Tänk på döden 2.

Tidigare har jag skrivit om att tänka på döden. Vikten av att vara medveten, men inte orolig.
Omställningen.
För ens egen del så är ofta döden något hemskt för att ens liv får en förändring. För att man kommer sakna någon och veta att denne, att den saknaden, aldrig kommer att mättas. Men för den den andras del, förutsatt att det är en person som känner sig redo för sitt livs slut, är det möjligtvis ett lugn. Att få frid och evig vila.
Egoistiskt vill man för allt, hålla personen kvar i livet. Aldrig förlora denna, alltid ha möjligheten till ett samtal, ett möte, en berättelse, en kram.
Oegoistiskt att låta personen gå utan smärta och låta denne ha kvar sin plats i ens hjärta. Att där för evigt växa och bo kvar, så länge ens eget liv består. Att glädjas åt den tid och närhet man fått äran att uppleva.
Jag tror inte på ett eget liv efter döden. Men på det att finnas kvar hos de personer som man rört.
Tänk på döden för din egen- och andraskull.