Daniel Holm

Angånde dagens kungliga bröllop så ska jag, i denna text, fatta mig kort:Det var väldigt fint.

Jag kan inte hjälpa att inte tänka på min framtid och min framtida bröllop. Kommer jag en vacker dag att gifta mig? Jag är övertygad om saken och för at inte heller gå in allt för mycket på just bröllopsämnet (då även det är hämmat för ett separat inlägg) så vill jag gifta mig.Att få dela med mig av min kärlek i en festlighet. Att hålla det formellt med uppklädda gäster, mat och tal.

Jag vill så gärna fälla mig en enskild tår, denna kväll.

Dels är det för en ovishet jag känner för framtiden. Men det är också för aktuella händelser som får mig att skaka av ohygglighet. Men det är likaså för lycka.

Som så många gånger förr så har jag uttalat mig om hur lycklig jag känner mig. #luckiestman har flertalet gånger dunkat mig varmt i ryggen och det är inte för intet som jag känner så. Jag håller helt seriöst på att börja gråta för den lycka jag finner mig i. För den kvinna jag älskar och som hela tiden finns där för att kyssa mig, att hålla mig i handen, för att hjälpa mig med sitt förnuft och för hennes kärlek till mig.

Det är tårar av lycka som vill ut och som är så nära. Men då de inte är ensamma så väljer de att inte komma alls.

Vem är boven? Jag är idealisten.

Jag är lycklig. Faktum är att jag aldrig varit såhär lycklig. Detta är av flertalet faktorer:

Det är vår. - Och snart är det sommar. Men innan dess så får man se all grönska och färger växa fram.

Jag bor i Göteborg. - Denna fantastiska stad som jag drömt om så länge, fylld med möjligheter och fantastiska människor och platser.

Jag har fixat mina gymnasiebetyg. - Tog mig tre extra terminer (plus lika många för att få igång längtan) men nu är de grundläggande fixade.

Jag har så många, fantastiska vänner. - Massor, och de är alla en del av min lycka. Oavsett hur nära de ligger mitt hjärta, eller hur gamla eller nya de är. Jag är omringad av dem och älskar det.

Jag har kommit igång träna. - Även att jag inte haft tid de senaste två veckorna, så är jag igång och det ger boost. Jag känner mig piggare generellt och tröttare när jag borde.

Jag går upp på morgonen. - Äntligen, det tog allt för lång tid, men nu går jag upp tidigt på morgonen. Detta resulterar i en god cirkel som gör att jag lägger mig tidigt, för att jag blir tröttare och att jag då också fortsätter att gå upp tidigt även nästa morgon.

Jag har en helt fantastisk flickvän. - Jag kan inte ens finna ord som förklarar vad hon betyder för mig. Hon gör mig ibland generad och kan få mig tårögd av hennes vackra ord. Hon är förnuftig och är nog den allra första som faktiskt förstår mig. Hon är allt jag trott att jag aldrig skulle få uppleva. Eller som inte fanns.

Och till sist så har jag vänner som även de är lyckliga. Och att se, höra och känna deras lycka gör mig ännu mer lycklig. Att se gamla vänner äntligen få möta sin kärlek. Att äntligen finna dem som är värdig deras hjärta. Jag skiner upp som en sol av deras lycka, ord och leende. Det strålar ut.

Det finns givetvis mer. Som systrar och övrig familj som har förtroende för mig. Upplevelser och tankar.

Jag känner mig bara så jävla stark! Så självsäker. Som att jag kan ta mig ann allt.

På en fest för en tid sedan så kom ett sällskapsspel upp med div. frågor för att starta lite diskussion. Kortet som fick igång mig mest var det om "Sann kärlek" existerade.

Jag är övertygad om att den gör det. Och det är faktiskt inte för min egen skull, som jag tror att så många andra vill tro på sann kärlek för. Nej, det är just för att jag vill att mina vänner, mina nära och kära, ska finna sin sanna kärlek. Jag vet att den finns där ute, problemet är att finna den.

Jag har alltid sagt: "Sluta leta och du skall finna", Och detta är en sanning med modifikation. Man kan kanske inte sitta hemma konstant och invänta att den sanna ska råka ringa på fel dörr, eller dyl. Man måste fortfarande ut, leva, vara öppen för det. Öppen, men inte hoppfull.

Går man ut, söker, hoppas så slutar det ofta med att man sårar sig själv och som resultat så tror jag att man tillslut ger upp och slutar tro på den sanna kärleken.

Jag var tillsammans med min före detta i drygt tre år. Under en period av denna tid så trodde jag ju faktiskt att hon var den rätta. Visst kan man skylla på att jag var ung, osv, men det trodde jag, oavsett. Jag var bestämt att flytta till Göteborg med eller utan henne, för tillslut så svalnade allting allt mer. Och att då få den tanken om den rätta, den sanna, krossad (succesivt) borde väl om något, fått mig att tänka om angående den sanna kärleken. Men så är absolut inte fallet.

Jag gjorde slut med min dåvarande för att jag ville låta henne få andra chanser. Att kanske själv finna den sanna kärleken. För jag var ju övertygad om att hon inte längre var min och det skulle vara allt annat än rättvist att låta henne gå vidare med mig som ett typ av tidsfördriv.

Jag finner det lite deprimerande och ledsamt att vissa människor inte kan tro på sann kärlek. Varken åt sig själv eller åt en annan. Kanske är den sanna kärleken inte redo för dig just nu, eller du för den, och därför kommer man inte finna den. Man måste inse själv att man inte kan vara för krävande. Att man kanske inte alls ska kräva, för den sanna är ändå på. Precis som för dig, är inte den sanna krävande. Inte på ett irriterande eller betungande vis. Att se skillnad mellan krav och handlingar.

Det finns inte bara en sann kärlek där ute. Det finns flera som skulle kunna passa dig. Istället för en som målar så kanske du finner en som jobbar som fiskare och båda dessa göra en påverkan på dig så att du kommer att finna dig själv som den lyckligaste. Det kommer inte vara samma sak, det är inte samma utångspunkt och tillika inte samma slutresultat. Men du kommer ändå arr vara lycklig.

Allas sanna kärlek finns därute. Dock kanske inte alla ser den - av olika dess anledningar. Som att de inte vill, de är blinda, de förstår inte osv. Men sedan gäller det att inte heller tumma på den "perfekta". Den perfekta är ett felvrängt uttryck som jag tänkte skriva om nästa gång. Men det handlar mycket om att den perfekta kanske inte är perfekt. Att det är relativt.

Amanda fick mig att kolla en, sedan länge, arkiverad blogg, innehållande en stor del av min gymnasietids tankar. Intressant, sorgligt och hysteriskt roligt med det som fyller raderna och inläggen.

Det är även intressant, det att tankar som man kanske tror att man inte tänkt, är återkommande. Att vetskapen skildras, förändras och utvecklas.
Men även skrämmande hur saker har framskridit. Som min oro över Datalagringsdirektivet, som nu ligger framför oss.

Tänkte dela med mig av några av de bästa kommentarerna som jag då lade i text:

Magnus Uggla gjorde en låt som heter "Gud, jag ska bli bra!" och det ska jag mig ta mig fan också! Kanske dumt att säga ta mig fan... äh! Jag ska bli riktigt bra! På massor! Inte bäst men bra. Jag ska bli något.

Har ni hört The Ark's låt: "Tell me this night is over"?
Varje gång jag lyssnar på den en sen kväll då det känns som att det bara är jag som är vaken så gråter jag nästan... I min ensamhet så vill jag bara att någon ska ringa och säga; "Kvällen är slut. Det är natt och du behöver gå och lägga dig. Det finns en dag imorgon också."

Svenskar har blivit fega kräk som inte vågar stå för något och inte vågar säga ett skit om något, förens de blivit bra jävla dragna!

Kom ihåg det killar! Om en tjej säger att du är söt så inbilla dig inte något för det betyder inte ett skit för henne. Säger hon att du är undebar och vacker så be henne att gifta dig med dig! Du kommer inte finna någon bättre. En tjej som säger ett sådan ord som vi killar också säger är att behålla!
Att jag inte tänkt på det förut.

Låt oss nu se om jag om ytterligare fyra-fem år, tänker att jag är lika jävla dum nu, som jag nu tänker att jag var då. Fy fan...