Tankar

Jag uppskattar fiction. Jag vill gärna hoppas på att det finns saker som vi fortfarande inte kan förklara. Kanske kan man en dag förklara med fysik att spöken faktiskt finns. Kanske visar det sig att det faktiskt är ett utomjordiskt skepp som Peter Lindberg och Dennis Åsberghar funnit på botten i Östersjön.

Jag uppskattar Dan Browns böcker med karaktären Robert Langdon. Dessa böcker som är fyllda med hemligheter som finns omkring oss, och som kanske har en sanning bakom sig. Och detta är ju ändå betydligt mer jordnära hemligheter i det fallet. En gömd nyckel, ett kodlås av Da Vinci - som ändå uppfunnits.

I History Channels dokumentärserie Ancient Aliens, visar de ev. bevis på att jorden har varit besökt av utomjordiskt liv redan för tusentals år sedan. Och även om jag är kritisk till mycket så är det inslag som jag har svårt att komma på möjliga lösningar på. Och inom mig finns en önskan att det är sant.

Arkiv X, denna fantastiska serie, fylld med övernaturligt och fenomen. Massa fiction, massa spänning och konspirationer.Och just konspirationer, dessutom - något som också är så väldigt intressant!

För visst är det, eller skulle detta vara spännande? Tänk allt som vi inte vet. Tänk all den kunskap som vi närmar oss för var dag. För sex år sedan talade man om att det skulle kunna komma en stor "solar flare" mot jorden. Idag har de varnat att den faktiskt är påväg.

Jag har en inre önskan av att det finns mer. Jag vill tro på mer. Mer hemligheter omkring oss av våra förfäder som vi har glömt bort.

När jag började geocacha så fann jag bara det så oerhört spännande och rent av häftigt! Överallt, runt omkring oss, finns det gömda små burkar med en penna och papper i. Överallt!

Sådär, nu är alla juldagarna över: Julafton; Juldagen; Annan dag Jul. Jag älskar julen och det är alltid med lite vemod man närmar sig nyårsafton - som jag avskyr.

Det är just det med att man redan har ätit sig på tok för mätt ett par dagar i streck. Julaftonen med sällskapet, maten, alla TV-programmen är över. Och klapparna.
Det är ljuvligt att få dela ut sina paket som man med omsorg har införskaffat. Det är spännande att se när personerna öppnar sina paket och igenom deras ansiktsuttryck, hoppas att de är passande. Och så sina egna klappar därtill! Denna spänning när man sitter där med dem - jag känner mig alltid lika bortskämt - som dränkt, och öppnar dem. Vad är det i?! Man känner på densiteten, vikten, storleken. Det är helt fantastiskt.

Det är en ära att få klappar vid jul och jag blir alltid lika glad. Men som sagt, sen tar allt slut och allt man byggt upp under så lång tid har sitt slut. Det är inte på något sätt så att jag egentligen hade velat stanna kvar på denna dag, men det känns ändå lite tråkigt när dagen väl är över. Dock känner jag en otrolig glädje över julen som helhet. Denna har varit fantastisk, även att man kanske har saknat vissa personer, eller hade velat ge lite mer till lite fler.

Något som jag däremot blir rent av ledsen över, är den förbannade kapitalismen som växer sig större. Jag är medveten om att jag kan ses som en bidragande effekt, även att jag anser att jag inte är något kapitalist. Jag såg precis en musikvideo (nedan) där Jon Hendern skrivit en låt baserad på alla missnöjda personer som kvittrade (tweted) sin ilska över att inte fått en iPhone, iPad, iPod eller bil (bland annat). Och just deta tycker jag är rent av förjävligt! Det är precis vad jag skrev om innan jul när Expert hade sin reklam om att ge bort en mobil i julklapp. Mobiler är dyra - även om de rent tekniskt innefattar massor för priset - som fan och det blir toppskiktet som ger bort dessa dyrgripar till sina barn i julklapp. Med tanke på att majoriteten av nämnt kvitter kom ifrån USA, så byggs min irritation och förakt mot dem på. Jag hoppas att vi i Europa inte kommer att fortsätta ta efter landet på andra sidan havet när det kommer till konsumtionsvaror. Det är inte hållbart över huvud taget!

Klappar ska införskaffas igenom omsorg och kärlek, och vad personen behöver - inom rimligt pris. En mobil är en enkel sak att önska sig och, enligt mig, något extremt. Stor barnfamiljer, ska de behöva ge en iPhone till alla sina barn? Men maten, värmen och kläderna då?

Jag tror att vi har en bit kvar innan vi är där, även om elektronikkedjorna gärna ser att vi inte är. Och jag tänker fan inte ge bort sådana saker. Framförallt inte när det ställs sådana krav på det.

God fortsättning och gott slut!

Idag är det två år och två dagar sedan jag flyttade till Göteborg. Mycket har hänt, vilket jag skrivit om i inlägget om första året (som tydligen inte är publicerat(?). Fixar)Sedan det inlägget har jag jobbat om konsult på Volvo, studerat på Göteborgs Universitet, känt av kärlekens fram- och baksida. Varit i London.

Idag när jag gick av bussen påväg till mig nuvarande jobb som IT-konsult på Nobel Biocare, så slog som en växel om i mig. Jag kände mig på ett annat sätt hemma. Jag la märke till personer omkring mig som jag kände igen. Folk ifrån Volvo, de dryga mornarna i väntan på en allt för full buss. En kurskamrat ifrån min första universitetskurs som fick mig att helt byta riktning här i livet.

Jag älskar denna staden - det bästa jag har gjort i mitt liv är att flytta hit. Jag gläds för var dag. Var jag bor, vilka jag har omkring mig, vem jag är. Denna dag är värd att minnas.

Tidigare har jag skrivit om att tänka på döden. Vikten av att vara medveten, men inte orolig.
Omställningen.

För ens egen del så är ofta döden något hemskt för att ens liv får en förändring. För att man kommer sakna någon och veta att denne, att den saknaden, aldrig kommer att mättas. Men för den den andras del, förutsatt att det är en person som känner sig redo för sitt livs slut, är det möjligtvis ett lugn. Att få frid och evig vila.

Egoistiskt vill man för allt, hålla personen kvar i livet. Aldrig förlora denna, alltid ha möjligheten till ett samtal, ett möte, en berättelse, en kram.
Oegoistiskt att låta personen gå utan smärta och låta denne ha kvar sin plats i ens hjärta. Att där för evigt växa och bo kvar, så länge ens eget liv består. Att glädjas åt den tid och närhet man fått äran att uppleva.

Jag tror inte på ett eget liv efter döden. Men på det att finnas kvar hos de personer som man rört.

Tänk på döden för din egen- och andraskull.