Jag kommer ifrån en helt underbar plats. En plats som jag lätt väljer framför stadens grå betong och hårda traffik – Jag kommer ifrån skogen.
Den skog jag kommer ifrån heter Loftahammar och är en sommarparadis. Ifrån de ca 1000 personerna som bor där under vintern så kommer det ca 30 000 på sommaren och fyller byn med liv. Många av de som kommer är ifrån antingen Stockholm eller Linköping.
Vi som bor (bodde) i Loftahammar är trots allt inte så jätte förtjusta i dessa stadsbor. De kör fort, skitar ner, för ett jävla liv, och framförallt så tror de att de bestämmer helt och hållet. Nu ska jag inte dram dem alla över en gräns och de absolut allra flesta är ändå otroligt trevliga. Men jag har stött på mina, inte lika trevliga personer. Folk som jagat än för att man åkt moped, skällt ut än och hotat för att man badar sent om natten, eller tältar på stranden. Inte lika trevligt.
Under sommaren när man är på hemmaplan med dessa stadsor i kring sig så är det inte mycket snack om hurvida man bor i urskogen eller inte. Men däremot så får man en hel del höjda ögonbryn och utbrott när man som bonde, eller som jag hellre kallar mig, skogshuggare, kommer till bortaplan. Stadsbor vill gärna hävda sig som större och starkare och jag minns en gång när vi pratade med några personer vid en busshållplats i Linköping sommaren -07. De var otroligt nervärderande mot oss som kom ifrån Västervik (då bodde man där) och bräkte om all deras makt i en större stad.
Nu bor man själv här och nu får jag höjda ögonbryn när jag kommer till Västervik. Så sent som i fredagskväll, efter mött upp Anneli och gått tillbaka till krogen där vännerna väntade, så stirrade folk på än med en blick som man kände igen. Min hatt, rock och halsduk gör mig tydligen inte så bra med Västerviksbor.
Jag känner mig nästan lite som ”A man without a country”.
Alla platser har självklart sina för och nackdelar. Loftahammar blir lätt segt under vintern. Västervik är lika så, men med ack så skumt folk. I Linköping så vet jag inte rikigt om så mycket om sommaren än, men vintern är ändå helt okej. Det värsta med det är dock att Linköping ligger innåt landed och därmet inlandsklimat. Dagen efter händelsen med personerna i busskuren så var det 30 grader varmt och helt luftstilla. Jag vill ha mitt hav och min bris. Dessutom så kan man fan inte le eller hälsa på folk här!