Förråd / Repository, APT och DPKG
Ubuntu, vilket bygger på Debian, använder sk. förråd (eng: Repository) för att installera paket (program, moduler, bibliotek osv) och hålla systemet uppdaterat.
Ett förråd innehåller alltså en mängd filer, sk. "paket" som innehåller div nödvändiga filer för div. olika saker. Ubuntu har tex fyra stycken "grundförråd";
- Main - för paket som huvudsponsorn och företaget bakom Ubuntu (Canoncial) get offeciell support för.
- Restricted - paket som många behöver, men som inte är under en öppen licens. Tex nVIDIAs drivrutiner. Har även officielt stöd.
- Universe - Innehållande en jävla massa program och paket för att möjligt. I princip allt du skulle vilja ha finns här. Detta förråd är Community-baserat och sköts av ideélt arbete. De som har hand om detta förråd kallas "Master of the Universe" - MOTU.
- Multiverse - innehåller "non-free" mjukvara. Tex Adobes Flashlugin.
Som standard så kommer alltså Ubuntu med två av dessa och man får aktivera de andra två av licensskäl och tillsammans innehåller dem ca 24000 paket. Skulle detta inte vara nog så tillhandahåller flera störra program ett eget förråd. Tex PlayOnLinux har ett eget förråd för att distrubera sitt program. På Launchpad så kan vem som helst sätta upp ett förråd och fylla det med div. paket. Ett sk. PPA - Personal Package Archive.
För att installera paket ut ett förråd så har Debian och Ubuntu en pakethanterare vid namn APT.
Därav kommer kommandot sudo apt-get install X, som man kör när man vill installera paketet X i en terminal.
Även Synaptic, Adept och "Lägg till /Ta Bort" använder pakethanteraren APT, för att installera dina paket.
Skulle man mot förmodan inte hitta det program man vill ha i Ubuntus förråd, eller att du vill ha en senare version så kan man fortfarande installera utomstående paket.
De paket som offeciellt stöds av Ubuntu är självklart .DEB (Debians paket). De är nästan som Windows .EXE filer (för nybörjaren iallafall, de skiljs otrolig mycket åt annars, men det lämnar vi tills vidare.). Dessa kan man grafiskt installera via att dubbelklicka på dem. Dessa använder istället "DPKG" för att installeras. Tex för att installera ett fristående .deb paket i en terminal kör man sudo dpkg -i X.deb.
Lite extra info är att Red Hat och deras communityversion Fedora använder pakethanteraren yum istället. (Vet tyvärr inte helt hur den funkar, men skulle du vara intresserad att veta med om Fedora som är en mycket god kombatand mot Ubuntu så kan ni läsa här.) Yums paket heter .RPM, och man kan faktist installera dessa i Ubuntu också.
Då finns det ett paket som heter Alien som man använder för att göra om ett .rpm-paket till ett .deb. Installera Alien på det sätt du trivs bäst med och öppna sedan en terminal och kör;
$ sudo alien -i X.rpm
Klart. Men att rekommendera är fortfarande riktiga .deb-paket.
