Hoppa till innehåll

Månad: mars 2010

Inre längtan.

Publicerat av Daniel Holm den 5 mars, 2010

Jag minns så väl när min far sade till mig, som barn, att jag inte skulle längta till saker. Sakerna som man längtade efter skulle komma fort nog.

Allt har sin tid och istället för att längta så kunde man gärna se fram mot saker och ting. Man skulle fortfarande ta vara på den tiden man hade just då, just nu.

Detta är något som jag har tagit med mig under hela mitt liv. Sedan den dagen har jag aldrig riktigt längtat till något. Jag kan ha sett fram emot något, så oerhört. Men aldrig längtat.
Av samma anledning så propagerar jag för samma sak idag.

Ta vara på den tiden du lever. Alla upplevelser du kommer att få uppleva kommer att komma. De måste inte vara här idag, imorgon eller nästa vecka. Njut av att det finns tid kvar tills dess.
Oavsett om det handlar om att det ska bli fredag, nästa fest, festival, semester, barn.

Det finns egentligen ingen mening med att längta. Det som du per resultat längtar ifrån, kommer aldrig att komma tillbaka. Inte en enda sekund. Gör det som ska göras idag, imorgon är en ny dag och finns det något gott denna dag så är ju bara det, helt fantastiskt.

Det spännande med detta är även det att jag på den senaste tiden har mött människor som verkligen har uttryckt sig att längta efter X. I all välmening så har jag då, liksom nu, propagerat för att de borde se fram till det istället. Komiskt nog så har en i ren humor börjat retas med mig om att börja längta istället.

Jag sitter nu på bussen, det är -3 grader ute och solen skiner. Jag tänker på vårkvällen jag och mina grabbar hade i Västervik, utanför Henkes fönster, för snart två år sedan. Där satt vi och njöt av solen, värmen, sällskapet och ölen. Det var oerhört trevligt, gött och mysigt.
Jag vill ha en sådan kväll snart igen – och just nu, just precis nu, så får jag hålla mig själv för att inte säga, eller tänka ”Om det bara var ikväll.”

Trevlig helg, gott folk.

Kommentarer är stängda

Denna värld handlar bara om pengar.

Publicerat av Daniel Holm den 2 mars, 2010

Vår värld är skev. På flera, flera, flera olika vis. Däribland är synen på pengar. Att pengar får världen att gå runt. Att pengar är meningen med livet. Att ditt livs hela gång ska reflekteras i dina ekonomiska val och besparingar.

Skitsnack.

Men detta återspeglas konstant i media, i politik och i våra allas syn.

Se på mediaindustrin med deras små förbannade siffror, lobbyorganisationer och all skit. Varje år läggs det en miljard kronor på att jaga fildelare av musik. Musik är ingenting utan dess lyssnare, dess konsumenter, och fortsätter man att jaga dessa på dessa sätt så kommer de att fly fältet. Men om man istället vänder på det så skulle det ju vara intressant att se hur musikbolagen skulle stå om de nu inte lade en miljard på skit som dessutom motar utveckling och skapar lagar och direktiv som kränker var persons integritet.

Att allt detta handlar om pengar, ger sig ytterligare till känna när man ser och får höra om hur hårt de gigantiska filmbolagen håller i sina upphovsrätter och tvingar med sig lagliga filmtjänster, vilka sedan kränker upphovsrätten själva.

Jag talar om Voddler och deras klient som byggde på XBMC, som bygger på öppen källkod under GPLv2-licensen. Dock så gjorde de inte källkoden för sin klient tillgänglig – vilket är en av grundprinciperna i GPL. Alltså gjorde de sig skyldiga till upphovsrättsbrott.

Men varför var detta så enkelt gjort när de lyder maffians ord till punkt och pricka?
Jo, för pengarna.

Öppen källkod är i princip synonymt med gratis. Voddler tänkte väl sig en Win-Win. Att få en start på en klient, vidareutveckla denna, skaffa kontrakt med filmbolaget och sedan inte bry sig mer. Well, så fungerar inte världen och så fungerar inte internet.

Vi lever alltså i den värld där de med pengar har makt och får det, eller kommer dit som de vill. Det ärliga, moraliska får stanna kvar i skiten. De blir nonchalerade för deras öppenhet och får inget tillbaka av vad de ger.

Denna värld är skev och våra politiker vet det. De styrs ju trots allt av det eller den.
(Och då menar jag inte av folket)

Kommentarer är stängda

Dagar som dessa.

Publicerat av Daniel Holm den 2 mars, 2010

Har ni sett en sådan makalös dag? Jag hoppas att ni har ett lka fantastiskt väder utanför som jag har.

Dagar som dessa som får mig att tänka tillbaka på gymnasietiden. Jag mådde inte speciellt bra under vintern i tvåan. Men en dag när våren började göra sig känd så cycklade jag hem mellan två lektioner, kokade lite kaffe, öppnade fönstret och satte mig på fönsterbrädan. Där satt jag och njöt över solens värme, kaffet och ur högtalarna strömmade Hootenanny Singers – Saknar du något min kära.

Det var en tid då allt löste sig. Nu är jag i en tid då allt är löst. Jag sitter här med mitt kaffe, med solskenet utanför fönstret. Idag är dock en dag som man lyssnar på Flight of the Conchords.

Men tänk. Tänk om någon månad, eller kanske några veckor, så kanske man kan springa runt där ute på gräsmattorna som gjort sig synliga. Stå på händer, tumla runt i gräset och skratta så att man får träningsvärk i magen.

Nu ska här pluggas och sen iväg till gymmet.

Kommentarer är stängda

Sömnen förnöjer.

Publicerat av Daniel Holm den 2 mars, 2010

Under en rätt lång tid har jag varit rädd för att lägga mig. Allt med att lägga sig skrämde mig. Tystnaden, tankarna i mitt huvud. Mest just tiden med detta. Att mitt liv inte var som jag ville och paniken som infann sig.
Fakum är att jag varit rädd så länge att det blivit en vana av av somna till något. Det var så jag försökte komma undan mina tankar – igenom att försöka somna till en film eller en serie.
Tiderna har förändrats. Jag är inte längre rädd för huvudkudden. Jag älskar vart jag är i mitt liv. Hur pass långt jag ändå har kommit. När jag numera inte somnar direkt när jag lagt mig, som nu, så är det inte pga. att jag är orolig över de valen jag gjort, vad jag kunde ha gjort annorlunda. Eller vart jag är och med vem.
Jag oroar mig fortfarande lite för hur jag ska hinna med allt jag har att göra med. Men detta är naturligt och inget som oroar mig i den mån som tidigare.
Kort sagt mår jag fantastiskt.
Det enda som oroar mig med framtiden, med mitt och andras liv är Sveriges politiker. Men jag har planer. Tillsammans är vi starka och vi ska få nog få dem att förstå att de inte kan göra som de vill. Det heter ju faktiskt folkvalda.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda