Dagen har kommit. Dagen för sommarlovets start. Om vi bortser från alla hemsidor och annat jobb, givetvis. Men sommarlov som i ”lov från skolan”.
Ett år till har gått och det innebär mitt fjärde (med reservation för några extrakurser utöver den tiden) på Göteborgs universitet. Nu hoppas jag på att komma in på master. Masterprogrammet i sociologi. Ja, jag har bytt disciplin på ett år.
Jag är nervös över huruvida jag ska komma in eller ej. Angående sommarlovet så hade vi en kursavslutning idag, fredag, med utvärdering, medan den slutgiltiga uppgiften var inlämnad redan i onsdags.
När vi precis skrivit klart denna uppsats (om observerad insyn och tillgänglighet i svensk rätt) skulle på toaletten, och gick igenom universitetets svala och lugna korridorer så slog mig en våldsam känsla och tanke: ”tänk om jag inte kommer in i år – då kanske jag fastnar i annat och kommer aldrig tillbaka; tänk om idag, denna uppgift, denna kurs, är det sista jag gör på universitetet”. Tanken gjorde mig kallsvettig, men samtidigt något stadig av den romantiska känslan som sedan inföll sig över min tid som, iallafall hittills, har varit. Det är inget omöjlighet.
Nu är det sommarlov, och jag har redan bränt mig efter att spenderat en ljuvlig eftermiddag i solskenet och gräset med min grupp, vinkade till de Paddor som flutit förbi. Följer gör en dryg månad av dold nervositet över huruvida jag får ta nästa steg i min akademiska trappa och närma mig mitt mål.
Det är spännande att se tillbaka till varför jag började studera. Hur jag ville engagera mig politiskt och ville ha kött på benen, för att sedan komma in allt mer på vad politik faktiskt innebar, för att sedan dyka ner i de strukturer och normer som föder politik. Det är en spännande och kunskapsfylld resa.
Och mer ska det bli, på ett eller annat sätt!
Kunskap ska delas