Jag bor i Göteborg – en helt underbar stad. En stad där herr Håkan Hellström har sitt säte och sjunger så vackert om. Den mannen har speglat såväl mina, som andras känslor och tankar i snart tio år.
Han har gett mig inspiration till mycket. Både musikaliskt, hur jag vill sprida min glädje och min kärlek och hur jag vill artikulera.
Jag har som sagt funnit mig i hans texter allt för många gånger. Både i de glädjande som i det sorgfulla. Jag har sjungit till dem med både gråten i halsen och skrattandes. På mina fester lyssnar man alltid på Håkan Hellström. Jag lyssnar på honom nu och jag skulle gärna vilja känna mig hemma i ’Mississippi kan vänta’ just nu. Inte för att jag finner mig i de sorgfulla nu, men det skulle vara fantasiskt.
Dock så har var sak sin tid. Just nu ligger jag själv i vårt rum med ett ljus tänt. Det doftar vanlig och jag älskar det. Mitt liv är påväg åt rätt håll och jag ska strax sova för att imorgon börja följa ett schema jag har lagt upp för att komma in i rätt dygnsrytm och för att bli ännu mer effektiv. Det är i princip ett skolschema där jag har 45 min lästid, en kvarts rast och lilte mer än en timmas lunch, mellan 9 och 16. Då är det bara fysik som gäller. Historia och Matte tillkommer.
Jag känner verkligen att jag vill detta. Helgen var så fantastisk att jag är nöjd med mig själv, med det mesta. Finns kanske saker jag hade velat göra på ett annat vis, men det är bara att stå upp för det och lära sig något av det.
Jag har även skrivit lite mer saker till min lista vad jag vill ha gjort innan jag dör. En dag kommer ni få höra mig sjunga min kärlek. Sjunga min kärlek som jag vill att ni ska känna den och den kommer att vara inspirerad av herr Håkan Hellström.
”Håll mig, åh håll om mig… kyss mig, åh kyss mig. Är det på riktigt eller drömmer jag?”