Miljö

Bok med sinande bläck - vilken jävla skitidé!

Jag kom precis över denna nyhet, att ett argentiskt företag har satt igång en idé om att skapa böcker med en särskilt typ av bläck, som försvinner efter två månader och ska resultera i att böckerna ska läsas snabbare än att bara stå i ens hyllor.

Vad är det för en jävla idé? Nog att det är kul att engagera människor och få dem att faktiskt läsa böcker då det är nyttigt och kul, men att låta bläcket försvinna efter två månader?

Nej, det är fan ingen bra idé alls! Vad händer med de, numera, tomma böckerna då? Ska de bara slängas när man läst ut dem? Vilket jävla slöseri på resurser. Kanske ville jag köpa en bok för att jag ville ha den - inte för att jag tänkt läsa den precis nu? Jag köpte Evert Taubes 'Svart Tjur' för ett år sedan och är inte klar med den, men jag köpte den för att det var ett kap.

Visst, de har kanske tänkt på detta, men jag anser bara att det är en jävla dum idé! Nog att folk är snåla, men de är lata också, och en icke-färdigläst bok kommer inte göra dem någon skillnad.

Det finns bättre sätt att få folk att läsa än med ekonomiska styrmedel - som allt annat.

Kärnkraft - behålla eller inte?

Inte. Kärnkraft ska inte behållas. Missförstå mig inte, jag är ser hellre kärnkraft än andra typer av el-produktion (tex. kol, olja), och jag anser inte att vi bara ska avveckla det, men i vår framtid är det ändå ohållbart att behålla kärnkraften. Den är effektiv - mycket effektiv, och det krävs inte så mycket kärnbränsle för att försörja en person, en stad, men det krävs inte heller mycket för att det hela ska fallera.

Strålning är mycket farligt - och avfall fortsätter att vara farligt under en mycket lång tid (ca 100 000 år). I Sverige, skulle jag ändå säga att vi har det rätt bra med kärnkraften. De fungerar bra, bra säkerhet, vi har, för tillfället, en bra lösning (enligt mig) för slutförvar av kärnavfallet. Men mellanförvaret är inte alls säkert. Kärnavfallet måste bort så fort det går - tänk på de länder som ännu inte har en aning om vad de ska göra med sitt avfall. Eller länder som Ryssland, som inte alls har samma standardiserade krav som vi har i bla. Sverige.

Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Det är ändå händelser som har slutat "bra", jämfört med hur det skulle kunna ha gått. Det kan alltid bli värre, och med kärnkraft så är "värre" otroligt dåligt.

Men det är ändå spännande med kärnkraft. Om man bortser från det kärnavfall som tillkommer, är det en fantastisk teknik. Man klyver atomer för att ta ut energi som värme, vilket värmer vatten till vattenånga, vilket roterar en turbin, som genererar el. Utsläppet är alltså vattenånga. Nog att det också är en växthusgas, men jag föredrar ändå den framför vilken som helst av de andra.

Jag anser inte att vi bara, rakt av, kan avveckla kärnkraften, men som jag sa tidigare, är det en förutsättning för en framtid för oss människor. Förr eller senare kommer det att skita sig, och det är inte en risk som är värdig att ta, när man har andra tekniker och möjligheter som är så mycket bättre!

Vår framtid ligger i förnyelsebar, grön energi. Och det är inte sci-fi, det är inte en romantisk dröm av "trädkramar", utan det är sanning och en förutsättning för vår fortlevnad.
Vindkraft, vågkraft, framförallt solkraft.

Så det är dags att planera kärnkraftens avveckling igenom att slå ett slag för dess gröna konkurrenter.

Hur ska vi rädda vår planet om vi ska ha monopol på hur?

Förra veckan satte men, rent symboliskt, spaden i marken för starten av vart ett nytt demomiljöhus ska bygga i Linköping. De ska testa hur det kan gå att odla mat på höjden, så att man ska kunna göra detta även i storstäder. Man ska kunna ta vara på koldioxid, osv.

Jag har följt detta och har tyckt att det har varit väldigt spännande. Vi behöver verkligen nya sätt att odla mat på, och vi behöver ta vara på allt koldioxidöverskott och låta det binda sig i biomassa igen. Och att ta in det till storstäderna är strålande.

Det är dock ett men, och det är att de har tagit patent på att odla vertikalt. Ja, patent på att odla vertikalt. Det låter helt jävla otroligt!

Global uppvärmning och att jobba för en hållbar utveckling är hela vår plants problem och mål. Att ta patent på en ny "teknik" som skulle kunna få alla länder, alla stater, att bygga liknande hus, eller utveckla denna teknik till något ännu bättre, ska givetvis vara uppmuntrat och något som man ska gå mot - inte motsätta sig.

Patent på att odla vertikalt - jag blir irriterad bara jag tänker på det. Vi har redan sett bevis på hur patent skadar det hållbara näringslivet, tåg som skulle kunna dra så mycket mindre energi, men som av licensskäl inte får användas. Och nu, när dessutom detta är en utveckling för miljön, så skadar det istället den utveckling som skulle kunna gjort det hela ännu bättre.

Miljöbalken och Murphys lag.

Miljöbalken (SFS 1988:808) som trädde i kraft 1999 är en samling av lagar och förordningar för att främja hållbar utveckling och skydda den ekologiska miljön.

Bla. uttrycker den hur verksamheter får tänka efter före de gör något med miljöns resurser, eller som skulle kunna skada miljön.

Skulle deras verksamhet kunna skada miljön, får man inte utföra den. Det är lite som en lag som ställer sig emot Murphys lag.

Murphys lag: "Kan något gå fel, så kommer det att göra det."

Miljöblaken: "Kan det gå fel så får du inte göra det."

Fantastiskt.

Studiebesök, Ekocentrum.

Applikation som väcker en när man faktiskt är framme vid sin hållplats.(?)

Man måste väga upp saker med den energin som går åt för div. Tex. Sträckan som produkter måste ta sig för att nå slutkonsument.

Vilket är bäst:

  • Köpa KRAV-märka tomater ifrån andra sidan jorden (iallafall Spanien)?
  • Köpa svenska tomater, odlade i växthus?

För några år sedan var det tydligt att det var bäst för miljön om man köpte KRAV-märkta. I dagsläget är det väldigt svårt att avgöra då det är så väldigt många variabler man måste tänka på i ekvationen. Sträcka i kilometer, hur mycket regn det föll, mm.

”Sverige, är nog världens största konsument av bananer.” Inte nog - vi är det.
Att äta äpplen, som vi i Sverige alltså kan odla lokalt året om, är mycket, mycket bättre än att äta banan.

Applikation till smartphones för att kontrollera produkter och varors tillförlitligthet i miljöaspekt. Minns inte vad den hette.
Applikation ifrån Naturskyddsföreningen: https://market.android.com/details?id=se.naturskyddsforeningen.gronguide&feature=search_result

Ifall alla skulle leva som svensken, skulle vi behöva tre jordklot.”
Vi måste tänka på vårt fotavtryck. Ifall alla sju miljarder människor på jorden skulle bli tilldelad lika mycket mark att utföra allt man behöver, på, skulle vi få 1800 m² (eller var det hektar?). Det är några fotbollsplaner som vi då kan använda till: att odla frukt, grönsaker.; Låta våra kreatur beta på; Gräva efter vårt guld till våra smycken.

Kina är ett tillverkande land, vilket får dem att inte göra ett så stort avtryck. USA är dock väldigt stort, men det största avtrycket gör faktiskt Förenade arabamiraten. Där åker de skidor innomhus och lägger kylslingor i sanden intill polen för att de inte ska bränna fötterna. Olja är det som skapar det.

Med det sagt så handlar det alltså inte bara om utsläpp ifrån just produktion, utan det handar om vad alla vi människor gör. Vi borde helt klart fokusera ännu mer på att köpa Ekologiskt, KRAV-märkt, osv, än att fokusera på hur mycket bättre företag ska anpassa sig.

http://www.minplanet.se

Mitt planetmått blev 2,4 planeter. 4,3 hektar och 7,26 ton CO² per år. 

Vi måste skapa en mer hållbar miljö. ”Cradle to Cradle” (aka C2C) - ett artificiellt kretslopp som ska ersätta det tekniska som vi idag har. Vi skapar en produkt med råmaterial och arbetskraft. Använder det, nyttjar det, slänger det och sen kan man inte återvinna det fullt ut. Papper blir toalettpapper, sedan blir det inget mer.

Men med Cradle to Cradle återskapar men tex. Flaskkorkar till ett sittunderlag och ett ryggstöd. När det går sönder så gör man återigen plasten till flisor, smälter ner och återskapar produkten.

Samma sak med en typ av golvmatta som när den blivit tillräckligt nött, rullas ihop, smällts ner och läggs tillbaka.  

Cradle to Cradle är utvecklat av kemiprofessorn Michael Braungart och arkitekten William McDonough. Tanken är att, helt enligt det biologiska kretsloppet, att avfall också är näring. Något som skapar något nytt, eller låter något annat att växa. Solen är energikällan och även när nedsmälting sker så ska det använda solkraft.

http://www.vaggatillvagga.se/


Allt ska återvinnas. Även om det är plikt för förpackningar så ska även lampor, batterier, elektronik, brev, osv., återvinnas. Det finns separata stationer för det.
I Sverige har man blivit så bra på att källsortera och återvinna att vi har börjat ta in sopor ifrån andra länder. Italien som har stora problem med sina sopor, deras bränns här. Norges bränns till viss del i Göteborg.

Anledningen är att vi använder våra sopor till fjärrvärme. Finns det inga sopor, finns inget material att bränna och således ingen värme. Systemet var en bra tanke, men är inte så hållbart i framtiden.

Förpackningar måste källsorteras och det är företagens ansvar att det är möjligt. Man ska således inte slänga annat på återvinningstationerna. Men vet man att en plastbåt faktiskt är av plast så kan man ändå slänga den med plastförpackningarna. Är ett glas av glas, kan man slänga den i glas. Obs! Dock får inte kristall blandas, se nedan.Brev får heller inte kastas med tidningar då de med fönster innehåller plast. Och även de utan fönster har lim på sig för förslutning, vilket förstör processen för tidningsåtervinning.

Kristall innehåller bly som utsöndras när det kommer i kontakt med surt. Det utsöndras inte om du bara har lite vin i glaset till att börja med. Men skulle du ha det däri väldigt länge, och sedan dricka ur det, riskerar du att råka ut för blyförgiftning.

 

Då har man börjat skolan.

Då är man alltså igång. Efter en tids betänketid, efter den fantastiska kursen jag läste på Göteborgs Universitet förra hösten, avgick jag ifrån min tidigare ambition om att bli civilingenjör elektroteknik, till att istället bli statsvetare med miljöexamen.
Idag var min första föreläsning på samhällsvetenskapliga miljövetarprogrammet, som ska hålla mig sysselsatt i tre år. Efter det blir det master i statsvetenskap, vilket tar ytterligare två år.

Under denna period kommer jag att få läsa miljö, vetenskap politik och även nationalekonomi. Jag kommer att utvecklas och bli det som jag vill.

Tanken bakom drömskiftet är helt enkelt att jag ville läsa nationalekonomi, statsvetenskap mm. Inte matte. Det är riktigt kul med det, men jag är inte särskilt bra på de högre nivåerna.

Min tidigare ambition var att forska och arbeta med vetenskap och teknik för ett mer hållbart samhälle. Nu vill jag jobba med politiken som ger resurser till dessa personer/forskare, och som ser till att folk nyttjar denna teknik och jobba på att skapa ett hållbart samhälle med politik istället.

Subscribe to Miljö