Jag börjar smått förstå hur det måste kännas för Apple-fanboys när de har en keynote. Om en timma ska Ubuntu släppa något nytt, och bevisen pekar på en tablet från HTC. Jag är lite pirrig.

Jag har använt Ubuntu som mitt primära OS sedan 2005, och mitt enda OS sedan 2006-2007. Jag är väldigt förtjust i det, och jag är faktiskt en av dem som uppskattar Ubuntus förändringar.

När jag började använda Ubuntu istället för Windows så var det för att jag sökte något nytt – något med frihet. Ubuntu underhåller sig själv nu och ger mig nya saker utan att jag behöver äventyra min frihet.

Jag gillar Unity, det är simpelt och snyggt. Och jag är väldigt förtjust i HUD för det är något helt nytt! GNU/Linux-communityn har länge arbetat för att ta fram alternativ till proprietär mjukvara som existerar för OS X och Windows, men utan att göra dem på ett alternativt sätt – de har alla liknat och fungerat som sina alternativa, proprietära, program.

Kontorsprogrammen, har liknat varandra, och menyerna – och jag ser inget fel i det, i sig, för hur många andra sätt kan man göra det på? Men HUD är nytt, och något som man aldrig sett förut. Unity är enhetligt och modulärt och tillåter vem som helst att bygga ut det.

Sedan smartphonens entré har jag velat köra Ubuntu på den. Jag minns hur jag var i kontakt med någon telefontillverkares support för att höra mig om möjligheterna att flasha Ubuntu på den – det var väldigt länge sedan. Och inte gick det. Sedan kom Android och slog på stora trumman, och jag tycker om Android – men det är inte Ubuntu. Samma sak gäller på tablets, och även om det går att installera Ubuntu på den, så har det inte funnits ett användargränssnitt som faktiskt har gjort det behagligt att använda det.

Så kom Ubuntu Phone! Åh, vilken grej. Jag visste det!, tänkte jag när nyheten var lös. Och även detta gränssnitt, Ubuntu Touch, med Unity och all dess funktionalitet, såg nytt ut. Det är nytt. Jag vill ha det. Swipe-dit, swipe-dit. Ett gränssnitt för media, och enkelt att hoppa mellan applikationer. För det är något som jag stört mig på i Android – finns inget Alt+Tab på ett smidigt sätt. Nog har de att man kan lista alla applikationer som körs, men jag vill inte ha de animationerna, eller den latensen som uppstår i hoppen. Jag vill hoppa direkt från en applikation till en annan ”utan att passera Gå”. Smartphones eller tablets kommer inte kunna ersätta min dator om man inte kan multi-taska på det viset.

Ubuntu Touch ska släppas nu i veckan, kanske tillsammans med den påstådda tableten nu vid kl 17, och jag kommer flasha det på min telefon så fort det bara är ute för min telefon.

Samma sak gäller Ubuntu Touch för tablets, och som fungerar på min. Båda vilket jag antar kommer att ske med tanke på den enorma community som finns.

Så fort Ubuntu TV kommer så kommer jag vilja ha det med, och jag ser verkligen med spänning på hur den utvecklingen sker, nu när även smart-TV blir allt mer utbrett.

Jag älskar Ubuntu, med en förändrades mitt sätt att se på världen – öppenhet och frihet. Det har blivit en synonym. Jag vill ha Ubuntu på alla mina enheter för att jag tycker att det är fantastiskt, och framtiden. Jag är väl helt enkelt en Ubuntu-fanboy.

EDIT: Det var Ubuntu Touch för tablets, och det var magiskt.

Dags för Microsoft att släppa ett nytt Windows. Windows 8 är runt hörnet, och ska, enligt dem själva, vara bättre än Windows 7.

Vara bättre än ens föregångare torde ju vara rätt enkelt, men jag tvivlar på att de fixar det. Jag vet, Windows 7 sög också (inte lika mycket som Vista, dock), men det är bara så det är. Dels satsar det på sitt Metro-gränsnitt så mycket, att det som folk gnäller på när det gäller att byta från WIndows till Linux eller Mac OS X - utseendet - kommer att appliceras på deras egna operativsystem. Det kommer att bli en inlärningsperiod. Och nu drar jag många över en kam, men Windows-användare känns redan lite konservativa. Nej, folk kommer fortsätta köra sitt Windows XP med på tok för dålig säkerhet osv.

Microsofts Windows har, i princip, bara blivit sämre. XP var bra när det kom - för mer än tio år sedan. Vista rörde runt i smeten, försökte satsa på säkerhet, men gjorde bara användarna förbannade, vilket ledde till att den säkerheten stängdes av. Windows 7 var ändå bättre, men inte bra. Windows 8 kommer inte bli bättre.

Microsofts storhetstid var mellan att IBM tog dem under singa vingar för deras egna PC, fram till att Vista släpptes. Och då ska man inte tala om Windows Millenium - freud! Windows 98 var min favorit. Sen gick det i princip utför.

Chefen på Valve har till och med uttalad sig om Windows 8, och har själv sagt att det kommer bli en katastrof för PC-världen. Det är hårda ord - och jag tror inte att de är utan tyngd. Spelmakare kommer att lämna denna platform och satsa allt mer på Linux. Det lovar jag. Steam och Left 4 Dead, Serious Sam, m.fl. är redan på väg, och mer kommer det att bli!

Dock ser jag det som att det är bra att Microsoft fortfarande satsar. Dels för att vi behöver någon att slå på fingrarna, och att det är stimulerande med konkurrens på operativsystemsmarknaden.

Dagens spännande läsning är att Google, i och med sin molnlagringstjänst Drive, som släpptes igår, blir ägare av dina filer, så fort de kommer upp på deras tjänst.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag vill helst inte att Google tar över ägandet av mina filer. Jag delar gärna med mig av mina filer, om de inte är privata eller tillhör mitt arbete, men inte till Google för att de ska ta över ens rättigheter och att de äger dem för evigt.

Jag undrar lite vad Göteborgs Universitet kommer att säga om detta, när vi använder Drive, fd. Docs, för att gemensamt arbete med rapporter och liknande dokument. Igår så tänkte jag att det kanske var droppen för molntjänster - att det är den sista som kommer att dyka upp, vilket var lite missnöjt, eftersom att jag arbetar med en egen tjänst för molnlagring (BareShare / I Lådan). Men idag fick jag åter upp hoppet lite, och jag har suttit och kodat lite redan idag, för att göra det enklare att installera och köra BareShare (man behöver fortfarande fixa servern själv.)

Jag tänkte redan från början att jag inte tänkte börja använda Google Drive, men anade att så många andra skulle det. Det finns idag flera svenska myndigheter, skolor och dyl., som kör Googles tjänster, eller använder Dropbox för backup och delning. Med I lådan, vill jag få svensk data att inte lämna Sveriges gränser. Plus att all data både skickas och lagras krypterat. Inte nog med att man äger sina egna filer och att admins inte kan komma åt dem.

Jag har tänkt att jobba med att få upp en sida som funkar för den vanliga användaren i sommar. Jag kör det redan, och även om det saknar en del funktioner, så funkar iallfall backup i real time. Jag gillar det.

UPPDATERING: IDG har dragit tillbaka sin artikel, som utgick från Cnet, som i sin tur dragit tillbaka sin artikel. Detta att Google äger dina filer var visst inte helt sant.

Jag har under hela sommaren arbetat med att migrera en rätt stor site till Drupal, med allt vad det innebär; migrering av data, temning ifrån scratch, reverse engineering, återskapa funktioner, skapa nytt attraktivt.

Det hela har varit oerhört tungt, men jag kan inte understryka nog hur värdefullt det har varit. Värdet på allt som jag lärt mig, allt som jag fått användning för som jag redan kunde. Det hela ligger nu i slutfasen och är snart klart för hårdtestning.

Vad jag har lärt mig bla., under denna period/projekt är även hur viktigt det är med pauser. Jag vet inte hur det är för er, men ibland när jag sitter helt låst och inte alls vet hur jag ska komma vidare med en funktion, eller dyl., så har jag tagit en paus. Ibland helt, ibland lagt det åt sidan för att istället fokusera på en annan del av det hela. Jag låter således min hjärna processera det jag behöver göra i bakgrunden och tillsut så bara poppar idén/lösningen upp.

Praktexempel har jag faktiskt en del av, men jag ska berätta om den senaste: Jag och min flickvän har äntligen haft lite ledigt denna sommar och vi passade på att åka till hennes familjs sommarstuga över en natt och fick således två dagar av lugn på en ö i den västgötska skärgården. Vi hade en fantastisk tur med vädret så att man kom även till att bada. På dag två så slog mig helt plötsligt när vi hade varit på stranden större delen av dagen, hur jag skulle lösa det största problemet som återstod för projektet!

Det var inte den enda lyckliga nyheten under detta dygn, utan det som strömmade in av dem. Glädjen, euforin som plötsligt svepte över mig, fick mig att springa runt som ett barn, uppe på ett berg. Stå på händer och springa runt i gräset.

Vikten av att ibland ta en paus ifrån det som tynger en, är oerhört viktigt - och svaret, det kommer så småningom.

Seså, nu ska jag skriva min nya, fantastiska funktion.