Ångestfyllda dagar.

Idag är ingen bra dag. Fakum är att den suger helt saklöst och min ångest bara växer. Jag måste gå Godkänt i alla de återstående fyra kurserna för att komma in på Chalmers och Fysik B är den svåraste och mest värdefulla. Den känns helt enkelt inte bra!

På tisdag är det nationella provet i det och jag pluggar så mycket jag kan. Men allt är åt helvete. Jag känner hur panikern växer inom mig i takt med tankarna att jag kanske inte kommer in på Chalmers. Och i samband med att paniken växer så behöver jag annat att fokusera på förutom texten jag läser eller beräkningarna gör.

Vanligtvis så brukar jag kolla på tex That 70s Show som jag sett flera gånger så jag inte behöver se det, men gärna lyssna när jag pluggar. Då går filserver jäveln ner!

Försöker då få igång mina Bluetooth lurar med Spotify, men PulseAudio spelar inte så bra med Wine så jag faktiskt kan välja att skicka ljudströmmen dit. Jag ser solen komma fram, går ut och det är svinkallt. Jag dricker för mycket kaffe och blir helt skakis och rastlös, men jag kan inte gå ut. Jag hinner inte. Och då, nu, så blir jag så förbannad på allt. Jag gråter i princip aldrig men jag känner hur kanalerna börjar fyllas ju mer ilska som kommer. Håll lugnet, andas – åt helvete.

Jag har inget att säga känns det som, inget som inte redan är sagt och ändå så fårgar Anneli vad som är fel. Och jag säger inget för jag känner hur jag annars kommer att börja skrika och gorma om att hon nog ta mig fan vad det är. Men det är som att hon låser in sig i sin lilla glaskupål och antingen inte fattar eller inte vill fatta. Och då blir hon förbannad för att jag inte svarar och sticker. Som om det precis vad det som jag behövde!

För helvete dammsuga lägenheten så jag slipper göra den innan jag ska lägga mig för att vakna till ytterligare en dag för att fortsätta mitt eviga studerande! Så nu tänker man vart fan hon tog vägen också. Funderar nästan på att gå bort till en skog lite längre bort och sätta mig där lutandes mot en sten med min fysik bok i hand – men nej.

Och missförstå mig inte nu. Jag älskar att plugga, det är helt fantastiskt och något jag gärna gör hela mitt liv. Det är därför som jag blir såhär arg. Jag vill till Chalmers och plugga som bara fan.

Lämna mig i fred, var inte så jävla blind. Vill du hjälpa mig, lär dig att göra det jag måste göra.

Jag minns nu hur mycket jag skrev ut min ilska och sorg när jag gick i tvåan på Västerviks Gymnasium – fan vad skönt det känns.