Daniel Holm

Moderaterna talade nyligen om att de ville bli ett parti för alla. Att de inte skulle gå vågen av särintressen mm. Detta är en uppgift som jag tycker att inte riktigt något etablerat parti har jobbat på.

Folkpartiet har börjat ses som ett enfrågeparti med all kraft som de lägger på skolan. "Ja till betyg", skränar de om. Att det skulle vara rätt väg för att nå elever, få dem att skärpa sig och mota skolk.

Övriga partier lägger också stor vikt på enskilda frågor. Inte så att jag inte finner dem viktiga, utan jag vill bara veta mer. Jag vill att etablerade partier ska ta upp alla typer av frågor.

Allt ifrån det som de idag talar om, vilket är välfärd, sjukvård, skola till integritetsfrågor, internet, handelsavtal, brott, jämställdhet, mer om miljön som kärnkraften.

På mer lokal nivå så pågår fler frågor och mer exakta svar och jag vill se mer av detta på en nationell nivå.

Jag tänkte nu inför valet, ge mina egna, personliga synpunkter på de frågor som idag redan har lyfts fram, såväl som frågor jag själv skulle vilja lyfta fram.

Kritisera partiers svar, tankar och (val)löften och försöka få ner det till mitt perspektiv och till de samhällstyper jag känner folk i eller passerat, på ett objektivt sätt.

Det ska bli kul.

På återseende.

Jag vill gärna se mig som en feminist. Inte extrem-feminist som jag egentligen ser de "tradionella" feministerna som. Jag syftar tex på Gudrun Schyman. Igår brände hon tex. upp 100 000 kr på en klotgrill. Varför? - För att visa löneskillnaden mellan en man och kvinna, per år. Jag förstår vad de vill säga, men detta kanske är lite för mycket. Att just bränna.

För övrigt är jag nog numera rätt neutral angående Gudrun. Förr tyckte jag sämre om henne, och det var under hennes tid hos Vänsterpartiet. Precis som jag smått ogillar andra gammelpartiers partiledare. De är lite för gamla och suttit för länge - Borsett ifrån Miljöpartiets språkrör.

Men det är inte vad detta ska handla om. Nej, jag vill berätta det att jag har svårt att få ur mig hur jag tänker angående feminism och deras arbete. Jag är givetvis för jämställdhet. Det är självklart att de ska ha lika hög/låg lön som män. Att de ska ses som lika kompetenta som män efter en likställd utbildning och andra meriter.

Men det är också där skon klämmer lite. Jag vill inte se att det ska bli lagstadgade könskvoter på företag. Jämställdhet ska säga att alla ska ha samma chans. Ifall ett företag behöver fler arbetare, men fyllt sin kvot för män så finns ju chansen att de går miste om män som faktiskt är mer kvalificerade för arbetet.

En könskvot ska inte vara en lag, det ska mer vara ett solidariskt ansvar. Inte något som man egentligen tänker på. Män och kvinnor må ha två olika kön med tillhörande hormon, men de har allt samma teoretiska kapacitet. (Rent fysiskt så blir män större och de kan kasta sten bättre - true story ;)

Kvinnor och män behövs lika, överallt för att skapa balans, ge perspektiv och så, så mycket mer. Men att stifta lagar som censurerar bort män ifrån arbetsplatser för deras kön är en motsättning av jämställdhet.

För tråkigt nog så har jag ibland sett, tänkt och få för mig om att feminista rörselser inte söker jämställdhet - de söker herravälde. De vill ha all makt och denna makt tros finnas hos mannen och därmed ska han bort. Det är fel väg att gå. Man behöver inte vara så radikal. Tyvärr så har mannen länge haft en större makt och auktoritet. Väldigt länge. Och med det sagt så kan man inte hur lätt som helst bara vända på det, balansera upp det.

Men man ska aldrig sluta försöka! Jag vill ha ett jämställt samhälle. Jag vill att mina systar ska ha samma chanser och tillgång som jag. Att min mor ska ha samma chans som män i hennes ålder och yrke.

Jag ser att det blir bätte och det är fantastiskt! Dock betyder jämställdhet mer än kvinnors rätt i samhället. Män har jätte svårt att få jobb inom barnomsorg, tex. Och det är inte accepterat för män att bära kjol, medans kvinnor utan problem ska få bära jeans. Att det bara heter transexuell när det är män som klär sig som kvinnor, men inte kvinnor som klär sig som män.

Hörde för en tid sedan en sådan mysig historia om ett tvillingpar, två killar som snart skulle fylla år. De var i dagisåldern. Den ena av pojkarna lekte tydligen en del med dockor och önskade sig en pincessklänning i födelsedagspresent. Är detta inte fantastiskt?! Jo, det är det. Det är makablet. Och tro att han också fick en jättefin princessklänning!

Kvinnor talar mycket om att inte objektifiera just kvinnor, en hel del. Och jag kanske har missförstått det hela, men borde det inte innebära att inte skriva "En kvinna fick nobellpriset i X"? Det spelar för helvete ingen roll att det är en kvinna. Det är en person. Av en händelse bär hon ett kvinnligt namn och är även en kvinna. Men i fall som dessa så är hon en människa. En forskare i detta fall. Skriv bara namnet istället!"X Y fick nobellpriset i Z"

Och även i könskvoter så görs de till arbetsobjekt. Det gör mer skada än vad det hjälper.

Jag har glömt så mycket av annat jag skulle skriva och nu ska jag av bussen, så det kanske skulle bli en serie istället?

Jag finner mig relativt mållös. När jag först började läsa om WD29 så tyckte jag att jag direkt förstod dess innebörd. Ack så fel jag hade. Innebörden av den var allt för skrämmande till en början, men efter gårdagens resa hem till Göteborg så infann sig snart mer rädsla och jag förstod allt mer dess praktiska innebörd.

Written Decleration no 29 är ett tillägg till datalagringsdirektivet som ny ytterligare ska lagra alla våra sökningar som tex. utförs på Google eller andra sökmotorer. Som så många gånger tidigare så är den uttalade meningen för detta förslag att man ska stoppa barnpornografin.

Det finns helt enkelt så oerhört många motsägelser och naiva utmaningar i detta så det är löjligt. För en som faktiskt agerar och utför sig på internet, vet att barnpornografin inte finns att tillgå på det öppna internet (det internet som vi vill ha bestående). Nej, detta material finns på dolda platser som bara de som sysslar med det, vet vart det ligger.

"Jag har hängt på nätet i 20 år i år och inte snubblat över det en (1) enda gång, och då tittar jag ändå på porr gärna och ofta." - Rick Falkvinge.

Igenom att ge sig på och lagra sökningar på det öppna internet så kommer man alltså inte att finna det som man hävdar att man söker efter. Och jag är rätt säker på att så också är fallet för de som gärna skriver på för WD29. De vet att de inte finner denna typ av material heller, utan det är något annat som de vill åt.

“Jag skiter väl i om syftet är att stoppa barnporr. Tala om vad det är ni VILL GÖRA, så ska vi titta på om det är rimligt eller inte, oavsett vad ni påstår att syftet är.” - Johannes Forssberg.

Jag finner det hela väldigt oroande. Vad är det de vill ha all information till? För det kommer ju bli allt som är vässentligt om en som lagras i dessa databaser. De skulle ha våra positioner vid samtal, vad vi skriver i mail och SMS, vilka vi hör av oss till, vad vi säger. Men också informtion om vår hälsa, våra politiska åsikter, vår religion, våra hobbies, våra sexuella preferenser, våra resplaner, våra matvanor, våra konsumtionsmönster, våra livsval och vår smak på livet.

Vi måste även fråga oss om vi verkligen vill att staten skall få tillgång till all denna information?

Jag googlar oerhört många gånger om dagen. Och även att det inte är efter bombrecept eller barnpornografi så vill jag inte att detta ska lagras. Anledningen är enkel:
Människor ser vad de vill se.

"Till exempel tenderar människor att söka och "se" mönster, indicier och företeelser även där inga mönster, hållbara indicier eller företeelser finns. Vittnespsykologin erbjuder ett oändligt antal exempel. Militära erfarenheter visar att den som är satt att bevaka ett litet utsnitt av verkligheten lätt kan drabbas av "mentala hägringar"." - Henrik Alexandersson.

Och det är egentligen inte bara det att jag inte vill att staten ska se vad det är som jag googlar efter, utan den kan lika gärna vara min flickvän.
Jag älskar tex. allmänbildning. Jag vill gärna veta lite om allt. Så jag kan sitta på Wikipedia och läsa om allt ifrån stanism, könssjukdommar, droger, hemoröjder till Foo Fighter.

Tänk själv vilka tankar du får ifrån dessa få sökord. Vill du att polisen ska komma och hälsa på för att du inte berättat för staten att du har AIDS, vilket de nu tror för att du har läst om det på Wikipedia. Nej, det är klart att du inte vill.

Precis som att jag inte vill att min flickvän ska tro att jag har hemoröjder. Men jag har googlat efter dem. Lite kuriosa är att jag var tungen att googla på det igen då jag blev osäker på hur det stavades. Vilket också för in mig på ett annat använingsområde för Google - rättstavning. Jag använder faktiskt Google till just det. När jag är osäker på ett ord så googlar jag det och får då också ett "menade du X?" Hur många sökord som inte strömmar in ifrån mig bara för en sådan sak.

Lagar och direktiv som dessa är en ren samhällsfara. Man kan inte lita på att det är ärligt folk som har enkel åtkomst till våra informationsdatabaser över hela svenska folket. Det finns alltid folk som inte borde vara där. Skulle du kunna säga att du absolut inte skulle röra denna databas för att kolla upp vad en möjlig partner som du har sneglat lite på, brukar googla på? Lite "osyldigt" kikande, kan tyckas. Nej, det är Pandoras box och den är då vidöppen!

Det är ett extremt farligt verktyg som helt enkelt är för farligt för att existera. Inte ens den oskyldigaste av oskylda går helt fri förbi. Människan är för nyfiken och för utförskande för detta.

Samtidigt som detta direktiv är på gång så klubbas en ny lag igenom här i Sverige som ska stoppa all typ av barnpornografiskt material.

Denna lag gör det alltså olagligt för dig att inneha semesterbilder där barnen var just barn. Små barn och nakna på stranden. Denna lag gör det också olagligt att inneha bilder på dig själv ifrån innan du blev 18 och myndig.

Från och med den 1 juli iår, så har du fått ett ansvar att bränna dina gamla fotoalbum innehållande dina barns uppväxt, din egna uppväxt. Också du som har bilder på din partner eller kompis när ni var och nakenbadande på den där enskilda badstranden eller solvärmda klipporna den där vackra sommardagen.

Jag har själv ett riktigt tjockt fotoalbum ifrån min uppväxt. Jag har tiotusentals bilder ifrån mina senaste år. Mina bilder är mitt liv. Det är det som för mig är ovärderligt. Tider som aldrig kommer igen. Situationer som aldrig sker ännu en gång. Det är det värdefullaste jag har i min ägo.

Men nu får Du inte behålla dina oersätterliga bilder och minnen. Ditt ansvar är att bränna och radera. Jag får inte behålla mina bilder.
Tar du inte detta ansvar så får du fängelse. Tar jag inte dett ansvar så får jag fängelse.

Är detta rimligt? Är det?

Det är nu 2010 och om mindre än fem månader är det riksdagsval. Jag står fortfarande som Piratpartiet och det är för att det är ett enkelt val. Piratpartiet behövs - nu mer än någonsin.

Saken är den att det kommer allt fler strider som måste tas för rätten till ett privatliv. TIll ett skydd som egentligen är fundamentalt i ett demokratiskt samhälle, men som ändå skrivs över med EU-direktiv och handelsavtal.

Det råder ingen tvekan om att det är pengar som spelar större roll för dagens politiker än vad medborgarnas rättigheter gör. ACTA tar allt läskigare steg framåt. Tanken var till en början att det skulle motverka förfalskning av tex modekläder, men nu börjar det ta en mer digital form och ska tillämpas på internet - oavsett spridningens storlek.

Vilken spridning som helst ska kunna tolkas som kommersiell och det kan gå ända ned till mellan två vänner som delar en fil med varandra. Rätten till att dela med oss av saker till vänner har vi, och den ska behållas. Man ska inte låta kommersiella, gigantiska bolag, att få ta del av myndigheters befogenhter:

- De stora mediabolagen försöker genom ACTA-avtalet ta kontroll över internetleverantörer, få gräddfiler till polis och tull, och få centrala positioner i statliga myndigheter, säger Sandra Grosse, riksdagskandidat för Piratpartiet och insatt i ACTA-avtalet.

Det är också tydligt att våra politiker inte vill sätta sig emot avtal som dessa. Anledningarna kan och är säkert flera, men inte rättfärdigade för det. Medborgares rättigheter och säkerhet ska aldrig få komma i kläm!

Piratpartiet behövs fortfarande och jag är rädd att det kommer att behövas i ytterligare år.

Den största anledningen till att vi behövs och att vi har en chans att bli etablerade i Sveriges riksdag är rätt enkel:

Idag finns 11 etablerade partiet i sveriges riksdag och inget va dem bryr sig nämnvärt om fundamentala rättigheter. Inte i den mån som Piratpartiet gör. De ser fortfarande mellan fingrarna angående detta, och fokuserar mer på andra samhällsfrågor.
Det är absolut ingen fel på det - det är ju trots allt därför som Piratpartiet bara fokuserar på dessa fundamentala rättigheter, såsom rätten till privatliv i både samhället och på internet. Att vår integritet ska hållas intakt. Gammelpartierna kan fortsätta att handskas med sjukvårdsfrågor, ålderomsorg (vilket jag tyvärr inte tycker att de gör ett speciellt jobb med heller, men det hör inte till) osv.

Piratpartiet kan då helt fokusera på dessa frågor. Och säg inte att de inte räcker, för de är så fundamentala så utan dessa rättigheter skulle vi befinna oss i en ohyglig polisstat där inte ålderomsorg eller sjukvård behövs, för ingen vill bli gammal ändå.