Etikett: Folk

Fan vad bögigt.

Publicerat av Daniel Holm den 31 juli, 2012

Där jag kommer ifrån kör man moppe, skaffar körkort så fort det går för att få tjejer. Tjejer som är några år yngre, för de i samma ålder faller inte bara för att man har körkort och bil.
Sedan är man ute och kör för fort, bränner gummi, sladdar, lyssnar på allt för hög musik och tutar på tjejer man passerar. Detta beteende är fan bögigt.
Har ni någonsin träffat en tjej som fallit för dig för att du kör för snabbt (sätter ditt liv i fara), har en fräsch stereo (som stör samhället), eller accepterar din tutning på ett komplimerande sätt? Nej. (har du det så tycker jag lika mycket synd om er båda två, som fallit offer för dessa hemska normer)
Man ska ha en fin bil, för det fungerar som en penisförlängare (mycket viktigt), dessutom! Har man inte det, så gör man precis samma saker, fast det är mindre coolt.
Jag ska berätta en sak för gemene man, och det är att den enda du raggar på igenom detta beteende är dina grabbar. Det är bögigt.
Den enda som tycker att det är lika kul att åka snabbt, som sitter bredvid dig i den tokhöga musiken, med rutorna nere, och som gillar din penisförlängare är dina grabbkompisar. De du faktiskt imponerar på när du nöter ditt gummi är dina vänner som gör samma sak.
Det jag säger är att de som är mest rädda om sitt sociala kön, de som gör allt för att vara så ”manliga” som möjligt, är de som är mest gay.
Inget fel på att vara gay, och oavsett vilket, släpp taget om ert sociala kön lite!

5 kommentarer

Människor och lycka.

Publicerat av Daniel Holm den 7 augusti, 2011

Som Barney Stinson i How I Met Your Mother säger: ..nothing would make me happier then being happy.
Man kan vara sund, försöka ta det lugnt, följa sina tankar, men så småningom så kommer det vara hjärtat som styr. Ens känslor för det ena eller det andra – och det ska vi vara glada för.
Det är väl klart att man vill fortsätta vara lycklig när man är det och gå över till att bli lycklig när man inte är det. Man får vara försiktig så att man inte hela tiden vill ha mer – vilket inte kommer kunna fullföljas i all evighet – men det är ju helt naturligt.
Vilja vara närmare sin älskade. Det börjar med kontakt, fortsätter med pussar, närhet i form av sömn, sex, umgänge, mer tid med vänner, familj, samlevnad, ekonomi, liv och död. Det är vackert. Det är sunt.
Även att jag vet vad jag borde och inte borde, och även att man talar om det till vardagen så känns det som en möjlighet. En tanke, en dröm.

Kommentarer är stängda

Baksidan med Facebook.

Publicerat av Daniel Holm den 5 augusti, 2011

Jag är åter i tankarna om att ta bort mitt Facebook-konto. Motiveringen till att inte göra det är att jag tycker det blir lite väl extremt. Måste man vara helt fruktansvärt engagerad i det, eller inte alls ha ett konto? Jag har tidigare sagt att man inte måste bli så fast i det. Låta det ta upp allt för mycket av ens tid. Och framförallt, att dela med sig av väldigt mycket via denna kanal och sedan glömma bort en annan; världen.
Facebook är ett gott verktyg i vår informationsålder för allt vad det innebär. Det kallas inte ett social media för intet. Det är ens ansikte på internet, helt enkelt. Facebook har således sina för- och nackdelar. Nackdelen är just att folk, och hela samhället, har blivit helt besatta av denna kanal. Man delar allt och lite till där, men glömmer bort resten av världen. Man blir som tvingad att själv falla allt för djupt, bara för att man ska få reda på vad ens nära och kära har för sig, mår osv.
Vad gjorde man innan Facebook? Är mobilen inte aktuell? Jag vet att det vanliga brevet har fått sig en känga i vardaglig korrenspondens – i min generation – men mailet då?
Folket utanför denna kanal blir åsidosatta. Varför är det då på detta viset? Beror det på lathet eller är det det gamla vanliga grupptrycket som får alla att fastna och inte kunna slita sig. Telias surffria zoner är nog inte en sådan dum idé.
Jag tycker att det är onödigt att behöva ta bort sitt konto bara för att man varken har tid, lust eller intresse att skrolla igenom alla sina vänners ändlösa; ”nu är jag singel”, ”nu ska jag skita”, ”nu är det fest” eller annat vanligt och/eller mänskligt som folk vill dela med sig av. Men det lockar.
Märker folk att man försvinner och ringer istället då, tro?

Kommentarer är stängda

Byråkratin då?

Publicerat av Daniel Holm den 3 augusti, 2011

Idag kunde man läsa hur en stackars 11-åring tvingades av ett tåg av konduktören pga. flickan saknade biljett. Flickan försvann först, men har nu återfunnits hos en vänlig dam. Det är verkligen förfärligt att göra så och jag är oerhört glad att få höra att inget hände med henne.

Vi klagar på konduktören, tycker att det är hemskt att göra på detta vis, och visst är det, men är konduktören den enda boven i detta drama? Jag funderar nämligen på vad som hänt om konduktören faktiskt låtit flickan vara kvar och ifall någon av denne konduktörs högre höns fått höra om detta.
Är det så omöjligt att samma konduktör fått sig en utskällning för just detta och, ifall man har denna händelse i åtanke, att det redan kan ha hänt. Man vill väl gärna tro att människor inte utför saker av ren ondska, inte sant?

Händelsen är förfärlig och får inte förekomma, men jag kan se den som ett resultat på hur Sverige har blivit mer och mer byråkratiskt – och inte på ett bra sätt.
För det är som SJ själva säger, ett brott att inte ha biljett (bedrägeri / bedrägligt beteende), men det är verkligen inte okej att bete sig på ett sådant vis att man utsätter ett stackars barn för en sådan fara som kan förekomma om man bara lämnar den på det sätt som har skett vid detta tillfälle.

Men det är precis saker som detta jag menar. Att byråkratin helt enkelt har satt sig så hårt fast att man riskerar ett eller annat oavsett hur man beter sig. Att man blir inlärd att man inte får se igenom fingrarna med saker och ting, och helt enkelt måste gå efter policies, föreskrifter och regler som företag eller myndigheter har.

Kommentarer är stängda

Nyårslöften.

Publicerat av Daniel Holm den 16 januari, 2011

Ett enda jävla jippo. Det verkar som att det är någon typ av tävling: Den med bäst löfte vinner. Men saken är ju den att folk bara ljuger för sig själva. Nyårlöften är en bluff. Bara tomma ord.

Varför vänta till nästa år med att ändra/börja/sluta med något? Det är en ny dag imorgon, börja då. Eller när måndagen kommer igen.

Sluta röka? Sluta nu. Direkt. Sista cigaretten, sista packetet. Nyårlöftet är bara ett ytterligare steg i det som kallas för att skjuta-upp-saker-och-ting.
Och hur många fullföljer det löfte som man har ställt till sig själv? Om man ljuger för sig själv, hur ska man kunna vara ärlig mot omvärlden?

Nej, nyårlöften är ett jävla jippo. Vill du lägga av att röka, börja träna, eller vad det nu är du vill göra. Gör det istället för att lova det.

Kommentarer är stängda

Wikileaks och makt.

Publicerat av Daniel Holm den 7 december, 2010

Wikileaks. Är det inte fantastiskt? All uppståndelse över ren sanning. Folk blir arga för att få veta sanningen. Jag ställer mig frågan varför. Varför politiker i tex. USA blir arga är ju rätt givet – det är ju de som det ofta handlar om. Det är dem som det är skrivet av, om och som vetat om det hela. De har själva läst det. De har varit den högsta auktoriteten – tills nu. Nu har alltså folket, medborgare, själva fått ta del av information som de ansåg vara deras. Det skrämmer dem dels för att det sätter deras aukotoritet på prov och dels för att är rädda för vad folket nu ska göra med dem.
Det är en bra sak att all denna information har läckt ut. Det är ett gott tecken på en väg som vi måste gå. Det är något som är helt naturligt då vi nu vandrat denna hemlighetsfulla led.
I ett demokratiskt samhälle så är politikerna medborgarnas anställda. Media är vårt demokratiska verktyg. Med detta sagt så ska vi ha transparens i vår regering, vår riksdag, vår stad. Papper ska ligga på bordet för allas beskådning. Och ja, det finns undantag när det gäller rikets säkerhet. Men i de fall som hittils kommit fram så är detta inte fallet. Hade det varit så farligt att berätta att vi fick USA att sluta med flygning av brottslingar via Sverige? Nej, det hade det givetvis inte. Det hade varit bra och skapad ett förtroende.
Att världens makt visar huggtänderna är inte så konstigt då, som sagt, de är oroliga om vad som ska hända med dem – de vet att vad de har gjort är fel och inte ska ske i ett demokratiskt samhälle.
Kanske kan de få chansen att vända tillbaka det vittrande demokratiska samhället. Eller så kanske de tar sitt ansvar och avgår och låta framtidens folkstyra leda vägen.

Kommentarer är stängda

Kritik.

Publicerat av Daniel Holm den 24 oktober, 2010

Detta med folk och kritik är oerhört intressant. Hur folk kan ställa sig direkt emot saker bara igenom att höra en sammanfattning av saker och att den sammanfattningen inte överinstämmer med deras egna syn på saken. Eller sin grupp.
Som nyheten hos DN om prästen Einar Gelius, Norge som skrev en bok om ”Kåthet och lust i Bibeln”.
Detta är ett praktexempel då det står i texten att Ole Christian Kvarme, biskop i Oslo stift, inte gillar boken – trots att han inte har läst igenom den. Det strider mot den vanliga synen på sex inom kristendomen, och trots att det är skriven av en präst, så håller givetvis inte andra kristna med eftersom det strider mot deras tro, som för dem är ortodox.
De lär ju inte ge boken en chans för läsning ens.
Jag är dock väldigt intresserad av att läsa denna bok då jag inte alls är troende. Det blir mer objektivt och jag finner det bara intressant, inte bara för att jag faktiskt haft en relativ kristen barndom, men också just för att det är ett kontroversiellt ämne.
Men det är ju givetvis inte bara här som folk är kritiska. Det gäller överallt när det strider mot något som man antingen har en spontan uppfattning till eller som man håller hårt på sedan tidigare. Inte bara i faktamässiga frågor utan även i perspektivsfrågor.
Detta är ingen smutskastning, jag vet ju själv hur det är och hur man fungerar och också hur jag upplever att andra fungerar.
Ibland kan man bli rakt offensiv för att upprätthålla något som man egentligen inte bryr sig om. Det är synd ur flera perspektiv.
Både för den som kanske kommer med en idé, men blir nedslagen för att den andra parten tycker att den är ”dum” och för att denna part tycker att det är ”dumt” för att det strider mot en tidigare uppfattning eller tanke för något.
Man ska inte kritisera saker innan men vet mer om det. Som också herr Gelius säger i slutet av DN-artikeln:
– Läs boken först så kan vi ta samtalet sedan.
Kritisera inte smaker innan du själv har smakat. Inte musik du inte lyssnat på. Som alla som inte tycker om Håkan Hellström musik. De anser att han låter som någon som stryper en katt. Och visst har han inte sjungit så bra förr – men nu sjunger han fantastiskt. Hans första skivor, som kritikerna till herr Hellström troligtvis bygger sitt snack på, sjöng han inte heller så bra på – för det gjorde han ju inte. Men jag älskar ändå hans musik. Hans passion tycker jag är oerhört tydlig och det är det som gör musiken så fin. Texterna, musiken och passionen. Dessutom var det ju lite hans grej att sjunga falskt. Men det är(/var) vackert.
Jag kritiserar också viss musik, men inte innan jag har byggt upp en ordentlig grund för det. Alltså en riktig anledning till att inte uppskatta den och då heller inte lyssna på den.
I motsatt riktning, vilket är väldigt ironiskt, så är människor istället inte särskilt källkritiska när det kommer till media. Man tror oftast rakt upp och ner på det som sägs i medier av olika slag. Vilken ibland kan vara dumt. Personligen så lade jag av att läsa Aftonbladet för ett par år sedan för att det var för mycket underhållning och för lite ordentliga nyheter, plus att jag ansåg att de kör hårt på framing och vinklar det så oerhört. Jag kunde inte lita på dem.
Och att man gärna tror på historier som ens nära och kära berättar – även om de kan låta osannolika.
Det är intressant detta med kritik i alla dess former och jag skulle kunna skriva massor mer.
En intressant läsning i bokform om källkritik är boken ”Källkritik” av Torsten Thuren. Verkligen jätte bra bok!
Och slutsatsen är att man ska vara kritisk till saker och ting, men inte så att det skadar varken en själv eller sina medmänniskor. Det ska alltså inte vara i dumhet som man kritiserar vad det nu än handlar om.

Kommentarer är stängda

Katter och stadsbor.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

Ska man nu vara envis och ha katt när man bor i en storstad så låter man den antingen:

Aldrig gå ut – För då kommer den aldrig att få veta något annat.
Låt den vara ute på sitt egna bevåg.

Annars ger man fan i att ha katt i storstan! Man har inte katt i koppel. Punkt. Jävla. Slut.
Att ha katt i koppel är näst inte plågeri!

Katter är inget som hundar, vilka mår bättre av disciplin. Katter har man haft sedan de egyptiska civilisationerna och har ansets som gudnära djur. I Sverige och på den sidan jag kommer ifrån så har man dem för att jaga möss och råttor.

Att ha husdjur för att fylla ett behov är egoistiskt och jag låter resten vara osagt. Jag har själv haft både hund och katt. Skulle jag välja så väljer jag hund då de ger tillbaka lika mycket kärlek som man ger. Får jag ett annat val så ger jag fan i husdjur över huvudtaget då jag vet att jag inte har tiden att ta hand om en hund och jag anser inte att människan är berättigad i att bestämma över djurs öde bara för att det inte passar en själv.

Katter blir inte vilda av att få vara utomhus, de mår snarare bättre av det få de kan ta hand om sig själva och blir inte automatiskt påkörda i en ekvation av Katt+Bil=Död katt.

När jag var liten så tog vi till och med in vildkatter i hemmet. Det lustigaste de gjorde var att ta in ormar för att visa hur duktiga de varit – och de var de fan! Även om vi som människor i dagens läge kanske inte värdesätter ormar i hemmet.

Att gå ut med katt i koppel är idioti och är, tyvärr, ett bevis på vad folk på landsbygden har om folk i staden.

4 kommentarer

Min och/eller andras lycka.

Publicerat av Daniel Holm den 10 maj, 2010

Jag är lycklig. Faktum är att jag aldrig varit såhär lycklig. Detta är av flertalet faktorer:

Det är vår. – Och snart är det sommar. Men innan dess så får man se all grönska och färger växa fram.

Jag bor i Göteborg. – Denna fantastiska stad som jag drömt om så länge, fylld med möjligheter och fantastiska människor och platser.

Jag har fixat mina gymnasiebetyg. – Tog mig tre extra terminer (plus lika många för att få igång längtan) men nu är de grundläggande fixade.

Jag har så många, fantastiska vänner. – Massor, och de är alla en del av min lycka. Oavsett hur nära de ligger mitt hjärta, eller hur gamla eller nya de är. Jag är omringad av dem och älskar det.

Jag har kommit igång träna. – Även att jag inte haft tid de senaste två veckorna, så är jag igång och det ger boost. Jag känner mig piggare generellt och tröttare när jag borde.

Jag går upp på morgonen. – Äntligen, det tog allt för lång tid, men nu går jag upp tidigt på morgonen. Detta resulterar i en god cirkel som gör att jag lägger mig tidigt, för att jag blir tröttare och att jag då också fortsätter att gå upp tidigt även nästa morgon.

Jag har en helt fantastisk flickvän. – Jag kan inte ens finna ord som förklarar vad hon betyder för mig. Hon gör mig ibland generad och kan få mig tårögd av hennes vackra ord. Hon är förnuftig och är nog den allra första som faktiskt förstår mig. Hon är allt jag trott att jag aldrig skulle få uppleva. Eller som inte fanns.

Och till sist så har jag vänner som även de är lyckliga. Och att se, höra och känna deras lycka gör mig ännu mer lycklig. Att se gamla vänner äntligen få möta sin kärlek. Att äntligen finna dem som är värdig deras hjärta. Jag skiner upp som en sol av deras lycka, ord och leende. Det strålar ut.

Det finns givetvis mer. Som systrar och övrig familj som har förtroende för mig. Upplevelser och tankar.

Jag känner mig bara så jävla stark! Så självsäker. Som att jag kan ta mig ann allt.

Kommentarer är stängda

Folk, väl eller folk, börda.

Publicerat av Daniel Holm den 20 april, 2010

Jag har kommit väldigt långt med mig själv ifrån vad jag var för ett par år sedan – ett jävla arsel.
Ett riktigt jävla arsel. Högljudd, jobbig, respektlös, extremistisk, arrogant och helt enkelt en naiv liten skit. Jag krossade hjärtan och människor.
Jag är längre bort än vad man kanske skulle tycka vara möjligt. Det jag är idag är vad jag vill och velat vara. Jag hade dock ett återfall i tankarna att jag fortfarande var ond för en tid sedan. Men efter några samtal med folk som känner mig som bäst, så ändrades dessa tankar.
Nu är det ju givetvis så att jag inte är någon jävla teddybjörn för detta och vissa kan säkert fortfarande tyck att jag är ett arsel, och i vissa fall är jag nog det med. Men jag bryr mig inte. Det är deras förlust och är jag ett arsel så är det inte utan anledning – jag är dessutom inte långsint.
Jag är nöjd med den jag är. Nästan fullständigt. Det som brister är att jag ibland lägger mig eller hukar mig för andras tankar. Att jag inte orkar ta striden. Men jag börjar finna mig allt mer ilsken på oförstående människor. På människor som tror sig vara så jävla öppna, men som ändå sätter människor i fack och begränsar dem. Jag blir förbannad att de är så blinda.
Jag ser mer. Jag är öppen. Jag blir riktigt förbannad och jag kommer att ta ett steg tillbaka för att sluta rygga. Att jag gjort det förrut har varit för att jag vill ha perspektiv, för att jag är just öppen och kan absolut ändra en åsikt. Nu ser jag bara hur andra utnyttjar denna egenskap hos mig och är allt för stängda själva.
Jag tänker inte hålla fast vid vad som bara för att. Nej, så typisk har jag hållit mig borta ifrån länge och ska fortsätta med det. Men nu ska andra få höra.
Jag är irriterad över vissas blickar och ordval till och om mig. Det är inte bra för mig att samla – nu ska det ut. Det har nu börjat.
Postad med Drupal Editor

2 kommentarer