Jag vill gärna se mig som en feminist. Inte extrem-feminist som jag egentligen ser de "tradionella" feministerna som. Jag syftar tex på Gudrun Schyman. Igår brände hon tex. upp 100 000 kr på en klotgrill. Varför? - För att visa löneskillnaden mellan en man och kvinna, per år. Jag förstår vad de vill säga, men detta kanske är lite för mycket. Att just bränna.

För övrigt är jag nog numera rätt neutral angående Gudrun. Förr tyckte jag sämre om henne, och det var under hennes tid hos Vänsterpartiet. Precis som jag smått ogillar andra gammelpartiers partiledare. De är lite för gamla och suttit för länge - Borsett ifrån Miljöpartiets språkrör.

Men det är inte vad detta ska handla om. Nej, jag vill berätta det att jag har svårt att få ur mig hur jag tänker angående feminism och deras arbete.
Jag är givetvis för jämställdhet.
Det är självklart att de ska ha lika hög/låg lön som män.
Att de ska ses som lika kompetenta som män efter en likställd utbildning och andra meriter.

Men det är också där skon klämmer lite. Jag vill inte se att det ska bli lagstadgade könskvoter på företag. Jämställdhet ska säga att alla ska ha samma chans. Ifall ett företag behöver fler arbetare, men fyllt sin kvot för män så finns ju chansen att de går miste om män som faktiskt är mer kvalificerade för arbetet.

En könskvot ska inte vara en lag, det ska mer vara ett solidariskt ansvar. Inte något som man egentligen tänker på. Män och kvinnor må ha två olika kön med tillhörande hormon, men de har allt samma teoretiska kapacitet. (Rent fysiskt så blir män större och de kan kasta sten bättre - true story ;)

Kvinnor och män behövs lika, överallt för att skapa balans, ge perspektiv och så, så mycket mer. Men att stifta lagar som censurerar bort män ifrån arbetsplatser för deras kön är en motsättning av jämställdhet.

För tråkigt nog så har jag ibland sett, tänkt och få för mig om att feminista rörselser inte söker jämställdhet - de söker herravälde. De vill ha all makt och denna makt tros finnas hos mannen och därmed ska han bort. Det är fel väg att gå. Man behöver inte vara så radikal. Tyvärr så har mannen länge haft en större makt och auktoritet. Väldigt länge.
Och med det sagt så kan man inte hur lätt som helst bara vända på det, balansera upp det.

Men man ska aldrig sluta försöka! Jag vill ha ett jämställt samhälle. Jag vill att mina systar ska ha samma chanser och tillgång som jag. Att min mor ska ha samma chans som män i hennes ålder och yrke.

Jag ser att det blir bätte och det är fantastiskt! Dock betyder jämställdhet mer än kvinnors rätt i samhället. Män har jätte svårt att få jobb inom barnomsorg, tex.
Och det är inte accepterat för män att bära kjol, medans kvinnor utan problem ska få bära jeans. Att det bara heter transexuell när det är män som klär sig som kvinnor, men inte kvinnor som klär sig som män.

Hörde för en tid sedan en sådan mysig historia om ett tvillingpar, två killar som snart skulle fylla år. De var i dagisåldern. Den ena av pojkarna lekte tydligen en del med dockor och önskade sig en pincessklänning i födelsedagspresent. Är detta inte fantastiskt?! Jo, det är det. Det är makablet. Och tro att han också fick en jättefin princessklänning!

Kvinnor talar mycket om att inte objektifiera just kvinnor, en hel del. Och jag kanske har missförstått det hela, men borde det inte innebära att inte skriva "En kvinna fick nobellpriset i X"? Det spelar för helvete ingen roll att det är en kvinna. Det är en person. Av en händelse bär hon ett kvinnligt namn och är även en kvinna. Men i fall som dessa så är hon en människa. En forskare i detta fall. Skriv bara namnet istället!
"X Y fick nobellpriset i Z"

Och även i könskvoter så görs de till arbetsobjekt. Det gör mer skada än vad det hjälper.

Jag har glömt så mycket av annat jag skulle skriva och nu ska jag av bussen, så det kanske skulle bli en serie istället?