Hoppa till innehåll

Kategori: Feminism

Symbolic classification, social constructions and asylum.

Symbolic classification is for example the political party pin on your jacket – a link to your own group. This symbolic classification doesn’t have to be political, or ideological, but something that unites a group – a “society”. However, it could be a political view or ideology, which results – as a group – in difference in moral and norms. Even if, or although, we live in a rather homogenic society, we might have some differences in the moral fibre between us. Therefore, just as Jacobsson & Löfmarck describes as an example, individual might have an different view of the depth on a transgression – if it even is considered to be a transgression from one perspective and not the other – like not paying your TV fee.

As Jacobsson & Löfmarck states, we are not “aware of our social constructions unless we go against the stream” (Jacobsson & Löfmarck, 2008, p. 206). Symbolic classification is of course not an exception of being socially constructed. Ideological views, such as either left or right extremism is a classification that makes you go “against the stream” and likely make you break – at least some – rules of conduct. For example, in Sweden we are rather social democratic with a large base of voters directly linked to that party, but also even the (center-)right wing is much more social democratic compared to what the right could look like, or base one’s ideology on in other countries, such as Denmark, the UK or the USA. The centre-left, or Social Democratic Party in Sweden might wasn’t a much higher tax rate then it’s substitutes in other national states in the west, and so does the centre-right, Moderate party compared to it’s international siblings. Evident of the Swedish right parties being much more central right (except the Sweden Democrats).

For example, we might see this being concretized currently in Sweden if we take a look on the immigration debate, or debate about asylum.1 Both the Social Democratic Party and the Moderate Party are deepening it’s politics regarding seekers of asylum – the number or immigrants in Sweden. They are both trying to get the upper hand of this crisis situation. Maybe not by the same means, but still as considering that more people are welcome and that we as, a nation, need to help out more. Now, this is still compared to other countries – at least that is the theoretical fundament, or hypothesis. But why is that? By drawing on Alexander and Jacobsson & Löfmarck this could be analyzed, or discussed, from the moral of a society. In Sweden we are more liberal and equal – both when it comes to gender and ethnicity – far from enough, and we still have a long way to go, though. We are very secular, the racism is decreasing and women are increasingly looked at as equals socially and economically. We, as a society have a common moral ground, which we use to look at the rest of the world with and here is a situation where we can, and will help with. Media, as a moral mirror, shows us pictures and informs us about the crisis of immigration in Syria and other areas every day. Concerts are held in support of raising money that will be used to help those in need. Houses are built, or existing reused, to house newly arrived immigrants – which comes in the thousands a day in Sweden. Why? Because, to use Durkheim, the freedom of one’s self, of ones body and the right for welfare and social security is sacred to us. Equality is close to our hearts.

However, as I stated above, the How we help, more specifically is still up for consideration. The Moderate party is looking at a more time limited asylum for newly arrived immigrants, while the Social Democratic Party, does not. Some say “help them ’at home’” and don’t let so many come here, while others say Welcome, and that is not working to send aid to Syria, but maybe instead to the borders of the countries that are hit the “worst” during this crisis. This is an example of the symbolic classification based on the ideological fundament of individuals – just as how high the tax rate should be, they considerer how to help, and how many to help here, at “home”.

If this all would be true, we could analyze that by using, for example, quantitative interviews, and polls. By stating which political view, political party leaning and view on for example taxes rate and standpoint in seekers of asylum we could watch the moral differences even in our society. This could also been looked at based on the media, and how they present the politics of the Swedish political parties. How the text focuses and therefore a text analysis – since the media is the mirror of the common conscience.

While the Social Democratic Party, or even the Red-green government, as well as the Moderate Party and some other in the Liberal Right political Alliance, is looked at – not completely without critique, but still more normalized and common for our moral base and norms, parties like the Sweden Democrats, are looked at with unease – that the politics that they are proclaiming is profane and unaccepted by the majority of the Swedish citizens. That this is a clash of moral – and a “swim again the stream” – at least in the media. While, at the same time, the media also shows, pr presents, results form polls showing that the Sweden Democrats are gaining followers, or sympathizers.

This could be seen as a threat to the “center”, as Alexander states it, which results in a social control mechanism – a “sanction”, as Jacobsson & Löfmarck might have put it. And also, since there are some many emotions following this crisis, that’s why it becomes so big – due to the transgression against the trend, which right now is to help, while the Sweden Democrats are unwilling to do so.

References

Alexander, J. (2003). Watergate as Democratic Ritual. In The Meanings of Social Life: A cultural Sociology. (pp. 155-177). Oxford: OUP.

Jacobsson, K. & Löfmarck, E. (2008). A Sociology of Scandal and Moral Transgression: The Swedish “Nannygate” Scandal, Acta Sociologica, 51(3), 203-216.

1This might also be relevant for many other countries in the EU today, since it’s member state has reached an agreement about accepting many more seeks of asylum – although How is still up for debate.

Kommentarer är stängda

Osynlighet

Vita män är osynliga. Ingen höjer er ögonbryn eller rynkar på nästan område mäter en vit man i kostym på ett möte på ett kontor. Det är normen. Men en kvinna? En svart man? En man i kvinnokläder?
Då sker något. En synlighet.

Innan någon typ av jämlikheten existerar, eller att den snarare är ett faktum när, är när allt annat är lika osynligt Som dagens vita man.

För avvikare syns. Svarta, kvinnor, bögar, flator, osv. De som inte fyller den maktnorm som Vi lever i.

Även om det på sitt sätt är bra att kvinnor i historian lyfts upp, eller som har makt, eller som gjort något betydelsefullt så är det jävligt fult just för att de synliggörs. Och det är felet.

En kvinna vann nobelpriset, kan man läsa. Vem fan bryr sig att det är en kvinna? (många) Men vad spelar det för roll då? Ingen, såklart. Eller?

Detta är även problemet med kvotering, eller att debatten om Hillary Clinton går het då många antas rösta på henne just för att hon är kvinna. Kvotering fastställer en kvot kvinnor, i egenskap av att de är just kvinnor. Inte människor – kvinnor. De måste få hjälp; de måste synliggöras. Det är fel. De måste osynliggöras.

”Slumpmässiga” kontroller på flygplatser av araber är inte så slumpmässiga. De är synliga. Poliser som stoppar svarta på fina cyklar är inte heller de. Svarta är synliga.
Se på alla dessa polisskjutningar i USA: svarta skjuts för att de syns; det gör inte den vita mannen i samma situation.

Att kändisar ”kommer ut” som homosexuella eller queer borde inte heller vara en nyhet. Det är ju ingen nyhet att de inte är homosexuella eller ska byta kön? Nej, för att det är osynligt, och detta är synligt. Det ger fortfarande rubriker. Detta uppvisar vidare medias och egentligen hela samhällets struktur sociala kontroll över människor – varandra.

Samma sak med Pridefestivaler, att människor ”kommer ut” med att bytt kön. Det är vackert, och bra att det tas upp och därmed normaliseras, men det hade varit ännu bättre om det inte togs upp och inte behövde normaliseras eftersom det redan var fullt ”normalt”.

Målet är således att bli osynlig. Att allt lägger sig. Du ska inte behöva läsa om vem som är ju homosexuell eller inte, eller att en kvinna minsann också kan. Eller att svarta inte får diskrimineras. Allt detta är istället en automatisk motsats. Det är en särställning och en systematisk och strukturell diskriminering.

Vi är alla människor – Börja där; Sluta där.

Ingenting annat bör spela någon till. Om en individ är godhjärtad eller ett rövhål, så är inte det på grund av någon  av deras sociala stratifiering, utan för att de är så enskild individ.
Kommentarer är stängda

Hen

Låt oss nu göra en sak klar: Hen är här för att stanna.
Jag blir trött på människor som gör så stor grej av ett nytt ord som detta. Och det finns dessutom så många olika analyser av det så jag blir spyfärdig. Det är dessa människor som på samma gång som de problematiserar det till oändligheten, också uppvisar vikten av ett sådant pronomen.
Ordet har för avsikt att vara könsneutralt.
Låt mig ge tre exempel:
1. När något beskrivs i generella drag. Till exempel något beskrivande där det annars kanske står ”han eller hon” eller ”han/hon”. Ersätt med ”hen” och det är klart. Inga problem. Detta är för att könet inte skall spela någon roll. Till exempel ”hen hade kunnat handla annorlunda”.
2. När du själv inte vet könet. Till exempel på en hund du möter: ”Vad heter hen?”
Likaså när du pratar om någon du inte vet något om, som när någon varit hos läkaren och du frågat hur det gick, bra säger personen och du utvecklar frågan med:” ja, men vad sa hen då? ”
Eller någon säger att hen har en sambo:” vad heter hen då? ”, frågar du
3. I synnerhet för de människor som inte känner att de kan identifiera sig med de två genus som finns. De som inte känner sig som varken en man eller en kvinna. En han eller hon. Därför använda hen.
Hen är inte här för att ersätta de existerande genus eller pronomen, så sluta gnäll över att män ska vara män, och kvinnor kvinnor (även om det med är rätt ignorant), för att hen går parallellt med han och hon.

Kommentarer är stängda

Jag har inget att klaga över.

Jag hade en bra dag idag fram till att jag öppnade mitt twitterflöde. #mörkertalet slog mig i ansiktet och jag blev så fruktansvärt ledsen. Hur alla dessa stackars, men modiga, människor öppnar sig för att berätta om de hemskheter som de och andra blivit utsatta för i så ung, ack så ung, ålder. Hur de vågar ställa sig upp och ena sig. Men hur jävla fruktansvärt dåligt de inte måste ha mått…
Jag blev också slagen av känslan av uppgivenhet. Det är män som gör detta. Jag är en man, men jag är inte som de. Eller är jag? Är vi alla, bortsett från att jag inte håller med sådant, ändå dessa sociala monster? Jag tänker på min tonår och hur jag vet att jag kände mig formad av att vara en hund som endast skulle tänka på sex, för det var vad alla sa att pojkar tänkte på hela tiden, och eftersom jag är en pojk så måste jag tänka på sex hela tiden. Eller?
Men i samma tanke som jag tänker på det och hur hemskt jag funnit detta, och hur dåligt jag mått över att oskyldiga unga som jag då var, och alla andra, ska behöva bli formade efter dessa vidriga doktriner, så tänker jag: Vad har jag att gnälla om? Jag är en ung, vit, smal, utbildad, västerländsk man. Allt är till min fördel. Vi är alla formade av de sociala normerna som förbigått oss, men hälften av oss har privilegiet att födas med ett betydligt längre urinrör och fortplantningsförråden på utsidan av magen: vi har en kuk och en pung mellan benen.
Men även det är sorgligt. Inte är väl alla våra problem en tävling? Jag har alltid proklamerat att man aldrig vet sämre, mår sämre, än vad man någonsin har känt. Du får gråta över ditt brustna hjärta, trots att det finns människor som inte har mat eller barn som jobbar gör mycket för att ens ha tid med att älska från början. Även att jag avskyr hur kvinnor blir underminerade av dagens samhälle och jag vill kämpa för att förändra detta, så ska väl även pojkar och män få klaga på vad de vill? Dock att detta inte ska lyftas fram på något annat sätt oavsett deras kön. Även om en vit, ung, smal, utbildat kvinna har det svårt så ska självklart denne få berätta och klaga över det värsta som hon varit med om, trots att kvinnor i olika delar av Afrika är rädda för att bli, och har blivit, våldtagna när de vaknar på natten och måste ut i skogen för att utföra sina naturliga behov, trots att de är de ”näst-högsta”, rent socialt i dagens samhälle.
Men varför tänker jag så? Jo, för att jag har dåligt samvete över mitt kön. Att höra hur män är svin, för att många svin är just män. Hur jag blir ledsen när jag hör att kvinnor är bäst. Jag blir ledsen precis på samma vis som när jag hör hur negrer våldtar, judar lurar dig på pengar, muslimer terroriserar och romer själ. Det är inte allt sant och det är inte för att de är vad de är. Det är fördomar! Män är inte svin för att de är män. Kvinnor är inte bäst för att de är kvinnor, osv. Vi är människor. Allihopa. Jag kan inte säga att alla män är svin för jag känner inte alla män och jag vet att alla de som jag ändå känner inte är det; men vissa svin är av en händelse är män. En del är kvinnor. Kvinnor är inte bäst, och inte heller är män bäst. Inget kön är på något sätt bättre än något annat. Vissa människor är bättre och sämre än andra. Inte heller våldtar alla som är svarta. Alla judar skulle inte lura dig på pengar, alla romer själ inte och alla muslimer är inte terrorister. Att tänka något annat, annorlunda, är brutalt, ofrånkomligt, fruktansvärt, rasistiskt och rent av helt jävla idiotiskt.
En kvinna kan vara bäst. Inte för att hon är kvinna, utan för att hon är bäst. Det kan vem som helst av andra sociala grupper med. För att de är människor.
Jag brukar ofta parafrasera Jonas Gardell och säga det att: antingen är man feminist, eller så är man en idiot. Inom varje människa så tror jag innerligt att alla egentligen är för allas jämlikhet och jämställdhet: samma värde. Alla kanske inte tänker längre, men det är vad okunskap och rädsla gör med människor. Jag tänker på John Rawls symbol med Okunnighetens slöja: att vi bakom denna inte vet vad vi har för kön, vår hudfärg, vår socioekonomiska ställning eller något annat över huvudtaget. Bakom denna okunnighetens slöja är vi alla samma och vi söker efter samma sak: lika värde och välfärd. Vi har alla exakt samma rättighet till detta.
Alla kanske inte håller med, men så är det iallafall: Vi är alla människor; en ras; vi är en; vi är hen. Därför gör det mig ledsen oavsett vilket håll som de sexistiska och rasistiska kommentarerna kommer ifrån. Jag vill inte ha dåligt samvete för att jag är man och därmed inte får klaga. Alla ska få klaga, inte för att de är män eller kvinnor, svarta eller vita, utan för att de är människor.
Men vad har jag att klaga över? Inget. Inget bortsett från att jag inte vill bli sedd som ett svin bara för att jag är en man. Inte för att jag nödvändigtvis blir det.

Kommentarer är stängda