Daniel Holm

Jag finner mig relativt mållös. När jag först började läsa om WD29 så tyckte jag att jag direkt förstod dess innebörd. Ack så fel jag hade. Innebörden av den var allt för skrämmande till en början, men efter gårdagens resa hem till Göteborg så infann sig snart mer rädsla och jag förstod allt mer dess praktiska innebörd.

Written Decleration no 29 är ett tillägg till datalagringsdirektivet som ny ytterligare ska lagra alla våra sökningar som tex. utförs på Google eller andra sökmotorer. Som så många gånger tidigare så är den uttalade meningen för detta förslag att man ska stoppa barnpornografin.

Det finns helt enkelt så oerhört många motsägelser och naiva utmaningar i detta så det är löjligt. För en som faktiskt agerar och utför sig på internet, vet att barnpornografin inte finns att tillgå på det öppna internet (det internet som vi vill ha bestående). Nej, detta material finns på dolda platser som bara de som sysslar med det, vet vart det ligger.

"Jag har hängt på nätet i 20 år i år och inte snubblat över det en (1) enda gång, och då tittar jag ändå på porr gärna och ofta." - Rick Falkvinge.

Igenom att ge sig på och lagra sökningar på det öppna internet så kommer man alltså inte att finna det som man hävdar att man söker efter. Och jag är rätt säker på att så också är fallet för de som gärna skriver på för WD29. De vet att de inte finner denna typ av material heller, utan det är något annat som de vill åt.

“Jag skiter väl i om syftet är att stoppa barnporr. Tala om vad det är ni VILL GÖRA, så ska vi titta på om det är rimligt eller inte, oavsett vad ni påstår att syftet är.” - Johannes Forssberg.

Jag finner det hela väldigt oroande. Vad är det de vill ha all information till? För det kommer ju bli allt som är vässentligt om en som lagras i dessa databaser. De skulle ha våra positioner vid samtal, vad vi skriver i mail och SMS, vilka vi hör av oss till, vad vi säger. Men också informtion om vår hälsa, våra politiska åsikter, vår religion, våra hobbies, våra sexuella preferenser, våra resplaner, våra matvanor, våra konsumtionsmönster, våra livsval och vår smak på livet.

Vi måste även fråga oss om vi verkligen vill att staten skall få tillgång till all denna information?

Jag googlar oerhört många gånger om dagen. Och även att det inte är efter bombrecept eller barnpornografi så vill jag inte att detta ska lagras. Anledningen är enkel:
Människor ser vad de vill se.

"Till exempel tenderar människor att söka och "se" mönster, indicier och företeelser även där inga mönster, hållbara indicier eller företeelser finns. Vittnespsykologin erbjuder ett oändligt antal exempel. Militära erfarenheter visar att den som är satt att bevaka ett litet utsnitt av verkligheten lätt kan drabbas av "mentala hägringar"." - Henrik Alexandersson.

Och det är egentligen inte bara det att jag inte vill att staten ska se vad det är som jag googlar efter, utan den kan lika gärna vara min flickvän.
Jag älskar tex. allmänbildning. Jag vill gärna veta lite om allt. Så jag kan sitta på Wikipedia och läsa om allt ifrån stanism, könssjukdommar, droger, hemoröjder till Foo Fighter.

Tänk själv vilka tankar du får ifrån dessa få sökord. Vill du att polisen ska komma och hälsa på för att du inte berättat för staten att du har AIDS, vilket de nu tror för att du har läst om det på Wikipedia. Nej, det är klart att du inte vill.

Precis som att jag inte vill att min flickvän ska tro att jag har hemoröjder. Men jag har googlat efter dem. Lite kuriosa är att jag var tungen att googla på det igen då jag blev osäker på hur det stavades. Vilket också för in mig på ett annat använingsområde för Google - rättstavning. Jag använder faktiskt Google till just det. När jag är osäker på ett ord så googlar jag det och får då också ett "menade du X?" Hur många sökord som inte strömmar in ifrån mig bara för en sådan sak.

Lagar och direktiv som dessa är en ren samhällsfara. Man kan inte lita på att det är ärligt folk som har enkel åtkomst till våra informationsdatabaser över hela svenska folket. Det finns alltid folk som inte borde vara där. Skulle du kunna säga att du absolut inte skulle röra denna databas för att kolla upp vad en möjlig partner som du har sneglat lite på, brukar googla på? Lite "osyldigt" kikande, kan tyckas. Nej, det är Pandoras box och den är då vidöppen!

Det är ett extremt farligt verktyg som helt enkelt är för farligt för att existera. Inte ens den oskyldigaste av oskylda går helt fri förbi. Människan är för nyfiken och för utförskande för detta.

Samtidigt som detta direktiv är på gång så klubbas en ny lag igenom här i Sverige som ska stoppa all typ av barnpornografiskt material.

Denna lag gör det alltså olagligt för dig att inneha semesterbilder där barnen var just barn. Små barn och nakna på stranden. Denna lag gör det också olagligt att inneha bilder på dig själv ifrån innan du blev 18 och myndig.

Från och med den 1 juli iår, så har du fått ett ansvar att bränna dina gamla fotoalbum innehållande dina barns uppväxt, din egna uppväxt. Också du som har bilder på din partner eller kompis när ni var och nakenbadande på den där enskilda badstranden eller solvärmda klipporna den där vackra sommardagen.

Jag har själv ett riktigt tjockt fotoalbum ifrån min uppväxt. Jag har tiotusentals bilder ifrån mina senaste år. Mina bilder är mitt liv. Det är det som för mig är ovärderligt. Tider som aldrig kommer igen. Situationer som aldrig sker ännu en gång. Det är det värdefullaste jag har i min ägo.

Men nu får Du inte behålla dina oersätterliga bilder och minnen. Ditt ansvar är att bränna och radera. Jag får inte behålla mina bilder.
Tar du inte detta ansvar så får du fängelse. Tar jag inte dett ansvar så får jag fängelse.

Är detta rimligt? Är det?

Det är nu 2010 och om mindre än fem månader är det riksdagsval. Jag står fortfarande som Piratpartiet och det är för att det är ett enkelt val. Piratpartiet behövs - nu mer än någonsin.

Saken är den att det kommer allt fler strider som måste tas för rätten till ett privatliv. TIll ett skydd som egentligen är fundamentalt i ett demokratiskt samhälle, men som ändå skrivs över med EU-direktiv och handelsavtal.

Det råder ingen tvekan om att det är pengar som spelar större roll för dagens politiker än vad medborgarnas rättigheter gör. ACTA tar allt läskigare steg framåt. Tanken var till en början att det skulle motverka förfalskning av tex modekläder, men nu börjar det ta en mer digital form och ska tillämpas på internet - oavsett spridningens storlek.

Vilken spridning som helst ska kunna tolkas som kommersiell och det kan gå ända ned till mellan två vänner som delar en fil med varandra. Rätten till att dela med oss av saker till vänner har vi, och den ska behållas. Man ska inte låta kommersiella, gigantiska bolag, att få ta del av myndigheters befogenhter:

- De stora mediabolagen försöker genom ACTA-avtalet ta kontroll över internetleverantörer, få gräddfiler till polis och tull, och få centrala positioner i statliga myndigheter, säger Sandra Grosse, riksdagskandidat för Piratpartiet och insatt i ACTA-avtalet.

Det är också tydligt att våra politiker inte vill sätta sig emot avtal som dessa. Anledningarna kan och är säkert flera, men inte rättfärdigade för det. Medborgares rättigheter och säkerhet ska aldrig få komma i kläm!

Piratpartiet behövs fortfarande och jag är rädd att det kommer att behövas i ytterligare år.

Den största anledningen till att vi behövs och att vi har en chans att bli etablerade i Sveriges riksdag är rätt enkel:

Idag finns 11 etablerade partiet i sveriges riksdag och inget va dem bryr sig nämnvärt om fundamentala rättigheter. Inte i den mån som Piratpartiet gör. De ser fortfarande mellan fingrarna angående detta, och fokuserar mer på andra samhällsfrågor.
Det är absolut ingen fel på det - det är ju trots allt därför som Piratpartiet bara fokuserar på dessa fundamentala rättigheter, såsom rätten till privatliv i både samhället och på internet. Att vår integritet ska hållas intakt. Gammelpartierna kan fortsätta att handskas med sjukvårdsfrågor, ålderomsorg (vilket jag tyvärr inte tycker att de gör ett speciellt jobb med heller, men det hör inte till) osv.

Piratpartiet kan då helt fokusera på dessa frågor. Och säg inte att de inte räcker, för de är så fundamentala så utan dessa rättigheter skulle vi befinna oss i en ohyglig polisstat där inte ålderomsorg eller sjukvård behövs, för ingen vill bli gammal ändå.

Denna vecka har varit och kommer fortsätta att vara, fullspäckad. Gym, fika med nya och gamla vänner, datornmek, plugg, kolla lägenhet, mer plugg, förkyld, piratfika, Piratpartiet manifestation, LAN och annan lycka. Jag älskar det!

Men det finns ändå tankar som bidrar till oro och även lite deppighet. Bla. att jag är vaken såhär dags, och således vänt på dygnet igen. Men det ör mycket tankar om sommaren jobb och boende. Kollade på en lägenhet som jag kan komma att bo i, under sommaren. Men jag vill ut och resa en månad, och det är just bara någon månad kvar att bo där då. Vart man då istället ska bo, vad man istället ska jobba med.

Som så är jag inte så orolig, utan jag oroar mig mer för att jag kanske skulle vara mer orolig än vad jag faktiskt är.

Fixar jag sommaren så är det inga problem. Och då kommer vi till en idè jag fått; jag ska sälja nästan allt jag äger och börja om. Anlednigen är dels för att jag har massor med grejer, men ingen lägenhet. Dels att jag får fler boende-möjligheter då jag kan skaffa möblerad lägenhet. Och dels så kan jag istället köpa allt nytt när/om det blir tillfälle för sådant.

Jag vill se Europa, jag vill till Almedalen, jag vill göra klart mina webbprojekt och jag vill kunna uppleva väst-sveriges sommarkvällar fyllda med mys.

Kanske ör detta året för detta. Jag tror faktiskt det.
Postad med Drupal Editor

Jag har alltid haft problem med att passa in i sveriges etablerade partier. Det har alltid varit något som inte fallit mig i smaken med deras partiprogram. Hade antagligen kunnat välja dem som jag höll mest med, men det kändes ändå för oärligt.

Jag har väldigt olika perspektiv på väldigt mycket olika saker. Vill ha radikala förändringar där, men att det ska vara som det är där. Styre som så, men inte som så. Pengar ska gå dit, och dit, men inte dit eller dit. Varken känt mig som en riktig höger- eller vänsterfigur.

Året jag skulle fylla 18 och det dessutom var riksdagsval på, 2006, så kom min räddning.Redan den första dagen detta år så framhävdes ett parti som jag kände att jag direkt skulle följa, rösta och dessutom bli aktiv i. Piratpartiet. Den 2 januari var jag medlem och satt igång.

Piratpartiet var min räddning i dubbel bemärkelse. Dels så var det detta dilemma med vilket block jag tillhörde med mina tankar, och dessutom min växande oro för integritetsfrågor och fri kultur. Men problemet, som många såg det och även ser det idag, är att Piratpartiet är ett "enfrågeparti". Så är absolut inte fallet. Visst har vi en annan fokus, men dessa frågor är så pass fundamentala att de stöttar hela den värld som vi idag lever i - både i verkliga livet och på internet.

I samma veva som Piratpartiet upptagades så blev jag även intresserad av Ubuntu, GNU/Linux och fri, öppen mjukvara. Det var en helt ny värld som öppnades bakom dessa två dörrar av samma port och det fanns oändligt med möjligheter!Under denna tid som detta fortgått och mitt intresse för både Ubuntu och Piratpartiet, så har andra tankar om dess relation och framgång formats.

Många ser ju öppen källkod och dess filosofi som ren kommunsim, men jag hävdar att så inte är fallet. Öppen källkod, filosofin bakom, folket osv, det är i sin relation till detta helt opolitiskt. Det finns inget som rör poltik i dessa tankar. Visst kan man av politik påverka, eller av öppen källkod påverka poltik, men det är i sin grundlighet helt opoltiskt. Det matchar inga fack eller block och är egentligen helt oväsentligt.

Och Piratpartiet. Självklart är det poltiskt - det är ett poltiskt parti. Men det finns numera ytterligare en bemärkelse till min kärlek till detta parti av möjligheter. Piratpartiet stör över tradionella politiska block. Det finns inget blått, det finns inget rött. Inget höger, inget vänster. Piratpartister är folk ifrån alla block och tillsammans är vi något annat. Vi är lila och vi är som ett kvantal. Vi är poltiska, men inte i den världen. Vi står över alla partier, men egentligen är vi inte där.

Jag vet redan idag att jag kommer att rösta på Piratpartiet söndagen den 18 januari. Jag vet det för att jag bryr mig om min, mina nära och kära, och mina kommande barns integritet och deras rätt till ett privatliv. Jag kommer att göra det för att jag tror på en bättre och friare värld.

Avslutningsvis så vill jag citera något som en mycket god vän till mig sa för en tid sedan när vi pratade om världens framtid, inkl poltik och Piratpartiet. Min mor har tala om hur folk i hennes närhet pratatde om att de aldrig skulle skaffa barn för att de inte ville sätta dem i denna onda värld utan framtid. Jag har haft den tanken, men det Amanda sa var (inte helt exakt):- "Skaffa barn och ge dem istället chansen att förändra."

Jag ska göra, vad jag kan för det är jag som är framtiden. När jag får barn, är de framtiden och de ska få ha samma möjligheter.