Konceptet att bli/vara brun.

Det är jävligt lustigt. Idag när jag jobbade i bar överkropp, gick en man förbi mig – han var bara tvungen att säga något till denna unge man som plockade skräp med go musik i hörlurarna – och säga: ”Du måste vara mer i solen!”.
Vad fan har han med det att göra? Visst, jag är blek – jag har alltid varit och kommer alltid att vara blek, det ligger i mina gener från min mors sida att ha dåligt pigment, samt att jag har ett konstant vitt linne på mig som skiner som månljuset när jag är i bar överkropp, och nog vill jag inte ha kvar detta linne utan en jämnare färg på min överkropp, men fortfarande: vem har att göra med hur bruu jag är. Stör det människor så mycket? Stör det människor så mycket att deras medmänniskor inte är tillräckligt bruna? Det är ett lustigt beteende.
Att ens bli brun av att vistas i solen är hudens reaktion på UV-strålar och försöker skydda huden för i framtiden bli utsatt för dessa UV-strålar. Detta görs genom att huden på ett sätt blir inflamerat och blir brunare: för att skydda.
I vårt samhälle ses en ”härlig” brun färg som något hälsosamt och att en person skulle vara frisk – något som är falskt då den bruna hyn endast indikerar hur bra en persons skyddspigment är. Och rent socialt så tänker jag att en ”vit” persons brunhet indikerar välfärd genom ledighet och möjlighet till semester.
Det är ett jävligt lustigt koncept att sola för att bli brun, och att människor har mage att kommentera andras ”brunhet” och annat som inte är upp till gemene person utan till endast dig själv.