Under större delen av mitt liv så har jag på ett eller annat vis trott på ödet. Vissa saker var helt enkelt meningen att de skulle ske, andra inte. När jag blev äldre så ville jag ändå se att man hade en viss mån att bryta sig loss och göra skillnad.
Jag brukade ta exempelet med min gode vän Rikard. Han har brutit sina armbågar tre gånger. Eller krossat snarare. Första gången på en skateboard, andra gången igenom att snubbla på sina egna fötter och landa på en sten under ett kottkrig, och tredjegången när han cycklade omkull på vårens rullgrus.
Det jag ville få fram var då att det var mening att han skulle bryta sina armbågar detta antalet gånger. Kanske av en anledning som ännu inte visat sig. Det som varierade var hur det skulle kunna ske. Att ödet helt enkelt tog den första, (andra och tredje) bästa chansen. Därför bröt Rikard sina armbågar på så bisarra sätt.
Det är givetvis deprimerande att tänka att alla de val man gör, redan är förutsedda och bestämda. Och jag tror väl inte riktigt på det längre. Jag tror ju inte riktigt på något övernaturligt. Eller kanske övermäktigt, iallfall. Spöken tror jag ju på. Men det är en annan berättelse. Vidare tror jag ju på en mer mental karma.
Men det sker ändå saker som jag kan känna antydningar av att det skulle kunna gått värre, eller på andra sätt. Minns såväl en gång när jag skulle ifrån Loftahammar. Åkte själv i egen bil och stannade för att tanka. Av någon anledning så fungerade inte mitt kort (första och enda gången), vid första försöket. Väl påväg så körde jag nästan på en älg. Hade kortet fungerat direkt så hade jag haft en stor älg över, och troligtvis i, bilen.
Idag har inte känts som en direkt bra dag. Jag vet inte om det beror på att solen inte visat sig, andra tankar eller något annat, men så har det varit iallfall. Jag har däremot fått en del gjort, men jag borde göra än mer. Pluggat, mekat dator, gjort klart syrrans hemsidas nya tema, spelat gitarr, läst, tvättar nu också.
Jag har haft ovanligt ont i mina fingrar på min vänstra hand idag, men jag har kört på och spelat gitarr iallfall. Efter matten så gjorde jag Joakim lite sällskap vid TVn och jag blev återigen sugen på att spela gitarr. Jag satt och klinkade lite då E-strängen gick av. Helvete, tänkte jag. Istället började jag spela på låtar som inte denna sträng behöves i, men gav mig snart. Efter det skulle jag på toan och pissa, och när jag skulle ta tag i handtaget så missade jag det och gjorde en mindre spricka i en nagel på långfingeret – och jag har inte speciellt långa strängar.
Det hela verkar ju helt enkelt syfta på att jag ska ge fan i musiken och plugga mera matte. Vilket också är precis vad jag kommer göra. Dock hade jag gjort det iallfall…