Tankar

Världen går inte under utan Google Reader.

Google har nyligen beslutat att de ska stänga ner sin tjänst Reader (bland annat) som är en RSS- och Atom-läsare. Alltså en tjänst för att samla elektroniska prenumerationer.

Att tjänsten ska läggas ner har skapat mycket irritation, förvirring och rabalder, och jag blir helt ärligt lite trött.

Jag har använt Google Reader i många, många år, och använder den dagligen. Där samlar jag ALLA, verkligen alla, bloggar, nyhetssidor och andra hemsidor, presstjänster, mm. Som jag finner är av intresse. Det är massor med flöden som jag har samlat där. Och som sagt, jag använder det flera gånger om dagen – vill jag läsa nyheter så läser jag dem via Reader, vill jag hålla koll på utveckling av div. projekt så är det också där jag läser det.

Men gnäller jag nu när Reader ska läggas ned? Nej. Nej, det gör jag inte.

Vissa har antytt att detta skulle vara slutet för ett fritt internet, eller ett slag mot yttrandefrihet, men jag håller verkligen inte med. Google Reader är endast en tjänst för att LÄSA flöden. Dessa flöden finns fortfarande kvar efter den 1 juli, då Google Reader stängs ner. Nog har Google, som jag förstått det, arkiverat[1] tidigare inlägg ifall någon redan prenumererat på ett flöde via deras tjänst, men dessa inlägg som annars skulle ha arkiverats via deras tjänst och dykt upp i ens flöde finns fortfarande på den ursprungliga hemsidan. Google finns fortfarande kvar som sökmotor, you know.

Mitt flöde finns kvar, precis som vanligt.

Och för dem som är oroliga för sina egna RSS-/Atom-flöden behöver inte oroa sig, för det finns fortfarande alldeles utmärkta tjänster för att ändå kunna ”arkivera” sina gamla inlägg i flödet.

Feedburner har funnits minst lika länge som Reader och hjälper dig med detta, t.ex.

Det finns en mängd RSS-läsare därute. Google och du skall finna. Både sådana som är online, så du kan läsa dem vart som helst, precis som nu, som dessutom har egna klienter till smarta telefoner, precis som Reader. Och dels finns det givetvis skrivbordsapplikationer, eller applikationer för dina telefoner, som kan användas.

Google har den senaste tiden satsat mycket på att man ska kunna exportera den data som du har lagrat hos dem. Detta gör det oerhört(!) enkelt att få ut dina prenumerationer, och följer en standard för att du lika enkelt ska kunna importera dem till en ny tjänst, eller applikation om du föredrar det.

Du har alltså allting kvar och behöver inte ens oroa dig för att ett enda flöde ska gå förlorad.

Jag anser att detta är ett gyllene tillfälle för konkurrens! Google har en oerhört stor marknadsadel när det kommer till internettjänster, och att de nu ska stänga ner en välanvänd tjänst skapar ju tillfälle att själv ta fram en tjänst för att ta upp dessa vilsna själar. Alternativ! Det är ett tag kvar fram till den 1 juli, och den som vill kan minsann själv koda fram något kul på den tiden – eller vidareutveckla det som finns, eller bara hitta ett alternativ, och till och med kunna jämföra alla de som finns.

Detta är inte slutet av världen, eller ett slag mot yttrandefriheten. Det är ingenting. Att Volvo nu ska lägga ner C30-modellen betyder inte att man aldrig mer ska kunna resa. Det finns alternativ!

Själv står jag i valet om jag ska använda Liferea som är en skrivbordsapplikation för GNU/Linux som jag kör i Ubuntu, eller om jag ska använda ownClouds applikation, News, för att läsa all media som jag gör. Det var enkelt att installera och jag kör det nu i mitt egna moln.

Faktum är att jag är så trött på dessa stora rabalder angående detta I-landsproblem att jag funderar på att öppna upp mitt egna ownCloud-moln och låta folk registrera sig och läsa sina flöden där, bara för att visa hur inte-farligt stängningen av denna tjänst faktiskt är. Alternativt hjälpa folk att sätta upp sina egna moln och fixa det själva.

Det är inte världens undergång – inte någonting. All data finns kvar och det är endast en tjänst som läggs ner – inte all världens info. Det finns alternativ – utmärkta alternativ.

Tagga ner.

 

[1] När jag skriver arkiverat så syftar jag på det faktum att de flesta, bl.a. bloggtjänster, har en begränsning på att innehålla de senaste tio inläggen, t.ex. Att arkivera är alltså att de ännu äldre inläggen än de senaste tio, ändå finns kvar i flödet.

Alltid ska man skylla på något, eller någon.

Idag har det varit livat i Göteborg - intill upplopp - då ungdomar gick samman med polis efter att, vad som misstänks, en ung tjej, ev. med vänner., lagt ut kränkande ord tillsammans med bilder på andra människor, och de kränkta, med vänner, gick till motstånd. Det i sig är givetis inte okej. Det är aldrig accepterat att kränka person. Att diskriminera.

Genast kommer rasister in och ser hela uppståndelsen som något som endast rör invandrare, vilket är absurt! Jag blir så utmattat av all denna rasism som bara flyter omkring just nu. SD växer, och det skrämmer mig något oerhört! Det är så typiskt bara ren okunskap som föder denna rasism. Det är inte invandrare det handlar om, det är ungdomar. Sociala problem.

Vidare angående detta upplopp, skriver tidningar om hur hemskt och farligt internet är. Något som också är ack så fel! Internet, liksom de själva - media - är ett grundläggande demokratiskt vertyg idag. Internet är, och ska, vara öppet för allt som inte är olagtlig. Det är inte olagligt att planera möten (reserverar mig för undantag), utan det är en demokratisk rättighet - liksom att skriva om det i tidningar

Precis som Ulf Bjereld skriver så är det inte internet som är farlig; "Det är människans ofullkomlighet som är farlig."

Detta med att alltid skylla på saker som man inte förstår. Det är invandrare, det är internet, det är tv-spel. Den senaste skjutningen som var i USA i helgen är också en händelse där man försöker finna syndabockar utanför sin egen sfär. TV-spel som föder våld. Nej, det är sociala gränser som missköts. En grundlag som är på tok för gammal. Okunskap.
Att bli så otroligt upprörda på Disney som gör om lite i sina program för att ta bort stereotyper. Det beror inte på invandrare. Okunskap. Att skylla på att ungdomar blir förbannade och har en möjlighet att organisera sig, via internet. Okunskap.

Varför så tyst?

Jag har varit väldigt passiv nu under en ganska lång period. Tidigare så brann jag för Piratpartiet, för Ubuntu, för foto osv., men det kommer inte riktigt ut så mycket nu för tiden.
Det har givietvis varit, det typiska, pga. tidsbrist.

Anledningen är att jag börjat på Göteborgs Universitet, och jag kände att jag ville förklara mig lite. Och anledningen till det är helt enkelt att jag läser så mycket nyheter, lyssnar på debatter - och utbildningen, vilket jag kommer till - och att jag egentligen håller på att sprängas av saker att skriva om, men gör det inte.

Med detta sagt så ville jag berätta lite om min utbildning. Jag läser alltså på Göteborgs Universitet, på ett program som heter Samhällsvetenskaplig Miljövetenskap, förkortas SMIL.
Jag blir alltså utbildat, som namnet antyder, inom miljö och samhällsvetenskap. Det andra året, vilket jag läser, får man välja en inriktning, och givetvis valde jag statsvetenskap och läser nu om politisk teori och internationell politik. Läste precis klart en kurs om bla. offentlig förvaltning och hela det svenska systemets uppbyggnad.

Jag utbildar mig till detta i tanken om att faktiskt bli poltiker på heltid en dag - det är det jag brinner för. Men för tillfället så tar själva utbildningen upp all tid och energi som finns för den. Något jag egentligen vill ändra på och istället kunna skriva om allt jag lär mig. Nåväl, det är en dröm och man får se vad som händer. Hursom helst, så vill jag utbilda mig så att jag har en grundlig kunskap för politiska system, dess aktörer osv.

Och anledningen till att jag vill utbilda mig så att jag har den kunskapen är helt enkelt för att jag anser att de stora poltiska eliterna som vi idag har i Sverige, inte har den kunskap som jag anser att de bör ha för att få inneha den position de har. Ni kan säkert räkna ut vem/vilka jag menar, men jag väljer att inte nämna några namn just nu.
Med det sagt så menar jag inte att man måste ha en ordentlig utbildning för att kunna bli politiker, för det är inte så det fungerar i en demokrati. Där ska vem som helst få möjligheten. Men vissa postioner kanske man bör lägga en extra tanke bakom personen som man tillsätter. Alt. ge den en chans, men när det faktiskt inte fungerar, avsätta.

Det är iallafall en otroligt spännande utbildning! I vissa fall får man ökat fortroende, medan man i andra fall får förlorat. Ett återkommande problem inom vårt system är ansvarsutkrävandet. Man talar ofta om att ministrar får avgå när något inom deras departement har gått åt pipan, men egentligen så har regeringen det fulla ansvaret då beslut tas kollektivt. Detta är ett exempel bara. Så egentligen ska man kräva hela regeringens avgång när det går åt pipan. Något man kanske inte tänker på alla gånger. Detta eftersom vi inte har ministerstyre - något jag är positiv till att vi inte har. Men det försvårar ansvarsutkrävandet av våra politiker - att avsätta regeringen är ju verkligen mer dramatiskt än att avsätta en ansvarig minister, som man kanske gör i andra länder.

För att runda av, och inte gå in för djupt, så ville jag förklara mig då jag fortfarande brinner för politik, för Piratpartiet, för Ubuntu och för fotografering och annat vackert, men att jag för tillfället utbildar mig till att kunna bli bättre på det i framtiden. Jag hoppas att jag snart kan komma igång och engagera mig aktivt igen.

På ett tåg.

Jag åker tåg. Ett fortskaffningsmedel, vars sträcka jag så många gånger befunnit mig.
Jag minns tankar, känslor och händelser och det känns lite som en resa genom tiden.

Utanför fönstret är det vit och kallt. Jag fylls av kärlek och skönhet av sikten. Snöbeklädda träd, isande vatten, hus med infallna tack och övergivna, nerklottrade tågvagnar. Jag ser det som skönhet. Som något vackert och en del av vår kultur hellre än sorg och ilska för det gamla och ungdom.

Snön får mig att tänka på min barndom. Tåget får mig att tänka på min tonår. Vänner och flickor. Fester och känslan av att bli vuxen. Resor mellan detta och dessa. Människor jag känt, människor jag förträngt. De uppstår som klara minnen i mitt huvud. Och glädjen eller sorgen som var förknippad med dem.

Resor mellan hem och ett åldrande jag. Resor som en gång var mellan skola och hem; hem och underhållning; gammal hem och nytt hem;. Resor mellan Loftahammar och Västervik, sedan från dem till Linköping, och nu ytterligare från Linköping till Göteborg.

Så mycket utanför fönstret anspelar på ett minne. Om saker som ligger mig så nära hjärtat att det gör ont att inte alltid minnas dem. Men också känslan att det är därför jag inte alltid kan känna dem. De är tunga och jag var någon annan då.

Endast kärleken och glädjen finns var som minnen på en resa igenom en snötäckt idyll.

En teori om homofobi och kön.

Jag har en teori som jag känner att jag behöver få ut, utan att gå in för djupt och utan att skriva för långt.

Homofobi är förknippat med människors syn på könsvärdering.

Många män är homofoba. Brukar antingen avsky bögar, eller så säger de bara att de inte gör dem något, men om de gör dem något "så jävlar." Denna känsla, tror jag alltså, kan härledas till en nervärderande kvinnosyn.

Säg att en homofobisk man sitter i en bar och bli stött på av en homosexuell man. Den homofoba mannen lär inte finna sig i detta. Oavsett om man är homosexuell eller inte så blir vi uppfödda i sociala mönster/kön. En man får stöta på andra. En homosexuell man lär stöta på en annan man på samma vis som en heterosexuell man stöter på en kvinna.

Den homofoba mannen anser att den homosexuella mannen ska visa honom mer respekt än att se honom som ett byte (jag generaliserar, givetvis). Ett nej är ett nej osv.
Detta är precis samma sak som män som stöter på kvinnor. Som inte ger sig, som inte ser det som en jämställd människa (generealiserar fortfarande).

Homofoba män uppskattar inte att bli behandlade som kvinnor - för att kvinnor är underställda. Även att denne inte tänker på det, så bygger min teori på att denna relationen finns.

Detta kan bevisas igenom att se kvinnor, som inte alls är lika utbredd homofoba, och som dessutom eftersträvar sin givna plats i den sociala stegen, bredvid mannen.

Denna teori kommer att behöva revidering, men jag är glad att jag skrev ner den.

Allt är siffror?

En del säger att allt är siffror. Att allt går att beräknas och förstås med hjälp av siffror. Jag anser inte att det är helt sant. I alla fall inte så enkelt.

Med det sagt så motsäger jag mig inte att allt går att förstås, eller förklaras med hjälp av siffror. Men jag är inte naturvetare - även om det är den vägen jag valt fram till nyligen. Dock är jag vetenskapligt lagt och naturvetenskap nära hjärtat.

Det som jag vill säga är helt enkelt är att allt inte kan förstås med siffor och matematik rakt upp och ner. Först måste man konvertera verkligheten till siffror.

Att bara se saker och ting som siffror är lika arrgoant som att se dem som objekt.

Avancerad datoranvändare?

Läste på Påvels Blogg (http://pavel.frimix.se/2012/08/29/avancerade-anvandare/) om vad han ser som avancerade användare. Jag fann texten spännande och valde att skriva kort om min egna uppfattning.

Till att börja med så delar jag Påvels uppfattning om vad en avancerad användare är. Det är inte den som sitter med den "coolaste" mjukvaran (ville skriva top notch), eller den mest använda. Den bästa. Det handlar så mycket mer om hur de faktiskt använder dem, och som Påvel beskriver det, att kunna använda de rätta verktygen för en uppgift.

Man är inte avancerad för att man sitter i Photoshop. Beskära bilder kan man göra i Paint.
Paintbild
En bild som jag gjorde i Paint på min första laptop.

Jag använde Photoshop när jag gick på gymnasiet. Jag lekte med allt möjligt, men det är så otroligt mycket mer möjligheter i det programmet än vad jag ens kom i närheten av, även att jag gjorde en hel del.

Photoshopbild
Vad jag gjorde i början när jag lekta med Photoshop.

Idag använder jag Gimp, som är opensource, vilket jag alltid varmt rekommenderar till de som frågar mig vad de ska använda för program för att ändra färger och beskära. Även det är dock avancerat, och fullt av möjligheter. Så avancerat att jag inte har en aning om hur majoriteten av det fungerar eller ska användas till. Trots det skulle nog många se mig som en avancerad användare - och om jag ska vara ärlig så ser jag nog mig lite som det med..

Det jag gör med de foton jag tar, kan man i princip göra på en mobil med Instagram. Inte riktigt, men i princip.
Foto

Man är inte heller avancerad bara för att man kan lite av en ordbehandlare eller kalkykark. Det är grundläggande datorkunskap. Sådant man lär sig i Data A på gymnasiet.

En avancerad handlar, för mig, mycket mer om att ta de kanske inte så vanliga vägarna. Inte de mest använda, eller traditionella. Utan att lösa en uppgift på sitt egna sätt. Har du bara tagit efter någon annan så har man ju  egentligen inte lärt sig så mycket, om man jämför med personen du kanske lärde dig av, som (vi förutsätter,) lärde sig det på egen hand.

Det kan vara vad som helst. Använda en annan port till din BitTorrent-klient. Fixa ett saknat paket eller bibliotek.

Det jag säger är egentligen att man är betydligt mer avancerad om man inte sitter med properietär, top notch-mjukvara. Det är inte avancerat att sitta i Windows och leka med Photoshop. Det är avancerat att sitta i GNU/Linux och hitta dina egna lösningar på hur du vill fixa din bild.

Fan vad bögigt.

Där jag kommer ifrån kör man moppe, skaffar körkort så fort det går för att få tjejer. Tjejer som är några år yngre, för de i samma ålder faller inte bara för att man har körkort och bil.

Sedan är man ute och kör för fort, bränner gummi, sladdar, lyssnar på allt för hög musik och tutar på tjejer man passerar. Detta beteende är fan bögigt.

Har ni någonsin träffat en tjej som fallit för dig för att du kör för snabbt (sätter ditt liv i fara), har en fräsch stereo (som stör samhället), eller accepterar din tutning på ett komplimerande sätt? Nej. (har du det så tycker jag lika mycket synd om er båda två, som fallit offer för dessa hemska normer)

Man ska ha en fin bil, för det fungerar som en penisförlängare (mycket viktigt), dessutom! Har man inte det, så gör man precis samma saker, fast det är mindre coolt.

Jag ska berätta en sak för gemene man, och det är att den enda du raggar på igenom detta beteende är dina grabbar. Det är bögigt.

Den enda som tycker att det är lika kul att åka snabbt, som sitter bredvid dig i den tokhöga musiken, med rutorna nere, och som gillar din penisförlängare är dina grabbkompisar. De du faktiskt imponerar på när du nöter ditt gummi är dina vänner som gör samma sak.

Det jag säger är att de som är mest rädda om sitt sociala kön, de som gör allt för att vara så "manliga" som möjligt, är de som är mest gay.

Inget fel på att vara gay, och oavsett vilket, släpp taget om ert sociala kön lite!

Hipsters

Alla tycks tala om dem. Den nya populära vågen med.. populära(?) - eller iallafall för/hos sig själva.

Det som jag finner underhållande är dock hur mycket de som inte är hipsters, men som också gärna ser sig som populära (hos sig själv) klankar ner på dem pga. det faktum att de är hipsters.

På Feber.se är det uppskattat att tala om hipsters - så sent som idag visade de upp en gammal Citroën (som för övrigt var i otroligt fint skick) och uppgav den som den optimala hipsterbilen. Jag vet inte om just de försöker klanka ner på hipsters, men det är inte en omöjlighet.

Sedan är det, det där, att definera en hipster. Jag har inte sökt efter en på egen hand, utan intresserar mig mer för om det finns någon som jag ge en bra definition på en. Det känns lite som en hipster är något man vara vet att någon är, för att man bara vet det - inte hur man vet det. Men det handlar ju uppenbarligen om val av stil - som så många andra: goth; svartrockare; punkare; (brats;) mfl.

Personligen har jag inget emot hipsters. Jag har vänner som är det - några som vet om det, andra, kanske inte.
Dock så finner jag det otroligt roligt när jag läste en artikel om att Stefan och Krister torde vara hipsers förebilder.

Det är humor. Och sant.

Pre-Sommar.

Om mindre än en vecka är jag ledig. Ledig! Det känns för bra för att vara sant. Jag avslutar ett, ett och ett halvt år, långt webbprojekt (ca 600+ timmar Drupal) och skriver denna termins sista tenta på måndag.

På måndag, om allt går som det ska, ger mig min första totala ledighet sedan omkring januari - Förra året!

Jag säger detta med full medvetenhet om hur det kommer att låta, men: jag är värd denna ledighet. För jag har slitit med detta långe. Och även att det inte har varit så tufft alla gånger, så har det ändå varit något som hållit en sysselsatt på kvällar, helger, luncher, eller som bara stressat en konstant.

Jag ska passa på att njuta av att inte göra ett jävla skit. Cyckla, installera om webbservern, spela gitarr, fota och bara vara med min flickvän. Gå på picknick, se sig omkring.

Det känns magiskt. Lite för bra för att vara sant.

Men sommaren kommer även att innehålla jobb. Jag blev av med mitt sommarjobb som ITS på ett företag här i Göteborg (de fick ny budget och det höll uppenbarligen inte), men fick istället fyra veckors arbete som fastighetsskötare. Det är inte IT-Specialist, men jag tycker helt ärligt att det ska bli otroligt roligt. Jag vill ha lite variation, och efter allt detta jobb med datorer och plugg så kan jag gärna pula med lite annat.

Med det sagt, så säger jag dock inte nej till datorer, utan jag kommer även att jobba med en del webb även i sommar. Kommer att lägga lite tid på ilådan.se och ett och annat extra. Fick ett spännande mail igår om Drupal-programmering, efter att ha sålt en bok, vilket ska bli roligt och se vad det kan handla om.

Regniga dagar kommer jag dock spela och se vad jag kan hjälpa till med hos ownCloud.

Måndag. Sen är jag ledig.

Sidor

Subscribe to Tankar