.
Men idag, att få njuta av sin gamla soffa, som jag inte fått använda på tre år. Tre år – det är hur länge sedan jag tog studenten. Vad som hänt sedan dess.. mina nya värderingar, syn på livet och filosofier jag lever utefter.
Och det är inte bara soffan, utan mitt gamla vardagsrumsbord. Detta ger en en hel drös av minnen. Det är det vardagsrumsbord som jag växte upp med och som stod i vårt TV-rum. Jag minns hur jag smorde leklera runt muttrarna på undersidan, som håller fast benen, som barn.
Och hur det hörde till den gamla, svarta, skinsoffgruppen. Minns hur min mor och jag låg och mös i den framför tvn och att jag tillslut inte fick plats tillsammans med henne då hon väntade min yngsta syster, Matilda.
Coca-Cola-tavlan som jag har haft hängandes på mina väggar så oerhört länge, sitter nu över tvn och skiner. Mina gitarrer hänger nu vackert på väggen. Det är redan många ljus och andra detaljer utlagda, men imorgon ska det bli fler doftljus, lampor och växter. Jag har fortfarande kvar ungkarlsblomman som jag fick av mina farföräldrar i inflyttningspresent för snart åtta år sedan. Och så har jag ju min överdimensionerande Coca-Colaburk som står här. Köpte den dyrt och skulle ha till flera projekt. Tavlan över Chalmersområdet sitter nu också uppe som en indikation och mål av vad som komma skall.
Det är mycket som jag rotat fram ur mina kartonger fyllda med prylar ifrån det förflutna. Kaffekokaren, som jag tänkte använda till lite gott kaffe till matten idag. Efter en noggrann rengöring så upptäckte jag att jag inte hade något kaffe.
Vattenkokaren, som jag tänkte göra lite te-vatten till igår och fick för mig om att min mor har sagt att man kunde ha lite mjöl för att det skulle göra lite extra rent. Jag hällde i ordentligt med mjöl tillsammans med vattnet och satt igång den. Lite senare hör jag ett jävla oljud och springer ut i köket där vattnet sprutar ut ifrån kokaren och vatten som rinner ner ifrån bänken ner på golvet. Mer hinner jag inte se då jordfelsbrytaren slog ut och lägenheten blev kolsvart – lite efter klockan tio på kvällen.
Jag trodde att jag hade för mycket grejer med mig hit nu som skulle fylla min lägenhet – men nu har jag fått låta mina kartonger stå framme för att det inte ska se för tomt ut.
Jag älskar så oerhört mycket här och jag väntar med spänning av vad mer som ska ske i framtiden. Göteborg är min typ av stad, det är här jag ska fortsätta mitt liv. Och jag har fantastiska vänner och en underbar flickvän som jag hoppas ska stå vid min sida även då.
Kärlek till er alla som fått detta möjligt och tack!